Raynauds fenomen (vita fingrar)

Raynauds fenomen, dvs. vita fingrar, beskrevs först av fransmannen Maurice Raynaud 1862. Fenomenet har många namn, till exempel Raynauds syndrom, Raynauds symptom och Raynauds sjukdom.

• Fenomenet kännetecknas av att patienten är väldigt känslig för kyla. Vid kyla visar sig paroxysmartad blekhet, blånad och till sist rodnad av fingrarna eller tårna (”tricolor”) (bild).

• Symptom kan även förekomma på andra delar av huden, till exempel runt näsan och på bröstvårtornas hud.
• Om den bakomliggande orsaken är en reumatisk sjukdom, till exempel sklerodermi, kan symptomen även visa sig i lungorna, njurarna, matsmältningskanalen och i kransartärerna.

• Raynauds fenomen är rätt vanligt. Cirka 3-5 procent av befolkningen och över 20 procent av unga kvinnor lider av fenomenet.
• Raynauds fenomen förekommer i alla åldersgrupper och är mycket vanligare hos kvinnor än hos män.

Raynauds fenomen indelas vanligtvis i primär form då det är ett självständigt symptom, och i sekundär form då det förekommer i samband med en sjukdom, till exempel sklerodermi, SLE eller Sjögrens syndrom.

1. Primär Raynauds debuterar ofta under tonåren och endast sällan efter 30 års ålder. Symptomet är i allmänhet symmetriskt, till exempel på båda händerna. Ofta förekommer det också hos patientens kvinnliga släktingar. Blodets inflammationsvärden är normala och inga autoantikroppar, till exempel antinukleära antikroppar, kan påvisas.
2. Sekundär Raynauds uppträder i samband med flera systemiska sjukdomar och debuterar vanligtvis i 30-40-årsåldern. Vid sekundär Raynauds kan avvikelser som har ett samband till grundsjukdomen påvisas, till exempel centromerantikroppar vid sklerodermi.
3. Olika mekaniska orsaker, till exempel vibrationer, kan ligga bakom Raynauds fenomen och orsaka till exempel vibrationssjukdom.
4. Raynauds fenomen kan även förekomma i samband med migrän och vissa cancer- och metabola sjukdomar.
5. Raynauds fenomen kan vara kopplat till betablockerare och hormonella preventivmedel.

Det allra viktigaste är att kartlägga patientens historia, både då Raynauds undersöks i primärvården och i den specialiserade sjukvården, där kartläggningen är ännu mer detaljerad. Man utreder huruvida samma symptom har förekommit hos andra i samma släkt. Det är viktigt att utreda rökning, patientens mediciner och eventuell exponering för vibrationer i patientens arbete.

En noggrann klinisk undersökning utförs för att bedöma eventuell bakgrundssjukdom. Huden kontrolleras, blodtrycket mäts och man lyssnar på hjärta och lungor. Blodbilden och antinukleära antikroppar kan undersökas i primärvården. Ifall antinukleära antikroppar kan påvisas är det bra att konsultera den specialiserade sjukvården om behovet för vidare undersökningar.

Inriktade specialundersökningar fastställs i den specialiserade sjukvården utifrån den kliniska bedömningen av patienten. Sådana är till exempel undersökning av blodets centromerantikroppar.

Den specialiserade sjukvården kan även utföra en videokapillaroskopi i vilken nagelbandens kapillärer avbildas. Undersökningen visar förändringar utifrån vilka fenomenet kan klassificeras som primär eller sekundär Raynauds.

1. Om avvikande autoantikroppar kan påvisas i patientens blod, till exempel centromerantikroppar.
2. Om symptomet debuterar efter 30 års ålder.
3. Om man vid klinisk undersökning konstaterar avvikande fynd, till exempel sår på fingertopparna.
4. Om ytterligare symptom uppkommer under uppföljningen, till exempel korvaktig förtjockning av fingrarna.

• ​Hörnstenen för behandlingen mot Raynauds är att skydda patienten mot kyla och vind.
  
• Blodkärlsvidgande medicin, till exempel nifedipin 10-20 mg per dygn, är den symptomatiska behandlingen av fenomenets samtliga former.
• Behandlingen riktas mot bakgrundssjukdomen, till exempel sklerodermi, då det finns en sådan. I sådana fall kan patienten behöva specialtillverkade handskar och fotvärmare.
• Eventuell rökning ska avslutas.
• Man måste sörja för att huden smörjas.
• Hudskador måste förebyggas.