Tandläkaren bedömer patientens infektionsrisk individuellt och fastställer behovet av antimikrobiell profylax (eller antibiotikaprofylax) före tandåtgärden. Uppehåll i läkemedelsbehandlingen av reumatiska sjukdomar genomförs till exempel enligt instruktioner från Reumahusets vårdpersonal och i komplicerade fall även i samråd med en reumatolog.
Infektionsrisken ökar genom patientspecifika faktorer, t.ex. ålder, andra sjukdomar och medicineringar, samt åtgärdsspecifika faktorer, t.ex. det infekterade åtgärdsområdet, åtgärdens omfattning och komplexitet. Om tandläkaren anser att infektionsrisken är så betydande att antimikrobiell profylax i samband med åtgärden är nödvändig, bör man även överväga uppehåll i läkemedelsbehandlingen med biologiska läkemedel för patienter med en något ökad infektionsrisk. Hos patienter med medelhög och hög infektionsrisk (t.ex. som använder ett biologiskt läkemedel och har underliggande sjukdomar som ökar risken) ska man alltid göra uppehåll i medicineringen. Det finns en separat tabell om bedömningen av den patientspecifika infektionsrisken i den utskrivbara guiden i avsnittet som är avsett för vårdpersonal.
Det är vanligtvis inte nödvändigt att göra uppehåll i läkemedelsbehandlingen med traditionella antireumatiska läkemedel och cytostatika (t.ex. metotrexat) i samband med åtgärden. Man ska inte göra uppehåll i en långvarig glukokortikoidbehandling (Lodotra, Medrol, Prednisolon, Prednison, Solomet). När man överväger behovet av antibiotikaprofylax bör man dock notera att glukokortikoidbehandling med höga doser (motsvarande prednisolon över 10-15 mg/dygn) ökar infektionsrisken avsevärt. Onödiga uppehåll undviks, särskilt när det gäller personer som använder TNF-hämmare, eftersom uppehåll kan leda till en minskad effekt. Vid behandling av en akut tandrelaterad infektion som kräver antibiotikabehandling utöver kirurgisk eller tandläkarvård, ska man göra uppehåll i läkemedelsbehandlingen med cytostatika och biologiska läkemedel så länge infektionen varar.