Transport

Vid behov transporterar prehospitala akutsjukvårdsenheterna patienten till den lämpligaste vårdenheten.

Enheterna meddelar nödcentralen sin transportkod och reserveringsgrad. Den meddelade transportkoden är till nytta för kvalitetskontrollen och utvecklingen av nödcentralen och den prehospitala akutsjukvården. Transportkoden grundar sig på primärsymptomen och skadans/olyckans händelse- eller begynnelsemekanism. Med hjälp av reserveringsgraden kan nödcentralen prioritera enheternas användbarhet för överlappande transportuppdrag.

A-reserveringsgrad: patientens tillstånd är instabilt trots den prehospitala akutsjukvården, och patienten kräver kontinuerlig övervakning och snabb transport till sjukhusvård. Prehospitala akutsjukvårdsenheten kan inte larmas för andra uppdrag.

B-reserveringsgrad: patienten kräver snabb transport till sjukhusvård, och störningen i patientens grundläggande livsfunktioner är på risknivå. Den prehospitala akutsjukvårdsenheten kan i specialfall användas för att undersöka ett uppdrag med hög risk på samma transportväg. Då kan den ena av enhetens förstavårdare gå och göra en situationsbedömning, men enheten kan inte ta vårdansvaret för uppdraget.

C-reserveringsgrad: patientens tillstånd är stabilt men kräver övervakning. Enheten kan larmas för uppdrag i prioritetsklass A eller B, om den är den närmaste/lämpligaste enheten.

D-reserveringsgrad: patientens tillstånd är stabilt och kräver inte kontinuerlig övervakning. Enheten kan larmas för uppdrag i prioritetsklass A eller B, och patienten kan stanna och vänta i enheten vid behov.

Patienten behöver inte alltid transporteras till en vårdenhet för fortsatt vård och/eller övervakning. Förstavårdarnas och vid behov en jourhavande läkares beslut om att patienten inte ska transporteras baserar sig alltid på patientens noggranna intervju och de undersökningar som förstavårdarna har gjort på plats. Om förstavårdarna beslutar sig för att inte transportera patienten, om han eller hon till exempel har vårdats på plats, eller inte transporteras på grund av någon annan orsak använder förstavårdarna X-kod.

Enligt sjukvårdslagen ska patienten betala en avgift om enhetens uppdrag leder till transport eller om patienten har fått krävande vård på plats. För tillfället är självriskandelen för transport och krävande vård 25 €, som faktureras efteråt. Ytterligare information om den prehospitala akutsjukvårdstjänstens transportavgifter hittar du till exempel på Fpa.​

Maja blir akut sjuk

Den ena förstavårdaren hämtar båren och den andra skriver ner vännens kontaktuppgifter i den prehospitala akutsjukvårdsrapporten, ifall den jourhavande läkaren på jouren vill kontakta henne för att få ytterligare information om Majas krampanfall.

Förstavårdaren kommer tillbaka med båren och Maja läggs på den. Maja ber sin vän att ringa till hennes pojkvän och berätta att Maja har förts till akutmottagningen.

Maja säger hej då till sin vän och förstavårdarna tackar vännen för utmärkt agerande och första hjälp. I ambulansen sätter förstavårdarna en kanyl i Majas handrygg och kopplar ett intravenöst dropp. Samma kanyl kan också användas för att ge Maja intravenös medicinering ifall Maja skulle få ett nytt krampanfall i ambulansen.

Majas tillstånd är stabilt och ambulansen behöver inte köra med sirenerna på. Förstavårdaren meddelar nödcentralen enhetens transportkod, reserveringsgrad och till vilken vårdenhet Maja ska transporteras. Förstavårdarna övervakar hela tiden hur Maja mår. Hon är fortfarande trött men känner att hon mår mycket bättre…

Föregående sida Nästa sida
 

Uppdaterad  4.6.2020