Största delen av dagen kan gå till att vila eller sova. Då patienten är vaken kan hen vara trött trots långa tupplurar. Även intresset för vad som händer runt omkring kan minska.
| Orsaker | Trötthet är ett symtom som väsentligt försämrar livskvaliteten hos största delen av patienterna inom den palliativa vården. Trötthet är sällan patientens enda symtom. Trötthet hos en patient som lider av en obotlig sjukdom är ofta en kombination av symtom och det kan vara svårt att skilja på hur medicinering, läkemedlens bieffekter, sjukdomsförloppet och psykosociala faktorer inverkar på tröttheten. Ibland kan även infektioner, anemi och vätskebrist orsaka trötthet. Då cancern eller en annan sjukdom framskrider blir deras roll som orsak till tröttheten dock mindre. I sjukdomens slutskede är tröttheten en naturlig del av dödsprocessen. Tröttheten kan komma till uttryck som allmän svaghet som är associerad med att musklerna tröttnar snabbt, aktiviteten minskar, initiativlöshet och ibland även mental trötthet och koncentrationssvårigheter. Tröttheten kan leda till att det sociala umgänget blir mindre och sinnesstämningen sjunker. Vid sidan av att krafterna minskar blir behovet av sömn och vila större. Tröttheten som en patient som lider av en obotlig sjukdom upplever är inte vanlig trötthet som orsakas av ansträngning och går om med hjälp av tillräcklig vila, utan patienten är trött trots vilan. Detta kan leda till att rytmen mellan sömn och vaka störs, ett ökat behov att ta tupplurar och en oenhetlig nattsömn. Detta kan till en del bli en ond cirkel: ju mera patienten sover på dagen, desto sämre sover hen på natten, vilket leder till trötthet på dagen och behov av tupplur. |
| Behandling | Det finns inte ett särskilt läkemedel för behandling av trötthet. Det är bra att tillsammans med den behandlande läkaren fundera på vilka omständigheter som påverkar tröttheten och om de går att påverka. Man kan ibland tillfälligt höja vakenheten och aptiten med kortison. Kortisonbehandlingen lämpar sig bäst för en kortvarig behandling som pågår i några veckor, eftersom en längre behandling har biverkningar, såsom ökad muskelsvaghet och svullnad. Kortisonbehandlingen höjer även blodsockret. |
| Egenvård | Egenvården av ett trötthetssyndrom innefattar att i mån av möjlighet följa en regelbunden dygnsrytm, lätt motion, att undvika överansträngning och att lägga upp lämpliga mål. Det är viktigt att anpassa dygnsrytmen enligt den egna orken. Ett trötthetssyndrom är ofta summan av flera faktorer och hör till sjukdomsförloppet. Så länge man har krafter till det, kan muskelträning sakta ner framskridandet av tröttheten. Motion är också avkopplande och förbättrar nattsömnen. Överdriven belastning kan dock orsaka mera trötthet. Ökat vätskeintag, bättre kost och näringstillskott har inte påvisats minska tröttheten i fråga om en långt framskriden sjukdom. Redan det att patienten är medveten om att tröttheten beror på att sjukdomen framskrider, hjälper hen att anpassa sig till situationen. Ibland är den bästa hjälpen stöd från personer i samma situation. |