Det finns inget rätt tillvägagångs- eller stödsätt. Varje person och relation är individuell. Stödsätten beror på den obotligt sjuka personens egna situation, vanor och resurser samt förhållandet mellan den insjuknade och den anhöriga.
| Vad önskar den obotligt sjuka patienten? | Det är bra att ta reda på vad den obotligt sjuka patienten själv vill och behöver. Under diskussionerna kan man ställa öppna frågor. Då säkerställer man att diskussionen förs på ett sätt som den insjuknade kan hantera. Man bör också acceptera det om ens anhörig inte vill tala eller inte vill ha särskilt stöd. Man kan också prata om annat med patienten. Det kan vara uppiggande att prata om trevliga saker och hjälpa en att hämta andan från sjukdomen. Det kan bli tungt att endast koncentrera sig på sjukdomen. |
| Närvaro och tillgänglighet | Det lönar sig att lita på sin egen intuition när man ger stöd. De anhöriga känner bäst den obotligt sjuka personen och dennes sätt att hantera saker. Ibland kan man också låta sakerna framskrida i egen takt. Man behöver inte försöka för mycket. Man kan stöda den som är obotligt sjuk genom att vara närvarande eller tillgänglig och lyssna på patienten. Ibland kan däremot konkreta handlingar vara till större hjälp än diskussion. Du kan fråga vad du kunde göra. |
| Tidigare sätt att agera och resurser | I förhållandet och den gemensamma vardagen lönar det sig att upprätthålla de tidigare rutinerna och umgås med beaktande av den obotligt sjuka personens resurser: orkar personen agera eller umgås lika aktivt som tidigare? |
| Anhörigas välmående | Det kan hjälpa den obotligt sjuka personen om hen ser att de anhöriga mår bra. Det är viktigt att de anhöriga tar hand om sin egen ork. Anhöriga får må bra, för det återspeglas i den obotligt sjuka personens mående på ett positivt sätt. Den insjuknade kan belastas av de omgivande människornas känslor, sorg och oro. Det kan vara bra att bearbeta de egna känslorna med någon annan än den som insjuknat. Det kan vara en vän eller en yrkesperson. |
| Planering och flexibilitet | En förutseende vårdplanering skapar trygghet och förutsebarhet i en osäker situation. De anhöriga kan ha en uppfattning av hur sakerna borde gå till. Det vore dock bra att ge upp överdrivna försök att kontrollera situationen. Den obotligt sjuka personens mående, sjukdom eller inställning till situationen har inget manuskript. |
| Den insjuknades självkänsla | Man bör sträva efter att bevara den insjuknades värdighet och självkänsla även när personens kondition blir sämre och hen eventuellt behöver mer hjälp med mycket intima saker. Man bör stöda patientens självständighet och självbestämmanderätt enligt patientens resurser. |
| Palliativ vård och vård i livets slutskede i familjen | Det skulle vara bra om man kunde diskutera sjukdomen, vården, önskemålen och rädslorna öppet i familjen. Den palliativa vården kan fortsätta länge, och livssituationen blir en del av familjens vardag. Även familjens roller kan anta en ny form. Hur livet ser ut inom den palliativa vården eller vården i livets slutskede beror på den sjuka personens och familjens resurser, omständigheter och behov. |