Jättecellsarterit diagnostiseras och behandlingen inleds av den specialiserade sjukvården. Man ska söka sig till jouren omedelbart om sådana symtom som passar in på jättecellsarterit uppkommer. Om symtomen begränsar sig till ögonen ska man söka sig till en enhet för ögonsjukdomar. Om de allmänna symtomen är dominerande ansvarar vanligtvis antingen en internmedicinsk läkare eller en reumatolog för behandlingen.
Biopsi
Diagnosen kan bekräftas genom en histologisk undersökning av en artärbiopsi. I den specialiserade sjukvården tar en kirurg en liten bit av tinningsartären under lokalbedövning. Det är ett ofarligt kirurgiskt ingrepp. En mikroskopisk undersökning visar inflammatoriska förändringar i artärväggen som är karakteristiska för sjukdomen. Eftersom förändringarna förekommer fläckvis är det inte alltid möjligt att upptäcka en inflammation.
Om laboratorievärden
Värdet för sänkan och nivån av C-reaktivt protein är i allmänhet tydligt förhöjda på grund av inflammationen. Anemi är också vanligt.
Bilddiagnostiska undersökningar
Man har försökt förbättra diagnostiken av jättecellsarterit genom olika slags bilddiagnostik. Med hjälp av högklassig ekografi kan tinningsartärerna urskiljas väl och det går att se inflammatoriska förändringar i artärväggen. En ultraljudsundersökning är ofta den bästa undersökningsmetoden, även om den kräver erfarenhet och därför inte är tillgänglig överallt. Undersökningen bör göras inom några dagar efter det att kortisonbehandlingen påbörjats för att förhindra att förändringarna i blodkärlen försvinner. Bilddiagnostiken får dock inte fördröja inledningen av behandling. Om man misstänker vaskulit i de stora artärerna, utan inflammation i tinningsartären, är en magnetundersökning och positronemissiontomografi (PET) användbara metoder. Bilddiagnostikens betydelse vid diagnostiken och uppföljningen av jättecellsarterit förväntas bli klarare under de närmaste åren.