Smärta

Vår förmåga att känna smärta skyddar oss mot skador och styr vårt beteende. När den störs kan dock denna skyddsfunktion bli en fiende som styr hela livet. Att förstå mekanismer bakom smärtan gör det lättare att bekämpa sådan "onödig" smärta. Mer om ämnet: Mindfulness som en del av smärtkontrollen (Smärtkontrollhuset).

Den viktigaste smärtbehandlingen är egenvårdsmetoder

Smärta och värk är en helhetsupplevelse som påverkar flera av våra funktioner. Hjärnans smärtsystem styr även sinnestillstånd, sömn, vakenhet och känslomässiga funktioner. Dessa funktioner kan å sin sida också påverka upplevelsen av smärta.

Grunden för en lyckad behandling mot alla former av smärta är således en positiv livsattityd, mindre stress, tillräcklig sömn och vila, regelbunden motion och konditionshöjning, samt att ändra negativa tankar och mönster. Målet med läkemedelsbehandlingen är att stöda dessa egenvårdsmetoder.

Smärta vid reumatisk inflammation och artros

Reumatiska sjukdomar kännetecknas av ledinflammation med svullnad, hetta och smärta vid rörelse, samt ömhet i synnerhet på morgonen och efter vila.

De vanligaste orsakerna till ledsmärta är artros och slitage. I dessa fall tilltar smärtan oftast efter ansträngning eller belastning och det finns färre tecken på inflammation.

För behandlingen är det viktigt att bedöma huruvida smärtan beror på artros eller ledskada, eller om det också finns tecken på aktiv inflammation. Om det är fråga om inflammation kan en effektivisering av standardbehandlingen mot ledgångsreumatism hjälpa. Vid artros eller skada hjälper det antagligen inte.

Man behandlar oftast smärta i leder och muskler symptomatiskt med antiinflammatoriska läkemedel (t.ex. ibuprofen, naproxen, meloxikam, diklofenak, ketoprofen, etorikoxib). Efter att smärtan har lindrats kan man sluta ta dessa läkemedel och därefter använda dem endast vid behov. Vid ryggradsreuma (ankyloserande spondylit) är de antiinflammatoriska läkemedlen även terapeutiska och påverkar sjukdomens förlopp. I sådana fall används de under en längre tid.

Anti-inflammatoriska läkemedel passar inte för alla. I sådana fall kan ett lokalt anti-inflammatoriskt gel vara ett alternativ. Paracetamol är ett smärtstillande medel med relativt låg effekt. Fördelen med paracetamol är dock att den i jämförelse med andra antiinflammatoriska läkemedel orsakar mindre irritation av magen, mindre risk för blödning och mindre risk för njurskada.

Det finns också andra sätt att behandla smärta. Enskilda svullna leder kan behandlas med kortisoninjektioner. Ortopediska åtgärder (ledproteser, steloperationer) är ett alternativ om det finns långt framskridna skador i lederna. Man ska inte heller glömma bort möjligheten till fysioterapi och hjälpmedel.

Om nervsmärtor

Nervsmärtor visar sig och strålar längs med nervbanorna. De vanligaste orsakerna till nervsmärta är irritation eller skada i ryggradens nervrot. Hos reumatiker är det vanligt att nerver råkar i kläm, till exempel som vid karpaltunnelsyndrom.  Diabetes och autoimmuna sjukdomar kan vara kopplade till polyneuropati, som orsakar domning och värk i form av en "strumpa" som oftast börjar i de nedre extremiteterna. Beroende på nervsmärtans orsak och allvarlighetsgrad kan läkemedelsbehandling, fysioterapi och kirurgi vara alternativ vid sidan om egenvårdsmetoder. Läkemedel mot nervsmärta (till exempel amitriptylin, gabapentin, pregabalin, duloxetin, venlafaxin) reglerar nervsystemets smärtsystem och "smärttermostatet".

Om nerven har skadats kan smärtan vara mycket intensiv och svår. I sådana fall kan man vara tvungen att använda morfinbesläktade läkemedel, opiater (till exempel kodein, tramadol, buprenorfin och starka opioider som morfin, oxikodon, fentanyl). Opiater kan vara ett tveeggat svärd. Med rätt inriktning och användning är de effektiva, men de har flera biverkningar, till exempel trötthet, illamående och förstoppning. De är beroendeframkallande och kan paradoxalt ibland till och med öka känsligheten för smärta. Opiater ska endast användas vid svår smärta och sedan avslutas när smärtan är under kontroll. Vid enkel funktionell smärta är de snarare till skada.

Överkänslighet i smärtsystemet, centraliserad funktionell smärta

Långvarig smärta kan ofta förorsaka en överkänslighet och aktivering i hjärnans smärtsystem. Smärtan upplevs som kraftigare och mer utbredd än man skulle kunna anta utifrån retningen. Obehag och vilosmärta samt ömhet vid beröring kan börja visa sig på olika ställen i kroppen och även byta plats. Ett slags allmän överkänslighet framkommer i det centrala nervsystemets smärttermostat, man talar om att smärtan "centraliseras". Den vanligaste orsaken till att smärta centraliseras är ett långvarigt lokalt smärtsymptom eller smärtsyndrom. Detta är speciellt vanligt vid reuma- och bindvävssjukdomar och artros och 10–30 procent av patienterna lider av det. Även otillräcklig sömn och vila, övervikt, inaktivitet, stress och hopplöshet, olyckor och ingrepp, infektioner och olika hormonella förändringar kan vara belastande riskfaktorer vid överkänslighet för smärta eller ökad smärta.

Hos personer med ärftlig disposition kan centraliseringen av smärta leda till ett allmänt smärtsyndrom som kallas för fibromyalgi. De typiska symptomen är håglöshet (fatigue), sömnsvårigheter och tröghet i tankeverksamheten (hjärndimma, fibrofog). På grund av den kontinuerliga smärtan är även kroppens stressmekanismer aktiverade och detta orsakar flera andra symptom.

När ska man misstänka centralisering av smärta och fibromyalgi?

Man kan misstänka centralisering av smärta och fibromyalgi om det förekommer långvarig, utbredd smärta speciellt i det muskuloskeletala systemet (smärta, värk, ömhet vid beröring), som inte får en tillräcklig förklaring av trauma, skada eller inflammation. Genom tidig diagnos kan man undvika många onödiga undersökningar och behandlingar och förhindra uppkomsten av ytterligare problem.

Behandling mot centraliserad smärta och fibromyalgi

Det främsta målet med behandlingen mot smärta är att förbättra funktionsförmågan och livskvaliteten. Man ska inte låta smärtan dominera ens liv och det är möjligt att leva fullt ut trots smärta.
Egenvårdsmetoder och att handleda patienten i överkänslighetsmekanismen och syndromets karaktär är mycket viktiga för behandlingen. En gradvis ökning av motion och rörelse samt konditionshöjning har konstaterats ge den bästa effekten. Man kan pröva låga doser av sådana läkemedel som påverkar smärttermostatet (se läkemedel mot nervsmärta) till stöd för egenvården.

Till slut

Det är viktigt att utreda orsaken till smärta. Det går inte alltid att påvisa en specifik orsak, eller så har den ursprungliga orsaken till smärtan redan blivit botad. Det finns också situationer i vilka man känner till orsakerna, men inte kan ta bort dem helt och hållet.

De olika ovannämnda smärtmekanismerna förekommer i praktiken samtidigt och oskiljaktigt. Smärtan påverkar också vårt sinnestillstånd och vice versa. Allt detta gör vården utmanande eftersom läkemedelsbehandlingens möjligheter är begränsade och ofta bara lindrar smärtan. Egenvårdsmetoder är egentligen råd för "ett gott liv". De är trygga för alla och skadar ingen. Det främsta målet med behandlingen av smärta är att förbättra funktionsförmågan och livskvaliteten. Man ska inte låta smärtan dominera ens liv och det är möjligt att leva fullt ut trots smärta.

   
Päivitetty  24.5.2019 10.17