Döden är en naturlig händelse som hör till varje liv. Vanligtvis är döden fridfull. Vid döden upphör livsfunktionerna, såsom andningen, hjärn- och hjärtfunktionen samt blodcirkulationen. De närvarande märker döden ofta genom att andningen upphör och patientens kropp slappnar av. Ibland kan det vid döden förekomma förändringar i andningen, ljud, muskelryckningar eller till exempel trevande fingrar. Dessa är vanligtvis en normal del av dödsprocessen. Efter döden svalnar kroppen så småningom och lederna styvnar inom några timmar. Det uppstår också violett färgning på områden nedtill som orsakas av tyngdkraften, till exempel vid sidorna. Som anhörig vid den döendes sidaAtt ledsaga en anhörig till döden kan vara en värdefull upplevelse som lämnar ett vackert minne. Upplevelsen som bildas av den anhörigas död beror på många faktorer, såsom den vård som patienten fått under sin sjukdom, eventuella upplevelser av att ha blivit utan hjälp, den egna mentala orken samt det stöd som patienten och de anhöriga fått. Det är viktigt att diskutera alla frågor och bekymmer om den döende patientens mående eller vård med vårdpersonalen. Dödsstunden är ofta en känslosam upplevelse för de närvarande anhöriga. Det är helt naturligt att det kan väcka rädsla och ångest. Döden som en personlig upplevelse är en unik företeelse och därför alltid ny och främmande. Även efter döden är det viktigt att prata med den vårdande enheten om något har förblivit oklart eller man haft dåliga erfarenheter av vården eller döden. |