Enligt den riskbedömning som görs på nödcentralen delas akutvårdens larmuppdrag in i fyra prioritetsklasser enligt följande:
A-uppdrag: ett akutvårdsuppdrag med hög risk, där det finns skäl att misstänka att patientens grundläggande livsfunktioner direkt är hotade.
B-uppdrag: det är antagligen fråga om ett prehospitalt akutsjukvårdsuppdrag med hög risk, men det är okänt hur allvarlig störningen i patientens grundläggande livsfunktioner är.
C-uppdrag: patientens tillstånd är stabilt eller störningen i patientens grundläggande livsfunktioner är lindrig, men prehospitala akutsjukvården bör snabbt göra en bedömning av patientens tillstånd.
D-uppdrag: patientens tillstånd är stabilt och han eller hon har inga störningar i grundläggande livsfunktioner, men den prehospitala akutsjukvården bör göra en bedömning av vårdbehovet.
Av dessa uppdrag är de tre första sådana som uppfattas som brådskande, och av dessa är uppdragen A och B larmuppdrag och uppdraget C annat brådskande uppdrag. Uppdraget D är ett icke-brådskande prehospitalt akutsjukvårdsuppdrag.
Enligt riskbedömningsrekommendationen ska patienten nås vid A-uppdrag och B-uppdrag så fort som möjligt, och uppdragen sköts som larmkörning. Vid C-uppdrag ska patienten nås inom 30 minuter och vid D-uppdrag inom två timmar från larmet, och dessa uppdrag sköts inte som larmkörning.
De centrala myndigheterna som kan larmas via nödcentralen är räddningsverket, polisen, hälsoverket (prehospitala akutsjukvårdstjänsten), socialväsendet (socialjouren) och flera andra samarbetspartner, till exempel gränsbevakningsväsendet (bl.a. sjöräddningen), försvarsmakten, frivilligorganisationer osv.
Räddningsverkets uppdrag är att rädda liv, förebygga och begränsa hot, och materiell förlust. När det är flera myndigheter (till exempel polisen och hälso- och sjukvården) som deltar i operationen tillsammans med räddningsverket är det räddningsverket som leder operationen.
Polisens uppdrag i olycksfall är att isolera olycksplatsen, styra trafiken, svara för allmän ordning och säkerhet och undersökning av olyckan.
När det är fråga om flygolyckor är det flera myndigheter som tillsammans tar hand om räddningsinsatser beroende på olyckans natur. När det har skett en flygolycka är det luftfartsmyndigheten eller olycksutredningscentralen som tar hand om säkerhetsundersökningen. Deras mål är att förebygga nya olyckor och tillbud.
Sjöräddningsmyndigheterna tar hand om nödsituationer på sjön. Gränsbevakningsväsendet tillsammans med myndigheterna och frivilliga i sjö- och kustområdet ansvarar för sjöräddning. Sjöräddningen koncentrerar sig på att rädda och skydda människoliv. Att rädda materiell egendom hör däremot inte till sjöräddningens uppgifter.
Visste du att sjöräddningen har ett eget larmnummer 0294 1000, som du kan ringa om du hamnar i sjönöd? Om du inte kommer ihåg sjöräddningens nummer kan du alltid ringa till 112 vid nödfall.
Myndigheterna behöver ett eget, tillförlitligt säkerhetsnät för att kunna arbeta effektivt tillsammans, speciellt i undantags- och rusningstillstånd, när människor försöker ringa till varandra och det vanliga mobiltelefonnätet blir överlastat. VIRVE-myndighetsnätet (från finskans VIRanomaisRadioVErkko, myndighetsradionät) togs i bruk i Finland år 2002. Dess syfte är att skapa ett modernt, integrerat radionät med kryptering och högklassig informationssäkerhet som också möjliggör gruppkommunikation.
VIRVE-nätet möjliggör effektivare samarbete mellan dess användare. Trafik- och kommunikationsministeriet fattar beslut om vilka grupper som har rätt att använda VIRVE-nätet. Dess användare är polisen, räddningstjänsten, socialväsendet, hälso- och sjukvården, gränsbevakningsväsendet, nödcentralsväsendet, tullen och försvarsmakten.
Majas vän fortsätter sitt samtal med nödcentralsoperatören som gör sin riskbedömning baserad på de uppgifter som har kommit fram under samtalet. Nödcentralsoperatören använder myndighetsradionätet VIRVE för att larma en ambulans på vårdnivå med prioritetsklass B till platsen.
Nödcetralsoperatören fortsätter sitt samtal med Majas vän också efter larmet och ger vännen råd och anvisningar. Vännen berättar att hon skyddar Majas huvud. Hon har gjort alldeles rätt. Nödcentralsoperatören berättar att ambulansen redan är på väg och ber Majas vän att sända väktaren till köpcentrets huvudentré för att visa ambulanspersonalen vägen till den rätta butiken...