Mikko ligger på bädden. Han har för en stund sedan kommit tillbaka från ultraljudsundersökning av magen och väntar på svar. Det smärtstillande läkemedel som sjukskötaren gett har haft inverkan och Mikko mår nu bättre.
I uppföljningsrummet finns förutom Mikko andra klienter. Ibland är det någon som går och det kommer nya. Sjukskötare rör sig i korridoren och ibland tittar skötaren in mellan gardinerna och frågar hur han mår. Utanför uppföljningsrummet hörs en bekant läkares röst då läkaren kallar in nya patienter.
Sjukskötaren kommer till Mikko och byter ut vätskepåsen mot en ny. Mikko vaknar till för att titta på klockan. Han har varit på jouren nu i fyra timmar. Tiden känns lång, tycker Mikko. Han undrar och frågar sjukskötaren, varför det tar så lång tid.
Sjukskötaren stannar och påpekar, att Mikko har varit på många undersökningar, man har följt upp hur han mår och han har fått smärtstillande läkemedel, som har varit till hjälp. Snart kommer läkaren och berättar om resultaten från ultraljudsundersökningen, där det förhoppningsvis framgår, varför Mikko har haft så ont i magen. När man tänker på saken så, inte är nu fyra timmar helt bortkastad tid enligt Mikko heller.