Förvirring kan förekomma vid många olika sjukdomar och blir märkbar vid interaktioner eller i patientens funktion. I livets slutskede förekommer ofta även kraftig förvirring. Den vårdas med närvaro och övervakning samt vid behov med läkemedel.
| Orsaker | Förvirring innebär en tillfällig insufficiens i hjärnan. Till förvirringen hör ofta en nedsatt medvetandenivå och svårighet att koncentrera sig på en sak. Talet och tankarna är ofta fragmentariska. Förvirringen kan även inbegripa hallucinationer. En förvirrad person kan vara uppjagad men ibland även fungera långsammare. Graden av förvirring varierar ofta under dagen och är ofta som kraftigast på kvällen. En kraftig förvirring som börjar plötsligt kan också kallas delirium. Många olika sjukdomar, läkemedel och situationer kan ge upphov till förvirring. En allvarlig grundsjukdom hos en patient som får symtomatisk behandling kan i sig orsaka förvirring. Många olika läkemedel kan orsaka förvirring, likaså att man slutar använda ett läkemedel eller att doseringen ändras. Även till exempel en främmande omgivning, följdtillståndet efter en operation, smärta eller sömnbrist kan utlösa förvirring. Också nedsatt syn, hörsel eller minne gör det svårare att tolka omgivningen och ökar benägenheten för förvirring. Ibland är orsaken till förvirringen en enskild faktor som kan behandlas; t.ex. urinvägsinfektion, annan infektion, cerebral händelse, hjärtinfarkt, nedsatt funktion i levern eller njursvikt eller störning i saltbalansen. Man försöker alltid utreda förvirring som börjar plötsligt. |
| Behandling | Man försöker utreda och behandla orsaken till förvirringen om det är möjligt. Förvirring som plötsligt uppstår hos en patient som tidigare varit i gott skick bör utredas via jouren. I livets slutskede är det rätt vanligt med förvirring på grund av avtagande livsfunktioner och den annalkande döden. Då är det viktigaste att lindra symtomen och obehaget med såväl läkemedelsfria metoder som vid behov också lugnande medel. |
| Egenvård | I livets slutskede består egenvården av förvirring ofta indirekt av stöd och hjälp från de närstående. Att vara närvarande, skapa en lugnande miljö, sköta om tryggheten och vid behov söka hjälp är en del av egenvården av förvirring. En bekant miljö och närstående människor lindrar förvirringen. Även bekanta föremål eller röster kan hjälpa. En klocka, kalender och utsikt kan underlätta uppfattningen av tid och rum. Det är viktigt med tillräcklig belysning och att glasögon och hörapparat används vid behov. Att upprätthålla en normal dygnsrytm och tillräckligt med vila kan också vara till hjälp. Lösa föremål eller föremål som fastnar i handen, t.ex. olika slangar, i en bäddpatients synfält kan öka en förvirrad patients oro. En tydlig och igenkännbar närmiljö kan i sin tur vara lugnande för en förvirrad patient. Patientens medicinering och tillräcklig smärtlindring bör genomföras planerat och regelbundet. |