Diagnostisering av Sjögrens syndrom

Diagnosen Sjögrens syndrom baseras på symtom, antikroppstester i blodet och biopsi eller bilddiagnostiska undersökningar.

Slemhinnornas torrhetssymtom ger anledning att misstänka Sjögrens syndrom, men räcker inte i sig för att ställa en diagnos. Torrhet i ögon och mun förekommer även med stigande ålder och kan också vara en biverkning av flera mediciner. Diagnosen Sjögrens syndrom baseras på sjukdomsbilden, dvs. torra slemhinnor, minskad tår- och salivsekretion som konstaterats genom mätningar: Utöver det krävs antingen förekomt av positiva SSA-antikroppar eller påvisande av spottkörtelinflammation i biopsi av läppspottkörtlarna.

Positiv reumatoid faktor kan ses vid Sjögrens syndrom. Nivån av reumatoid faktor kan vara mycket hög. Laboratorieprov kan också påvisa mild anemi, låga nivåer av vita blodkroppar eller trombocyter och förhöjd sänka.

Förutom de typiska symtomen stöds diagnosen Sjögrens syndrom av följande fynd:

  • minskad utsöndring av tårar
  • avvikande färg på ögats hornhinna
  • minskad utsöndring av saliv
  • avvikelser i spottkörtlarna som konstateras vid en ultraljudsundersökning
  • inflammatoriska förändringar i läppspottkörteln som konstateras vid en mikroskopundersökning
  • SSA- och/eller SSB-antikroppar som påvisas genom blodprov.

Uppdaterad  12.1.2023

Kyllä