Diagnostisering av Sjögrens syndrom

Diagnosen Sjögrens syndrom baseras på symtom, antikroppstester i blodet och biopsi eller bilddiagnostiska undersökningar.

Slemhinnornas torrhetssymtom ger anledning att misstänka Sjögrens syndrom, men räcker inte i sig för att ställa en diagnos. Torrhet i ögon och mun förekommer även med stigande ålder och kan också vara en biverkning av flera mediciner. Diagnosen Sjögrens syndrom baseras på sjukdomsbilden, dvs. torra slemhinnor, minskad tår- och salivsekretion, autoantikroppar och histologiska biopsifynd av läppspottkörtlarna eller bilddiagnostik av de stora spottkörtlarna.

Vid Sjögrens syndrom förekommer vanligen autoantikroppar eller antikroppar som är riktade mot den egna kroppen, t.ex. antinukleära antikroppar och de mer specifika SSA- och SSB-antikropparna, samt en positiv reumatoid faktor. Nivån av reumatoid faktor kan vara mycket hög. Laboratorieprov kan också påvisa mild anemi, låga nivåer av vita blodkroppar eller trombocyter och förhöjd sänka.

Förutom de typiska symtomen stöds diagnosen Sjögrens syndrom av följande fynd:

  • minskad utsöndring av tårar
  • avvikande färg på ögats hornhinna
  • minskad utsöndring av saliv
  • avvikelser i spottkörtlarna som konstateras vid en ultraljudsundersökning
  • inflammatoriska förändringar i läppspottkörteln som konstateras vid en mikroskopundersökning
  • SSA- och/eller SSB-antikroppar som påvisas genom blodprov.

Uppdaterad  12.1.2023

Kyllä