Barnreumatism är en ledinflammation som drabbar barn under 16 års ålder, pågår i längre än sex veckor och har en okänd sjukdomsorsak. Tack vare effektiv läkemedelsbehandling kan patienter med barnreumatism i allmänhet bibehålla sin normala funktionsförmåga. Unga patienter flyttas över till reumatologiska enheten för vuxna vid cirka 16 års ålder.
Behandling mot barnreumatism
Målet med behandlingen mot barnreumatism är att dämpa inflammationen med antireumatiska läkemedel, vilket även leder till en lindring av symptomen. Motion är viktigt för att bibehålla funktionsförmågan. Fysio- och ergoterapeuter ger handledning för motion och dagliga aktiviteter som skonar lederna. Barnreumatism behandlas ofta med samma antireumatiska läkemedel som vuxna får. Metotrexat är den vanligaste långtidsbehandlingen som vid behov kombineras med andra behandlingar, till exempel biologiska läkemedel. Ibland behövs stödbehandling med kortisonpreparat. Bestående invaliditet är numera ovanlig tack vare effektiv läkemedelsbehandling. De insjuknade klarar oftast av arbetslivet helt normalt. En aktiv antireumatisk läkemedelsbehandling är nödvändig vid barnreumatism. Uppföljningen kan fortsätta även i vuxen ålder. Övergångsperioden då unga patienter flyttas över till reumatologiska enheten för vuxna får speciell uppmärksamhet. Barnreumatism behandlas av ett vårdteam med mångsidig kompetens, som omfattar läkare, sjukskötare, fysio- och ergoterapeut, rehabiliteringsinstruktör och socialarbetare. |
Klassificiering av barnreumatism
Barnreumatism eller juvenil idiopatisk artrit (JIA) indelas i sju olika undergrupper. I Finland insjuknar årligen omkring 150 barn i barnreumatism. Patienter med barnreumatism behåller sin ursprungliga diagnos in i vuxen ålder. |
Symptombilden vid barnreumatism
Barnreumatism kännetecknas av en långvarig inflammation i en eller flera leder. Sjukdomens allvarlighetsgrad varierar. Inflammationen kan bli långvarig och orsaka skador i ledbrosket och benet. Obehandlad kan inflammationen orsaka hämningar i tillväxten. Svåra ledskador är numera sällsynta. Sjukdomen kan debutera med en asymptomatisk ögoninflammation (uveit) och därför bedöms patienterna i allmänhet även av en ögonläkare. |
Att flytta över behandlingen till en läkare för vuxna
Överflyttningen till vårdenhet för vuxna sker individuellt. Den unga personens fysiska och känslomässiga utvecklingsnivå tas i beaktande. Behandlingen mot sjukdomen bör också vara i ett så balanserat skede som möjligt vid överflyttningen. Under övergångsperioden koncentreras behandlingen till en och samma läkare i den mån det är möjligt. På vissa sjukhus har man utnämnt specifika läkare och skötare för övergångsperioderna.