Näring inom den palliativa vården

Rätt slags näring kan hjälpa till att upprätthålla välbefinnandet och livskvaliteten under den palliativa vården. Målen för näringsterapin inom den palliativa vården är olika jämfört med näringen som ges under botande behandling.

​

Framskridande sjukdomar orsakar ofta olika slags problem med att äta och gör det svårt att till exempel upprätthålla vikten. Vid behov kan en näringsterapeut ge råd i planeringen.

Haitarin otsikkotaso2
Näringsterapins mål

Målet med den palliativa vården är att upprätthålla patientens funktionsförmåga och en god livskvalitet så länge som möjligt, vilket omfattar att upprätthålla näringstillståndet samt att fördröja näringstillståndets försämring och stävja viktminskningen.

Det väsentliga med planeringen och genomförandet av näringsterapin är att lyssna på patienten och genomföra terapin i enlighet med patientens individuella önskemål. Det är också viktigt att inkludera patientens anhöriga i planeringen, eftersom de ofta sköter ärenden i anslutning till kosten.

Målet är att stöda patientens normala ätande så länge det är möjligt, eftersom det är det naturligaste och behagligaste sättet att inta näring. Om patienten inte kan äta på grund av sjukdomen eller behandlingarna, utarbetas en individuell näringsplan för patienten.

Tips för att stöda näringsintaget

Matens struktur och konsistens

När sjukdomen framskrider och det eventuellt blir svårare att äta till exempel på grund av svårigheter att svälja, ska kosten förändras så att det är lättare för patienten att äta. Då kan matens struktur eller konsistens ändras så att den är lättare att svälja och smälta. Maten kan till exempel göras mjukare med gaffeln, skäras i mindre bitar eller mosas så att den ska vara lättare att svälja.

Mångsidigare mat

När aptiten och portionerna minskar kan maten berikas med till exempel matolja, grädde, smör eller andra sådana livsmedel som ökar mängden energi i maten och gör den så god som möjligt. Även söta mellanmål kan smaka. Ibland smakar kall mat bättre än varma måltider. Om smaksinnet har försämrats kan mat inlagd i ättika eller bär smaka.

Små portioner, ofta, enligt önskemål och tillsammans

Måltiderna kan stödas genom att bjuda på mindre portioner än vanligt flera gånger per dag. Det är bra att välja lättsmälta maträtter som patienten vill ha. Olika näringspreparat som fås på apoteket eller i butiken kan också användas vid behov som stöd för näringsintaget, om de smakar.

Det är också bra att komma ihåg att måltider är sociala händelser – när man äter tillsammans med någon annan smakar maten ofta bättre än när man äter ensam.

Hur andra symtom inverkar på aptiten

Problemen som sjukdomar och läkemedlen som används för att behandla dem medför kan också utgöra hinder för ätandet. Sådana utmaningar kan till exempel vara illamående, förstoppning och torr mun. Målet bör vara att de problem som stör ätandet ska behandlas så gott som möjligt.

Illamående

Om läkemedel används för att behandla eller förebygga patientens illamående är det viktigt att läkemedlen intas enligt de givna bruksanvisningarna. Ofta tas läkemedel som förebygger och lindrar illamående till exempel ½ timme före måltider, varvid läkemedlet hinner börja verka före måltiden.

Förstoppning

Även förstoppning kan förvärra aptitlösheten. Starka morfinliknande smärtstillande läkemedel och många andra läkemedel kan orsaka förstoppning. Dessutom bromsar en sparsam kost, dålig hydrering och brist på motion tarmfunktionen.

Patienten kan lida av förstoppning även om hen inte längre äter mycket. Detta beror på att avföring hur som helst bildas av magtarmkanalens sekret och de slaggprodukter som bildas i tarmen. Det är alltså viktigt att ta hand om magens funktion under alla omständigheter.

Förstoppning kan förebyggas och behandlas med hjälp av laxermedel som mjukar upp avföringen och påskyndar tarmfunktionen. Dessutom kan förstoppning lindras med en fiberrik kost (bl.a. produkter av fullkornsspannmål, frukter, grönsaker) och genom att motionera mer enligt den egna orken.

Torr mun

En torr mun försämrar smaksinnet, vilket för sin del förvärrar aptitlösheten. En torr mun kan lindras till exempel genom att fukta munnen ofta med en liten mängd vätska, isbitar, olja, genom att tugga tuggummi eller suga på pastiller eller använda produkter mot torr mun som fås på apoteket.

Läs mer under rubriken Symtom hos palliativa patienter:

Näring i livets slutskede

En långt framskriden sjukdom får ofta aptiten och hungerkänslorna att minska. Patienten blir snabbt mätt av små portioner. Även smaksinnet förändras – maträtter som smakat tidigare gör det inte längre.

När sjukdomen framskrider absorberas inte maten längre lika väl via ämnesomsättningen för att bilda byggmaterial för kroppen. Kroppen klarar inte längre av att utnyttja näringen som intagits trots att patienten äter eller näringsintaget stöds.

Näringsterapin av en döende patient påverkar inte längre patientens prognos eller välbefinnande, utan kan orsaka patienten illamående och obehag. Oral administrering av små mellanmål som patienten vill ha är ofta tillräckligt.

Under de sista levnadsdagarna då medvetandegraden minskar och förmågan att svälja blir sämre är det viktigare att fukta munnen än att äta.

Läs mer på sidan Hydrering och näring vid vård i livets slutskede:

 

Kyllä

Uppdaterad  16.11.2022