Sjukdomsgruppen ankyloserande spondylit omfattar bland annat klassisk ankyloserande spondylit (Spondylarthritis ancylopoetica, Bechterews sjukdom), reaktiva artriter, ledinflammation i samband med inflammation i tarmen, vissa långvariga ledinflammationer hos barn och psoriasisartrit. Nonradiografisk axial spondylartrit är en inflammation i ryggraden som föregår ankyloserande spondylit och i vilken inga förändringar kan observeras vid röntgenundersökning.

Då sjukdomens utbrott följer av en tarminflammation eller könssjukdom verkar den reumatiska sjukdomen vara en reaktion på dessa infektioner.

HLA-B27-antigen kan påvisas i blodet i de flesta fall av spondylartrit. Denna faktor förekommer hos cirka 15 procent av finländarna, men endast hos 1 procent av till exempel japanerna. Man vet att HLA-B27-positiva personer har en cirka 100 gånger högre risk än andra att insjukna i spondylartropatier. Trots detta insjuknar endast cirka 2 procent av alla HLA-B27-positiva personer i en sjukdom i sjukdomsgruppen ankyloserande spondylit. Den största delen insjuknar inte alls. Screening av denna vävnadstyp hos friska människor lönar sig därför inte.

En reumatisk inflammation i leden mellan korsbenet (sacrum) och tarmbenet (ileum) (SI-leden), som kallas sakroilit, är typisk vid ryggradsreumatism (ankyloserande spondylit). (röntgenbilden ovan visar dubbelsidig sakroilit)

MRI-bilden visar sakroilit på höger sida

Övriga målorgan är ögats främre del, där inflammationen kallas irit eller uveit, och i synnerhet de stora lederna i vilka det förekommer svullnad.

Sjukdomen debuterar oftast före 40 års ålder. Sjukdomen är vanligare hos män. De första symptomen visar sig ofta under beväringstiden. Typiskt symptom är värk i nedre ryggen eller sätesmuskeln. Värken kan flytta sig. Ryggvärken uppträder på efternatten, kan leda till uppvaknande och avtar när patienten stiger upp ur sängen och börjar töja sina muskler och röra på sig. I sjukdomens första fas är det inte alltid möjligt att misstänka en reumatisk sjukdom, eftersom symptomen kan vara diffusa.

Svullnad i vänster knäled

Inflammationer kan förutom i ryggraden även förekomma i de stora lederna, i synnerhet knäna och höfterna.

Typiska symptom är korvfingrar och -tår samt senskideinflammation.

Bilden visar en korvtåförändring på den andra tån på höger fot.

Inflammation i ögats främre del, s.k. irit, förekommer hos cirka en femtedel av patienterna. Inflammation kan även förekomma i de stora blodkärlen, i synnerhet aortan och dess klaffar.

Målet med läkemedelsbehandlingen är att patienten blir fri från symptom och att avlägsna sjukdomens kliniska uttryck, till exempel ledinflammation. Regelbunden läkemedelsbehandling behövs enligt nuvarande uppskattningar vid ankyloserande spondylit av över 30 procent av patienterna, vid psoriasisartrit av 50–80 procent av patienterna och vid reaktiv artrit av över 15 procent av patienterna.

Läkemedelsbehandlingen baserar sig på antiinflammatoriska läkemedel. Om den antiinflammatoriska läkemedelsbehandlingen inte avhjälper symptomen på några veckor, eller om patienten har en långvarig irit eller långvariga ledinflammationer sätts antireumatiska läkemedel in. Vanligtvis används sulfasalazin eller metotrexat.

Behandling med biologiska läkemedel kan sättas in parallellt om en svår inflammation fortskrider trots läkemedelsbehandlingen.

Behandlingslinjen avgörs i dialog med gastroenterolog eller hudläkare om patienten lider av inflammation i tarmen eller till exempel hudpsoriasis.

Eftersom infektioner kan aktivera den reumatiska inflammationen ska de skötas noggrant. Tänderna ska vara i gott skick och eventuella urinvägsinfektioner och könssjukdomar ska behandlas noggrant.

Det är bra att försöka bli av med övervikt och att sluta röka.

Denna sjukdomsgrupp består av långvariga reumatiska sjukdomar. Inget botemedel finns, men symptomen kan i allmänhet lindras och patientens funktions- och arbetsförmåga upprätthållas genom multiprofessionell behandling med god effekt.

Prognosen är således i huvudsak god. Läs mer om övervikt på Hälsovikthuset

Aktiv och regelbunden gymnastik och motion utgör grunden för behandlingen mot sjukdomar i sjukdomsgruppen ankyloserande spondylit.

Patienter med ankyloserande spondylit remitteras i allmänhet till fysioterapeut för motionshandledning. Det är viktigt att träna bröstryggen och ryggraden enligt de rörelseövningar man har fått.

Utan motion och gymnastik som upprätthåller ryggradens rörlighet tenderar ryggraden hos patienter med ankyloserande spondylit att stelna i en funktionellt felaktig ställning, vilket leder till en dålig och framåtlutande kroppshållning.

• Vad är rehabilitering? (Rehabiliteringshuset)