Fästing

Fästing

Skriv ut

​En fästing är ett mörkt spindeldjur på några millimeter som biter människor för att suga blod. Fästingarna kan sprida och smitta människor med fästingburen hjärninflammation (TBE), tularemi och borrelios. En fästing som fästs vid huden kan tas bort själv.

Fästingar finns runt omkring Finland, från april till november, bortsett från den nordligaste Finland. De trivs i områden med gräs, buskage, gräsmarker och markvegetation. Man kan få en fästing på huden även via ett annat djur. En liten del av fästingarna bär sjukdomar, såsom borrelios, fästingburen hjärninflammation (TBE) eller tularemi som också kan smitta människor.

Symtom

​Ett fästingbett orsakar vanligen rodnad på huden i 2–3 centimeter som irritationsreaktion. Bettområdet är vanligtvis smärtfritt, men det kan klia. I sällsynta fall uppträder en blåaktig, icke öm och mjuk knöl med slät yta i bettområdet. Dessa fall sitter som vanligast i öronmusslan, pungen (skrotum) eller i området kring bröstvårtan. Den rodnad, på mer än 5 centimeter som uppstår på huden i bettområdet efter mer än två veckor och som utbreder sig, är ett tecken på en borreliosinfektion i dess tidiga fas. Den mellersta delen av det röda området kan vitna, då den röda fläcken blir större. Det tar cirka 2–4 veckor att rodnaden försvinner om den inte behandlats, men kan i vissa fall tar flera månader. Borreliosinfektionen vårdas med antibiotikabehandling. Obehandlad borrelia kan orsaka en mängd sena symtom.​

Förebyggande

​För att förebygga fästingbett lönar det sig att använda stövlar och dra strumpskaften på byxbenen när man rör sig i områden med gräs, gräsmarker eller skogen. Det är bra att skaka av kläderna ordentligt efter att ha varit ute innan man går in. Det lönar sig att hålla gårdens underväxt kort för att minska antalet fästingar. Det lönar sig att överväga att använda ett avskräckningsmedel särskilt för husdjur. Det finns skäl att göra en regelbunden fästingkontroll, både på människorna och på djuren, speciellt när man rör sig i områden med mycket fästingar. Det finns ett vaccin mot hjärninflammationen som fästingen sprider och som rekommenderas för de som bor i områden med mycket fästingar. 

Egenvård

Att ta bort en fästing

En fästing som fäst vid huden tas bort genom att dra den ut ur huden uppåt med jämn kraft. Det lönar sig att använda skyddshandskar när man handskas med fästingen för att förhindra smitta. Ta tag i fästingen med fästingborttagare eller fingrarna så nära hudytan som möjligt. Förutom att dra fästingen upp kan man försöka snurra den. Man ska undvika att skaka eller riva så att fästingens sugsnabel inte lossnar och blir kvar i huden. De delar av fästingen som eventuellt finns kvar i huden försvinner vanligen av sig själv med sårutsöndringen.

Risken för en borreliasmitta som orsakas av ett bett av en sådan fästing som varit fäst vid huden mindre än en dag är nästan obefintlig.

Rengör bettområdet efter att fästingen tagits bort. Du kan också använda ett desinfektionsmedel som är avsett för huden. Förstör den borttagna fästingen till exempel genom att bränna den och tvätta händerna noggrant med tvål och vatten efter att ha handskats med fästingen.

När ska man kontakta hälso- och sjukvården?

​Det är värt att kontakta hälso- och sjukvården om

  • det inte går att ta bort fästingen med egna medel
  • det inom några veckor bildas ett ganska stort (över 5 centimeter), ringformigt eksemområde (det kan finnas någon ljusare hud mitt i området) på bettstället.
  • det veckor efter fästingbettet uppstår oklara symtom (feber, ledsymtom, muskelsvaghet, illamående eller förlamningssymtom).
  • den som fått ett fästingbett är gravid.​

Mer information

Anvisningens producenter

​​​​​Professionella inom akutvården har producerat anvisningen i samarbete med Terveyskirjasto.​​​

​​

Uppdaterad  22.4.2021