Läkemedelsbehandling vid ledgångsreumatism

Läkemedelsbehandlingen av ledgångsreumatism planeras enligt sjukdomsförloppet och specialsituationerna.

​​Målet är att snabbt göra ledgångsreumatismen symtomfri (=remission). Därför behandlas svullna leder lokalt med långtidsverkande glukokortikoider. Stora leder töms på överflödig vätska före lokal behandling.

Vid tidig behandling av ledgångsreumatism beaktas till exempel planering av graviditet

Som inledande behandling av ledgångsreumatism rekommenderar God medicinsk praxis (2015) en kombination av metotrexat, sulfasalazin och hydroxiklorokin. Metotrexat är det viktigaste läkemedlet i kombinationsbehandlingen. Administrering under huden förbättrar läkemedlets biotillgänglighet, effekt och hastighet jämfört med tabletter. Behandlingen kan inledas med en underhållsdos (15–25 mg en gång i veckan). Folsyra 5 mg per vecka används som stödläkemedel. Vid behov tas läkemedel mot illamående. En låg dos prednisolon (5–7,5 mg på morgonen) kan tas under några månader.

Om patienten inte kan börja med metotrexat, till exempel på grund av njursvikt eller önskad graviditet, används annan medicinering. Enbart sulfasalazin har en svag effekt vid inledande behandling av utbruten ledgångsreumatism.

Planeringen av en graviditet hindrar inte en effektiv behandling av ledgångsreumatism, för då kan biologiska läkemedel som certolizumabpegol påbörjas.

Effekten av antireumatiska läkemedel bedöms vid uppföljningen

Kombinationsbehandlingens effektivitet bedöms under uppföljningsbesöket efter 3 månader, då sjukdomen borde vara i remission. Om kombinationsbehandlingen inte är tillräckligt effektiv eller om patienten inte har kunnat ta metotrexat i en tillräcklig dos, påbörjas ett biologiskt läkemedel eller en januskinashämmare (JAK-hämmare), vid sidan om vilken metotrexatbehandlingen fortsätter om möjligt.

Uppföljningsprov i anslutning till antireumatisk medicinering tas och tolkas efter den inledande fasen i primärvården.

Läkemedelsbehandlingen av reumatism är långsiktig och mångfacetterad

Antireumatiska läkemedel tas ofta i flera år eller decennier, eftersom endast 10–15 procent av patienterna med ledgångsreumatism uppnår en långvarig läkemedelsfri remission. Om reumatismen har varit symtomfri i flera år kan medicineringen gradvis minskas. Om sjukdomen aktiveras efter att det antireumatiska läkemedlet har minskats eller avslutats, måste patienten omedelbart själv kunna återgå till den läkemedelsdos som höll ledgångsreumatismen under kontroll (= i remission).

Det är viktigt att få tillräckligt med D-vitamin (ca 20 ug/dag) och kalcium. Om kosten är fattig på dessa ämnen används farmakologiska preparat.

I den inledande fasen av behandlingen utfärdar reumatologen ett B-utlåtande till FPA för läkemedelsersättning. Ett separat utlåtande krävs ännu för täckning av biologiska läkemedel eller JAK-hämmare.

Uppdaterad  10.1.2023

Kyllä