Reaktiv artrit

Reaktiv artrit är en ledinflammation som uppstår i kombination med eller till följd av en bakterieinfektion på ett annat ställe i kroppen. Vid odling av synovialvätskan påvisas inga bakterier, men ledhinnan reagerar mot en viss typ av infektion genom att inflammeras.

Reaktiv artrit har tidigare benämnts Reiters syndrom i litteraturen. Med denna benämning har man avsett en kombination av symptom som uppstår till följd av diarré (inflammationssymptom i leder, ögon och urinrör). Reaktiv artrit är den nuvarande internationella benämningen som har tagits i bruk 1969 av finländska forskare.

Reaktiv artrit är vanligast hos unga vuxna. Sjukdomen påträffas lika ofta hos män och kvinnor. Reaktiv artrit är sällsynt hos barn.

Sjukdomens mekanism

Reaktiv artrit kan uppstå till en följd av infektion i tarmen, urinvägarna eller könsorganen. Sjukdomen kan även uppstå som en komplikation av andra infektioner. De vanligaste utlösande faktorerna är klamydiainfektion i könsorganen och salmonellainfektion i tarmen, samt yersinia-, kampylobakterie- eller shigellainfektion. Reaktiv artrit har även beskrivits till följd av andra infektioner i tarmen, till exempel diarré orsakad av Clostridium difficile och E. coli, samt till följd av luftvägsinfektion orsakad av lungklamydia.

Ledinflammation uppkommer endast hos en liten del av dem som fått en infektion. Enligt litteraturen uppkommer reaktiv artrit hos cirka 4 procent av patienter med klamydiainfektion i könsorganen. Att reaktiv artrit är så vanligt kan förklaras med att klamydiainfektioner har så stor utbredning, (enligt THL:s register) cirka 13 000 fall per år i Finland.

Symptom

Det mest typiska symptomet på reaktiv artrit är inflammation i en stor led i de nedre extremiteterna, till exempel knät eller vristen. Inflammationer kan även förekomma i händernas och tårnas leder.

Oftast är ledinflammationen vid reaktiv artrit asymmetrisk, vilket skiljer sjukdomen från ledgångsreumatism. Enstaka korvaktiga svullnader av fingrar eller tår (daktylit) och senfästesinflammation (entesit), till exempel där akillessenan fäster vid hälen, är andra typiska symptom. Inflammation i si-leden kan ge upphov till smärta i sätesmuskeln som tilltar vid vila.
Reaktiv artrit kan även ge upphov till annat än ledsymptom, till exempel hudsymptom (psoriasisaktiga utslag eller knölros), ögoninflammationer (konjunktivit eller irit) och urinvägssymptom.

Diagnos

Om ledsymptomen har uppkommit till följd av en typisk utlösande infektion, till exempel diarré eller könssjukdom, är det lätt att diagnostisera reaktiv artrit. Den bakterie som har orsakat diarrén kan fastställas genom avföringsodling. Klamydia kan påvisas i urinen genom PCR-metoden.

Ibland kan patienten få endast lindriga besvär eller vara helt symptomfri under infektionen som sedan leder till reaktiv artrit. Då kan man försöka fastställa infektionsorsaken genom analys av antikroppar i blodet. Trots att HLA-B27-faktorn inte har ett liknande samband med benägenheten att insjukna i reaktiv artrit som i ankyloserande spondylit, verkar förekomsten av den ha ett samband med ett svårare och mer utdraget sjukdomsförlopp.  
I sjukdomens inledande skede behövs röntgenbilder av lederna inte, men ultraljudsundersökning kan hjälpa läkaren att fastställa ledinflammation. Inflammation i si-leden kan konstateras med magnetkameraundersökning då symptomet är en svår inflammationsartad värk i ländryggen.

Behandling 

Antiinflammatoriska läkemedel mot smärta och stelhet sätts oftast in som första behandling. Hos en del behövs ingen annan läkemedelsbehandling.

Kortisoninjektion ger dock den snabbaste lindringen vid inflammation i knät eller någon annan stor led. En kortisonkur på några veckor kan behövas om de inflammerade lederna är flera och inflammationsvärdena är tydligt förhöjda.

Om dessa behandlingar inte har en effekt kan antireumatisk läkemedelsbehandling sättas in, till exempel sulfasalazin eller metotrexat. Då symptomen på inflammation har dämpats kan dessa läkemedel oftast sättas ut efter några månaders användning. 
Det finns inte belägg för att antibiotika skulle ha en effekt vid behandlingen mot ledinflammation som har uppkommit till följd av infektion i tarmen. Upp till 3 månader långa antibiotikakurer kan möjligen ha en effekt mot reaktiv artrit som har uppkommit till följd av klamydia, men fler undersökningar behövs för att klargöra detta.
I sjukdomens första skede finns det skäl att avlasta sådana leder som plötsligt svällt upp och är ömma. Efter att den kraftiga inflammationen har dämpats ska man däremot se till att upprätthålla ledens rörlighet och de omgivande musklernas kondition genom motion och vid behov fysioterapi.

Prognos

Symptomen på reaktiv artrit läker i allmänhet ut inom några veckor, men ibland kan de fortsätta i upp till 6-12 månader. Ledinflammationen blir kronisk eller leder till ryggradsreuma hos en liten del av dem som drabbats.

Uppdaterad  24.5.2019 10.18