Målet är att snabbt göra ledgångsreumatismen symtomfri (=remission). Därför behandlas svullna leder lokalt med långtidsverkande glukokortikoider. Stora leder töms på överflödig vätska före lokal behandling.
Kombinationsbehandling med flera olika läkemedel är effektivt
Som inledande behandling av ledgångsreumatism rekommenderar God medicinsk praxis (2015) en kombination av metotrexat, sulfasalazin och hydroxiklorokin. Metotrexat är det viktigaste läkemedlet i kombinationsbehandlingen. Administrering under huden förbättrar läkemedlets biotillgänglighet, effekt och hastighet jämfört med tabletter. Behandlingen kan inledas med en underhållsdos (15–25 mg en gång i veckan). Folsyra 5 mg per vecka används som stödläkemedel. Vid behov tas läkemedel mot illamående. En låg dos prednisolon (5–7,5 mg på morgonen) kan tas under några månader, i synnerhet ifall patienten har polymyalgiska symtom.
Tidig behandling av ledgångsreumatism ifall metotrexat inte kan användas
Ifall metotrexat är kontraindicerat till exempel på grund av njursvikt och den reumatiska inflammationen är klart aktiv behöver man använda något annat effektivt antireumatiskt läkemedel. Som första läkemedel kan man här efter bedömning påbörja ett biologiskt läkemedel eller en januskinashämmare (JAK-hämmare). Också leflunomid kan övervägas beroende på hur svår patientens njursvikt är. Det är tryggt att använda det biologiska läkemedlet certolizumabpegol under graviditet och amning.
Uppföljning av behandlingens effektivitet
Behandlingens effektivitet bedöms under uppföljningsbesöket efter 3 månader, då sjukdomen borde vara i remission. Om kombinationsbehandlingen inte är tillräckligt effektiv eller om patienten inte har kunnat ta metotrexat i en tillräcklig dos, påbörjas ett biologiskt läkemedel eller en januskinashämmare (JAK-hämmare), vid sidan om vilken metotrexatbehandlingen fortsätter om det är möjligt.
Uppföljningen av remissionens varaktighet sker i fortsättningen enligt vårdvägsmodellen i samarbete mellan rematologiska polikliniken och primärvården. Uppföljningsprov i anslutning till antireumatisk medicinering tas och tolkas efter den inledande fasen inom primärvården.
Kan man sluta ta antireumatiska läkemedel?
Antireumatiska läkemedel tas ofta i flera år eller decennier, eftersom endast 10–15 procent av patienterna med ledgångsreumatism uppnår en långvarig läkemedelsfri remission. Om sjukdomen har varit symtomfri i flera år kan medicineringen gradvis minskas. Om sjukdomen aktiveras efter att det antireumatiska läkemedlet har minskats eller avslutats, måste patienten omedelbart själv kunna återgå till den läkemedelsdos som höll ledgångsreumatismen under kontroll (= i remission).
FPA:s läkemedelersättning
I den inledande fasen av behandlingen utfärdar reumatologen ett B-utlåtande till FPA för läkemedelsersättning. Ett separat utlåtande krävs ännu för täckning av biologiska läkemedel eller JAK-hämmare.
Benhälsan vid ledgångsreumatism
Det är viktigt att få tillräckligt med D-vitamin och kalcium. Det rekommenderade gränsvärdet för D-vitaminnivån i blodet är ca 80 nmol/l; D-vitamintillskott doseras för att uppnå den nivån. Behovet av kalcium är i medeltal 1 000 mg per dygn: hög ålder, glukokortikoidbehandling och osteoporos ökar behovet. Om kosten inte innehåller tillräckligt med kalcium rekommenderas det att patienten tar kalktabletter.