Symtomen vid jättecellsarterit lindras vanligen snabbt och väl av glukokortikoider (kortison), som sätts in akut redan innan diagnosen är bekräftad. Startdosen bör vara hög, vanligtvis 40–60 mg prednisolon eller prednison per dag. Jättedoser av intravenös metylprednisolon används som inledande behandling om patienten riskerar att förlora synen.
Glukokortikoidbehandlingen bibehålls på en hög nivå under några veckors tid och minskas sedan gradvis samtidigt som symtomen och blodets inflammationsvärden följs upp. Ibland måste glukokortikoidmedicineringen ökas tillfälligt om symtom eller fynd av återkommande inflammation uppstår när dosen sänks. För vissa patienter kan ett biologiskt läkemedel, IL-6-receptorblockeraren tocilizumab, övervägas. Uppföljningen sköts genom samarbete mellan den specialiserade sjukvården och primärvården. Glukokortikoidbehandlingen och den övriga behandlingen fortsätter vanligtvis i minst två år Lämpliga magskyddande läkemedel och profylaktiska läkemedel mot benskörhet är viktiga under behandlingen. Även andra eventuella biverkningar av kortison ska tas i beaktande.