Inom hälsovården är det vanligt att fetma mäts med kroppsmasseindexet (BMI). Ett högt BMI tyder ofta på hög mängd fett i kroppen. Men BMI avslöjar inte hela sanningen om hälsan.
Se animation om hur bantning påverkar kroppen och sinnet. Videoklippet är på finska.
Förhållandet mellan vikten och längden, alltså kroppsmasseindexet (BMI, vikten/längden²) gör ingen skillnad på fett- och muskelmassa och beaktar inte inälvornas, hjärnans och benens andel av människans totala vikt.
Det betyder att en muskulös person enligt BMI kan klassas som fet. I många fall tyder ett högt BMI ändå på att personen i fråga har mycket fett i kroppen.
Mycket fett i bukhålan ökar risken för sjukdom.
Risken att få störningar i ämnesomsättningen ökar när man har mycket fett i kroppen.
Det finns speciellt många risker med fett i bukhålan. Det gör nämligen att det samlas fett också i de, normalt fettfria, inre organen. Till exempel i levern, musklerna, hjärtat, bukspottkörteln och njurarna.
Genom att mäta sin midja får man reda på fettmängden kring magen. Det lönar sig att ta reda på sitt midjemått också när man bara har lindrig övervikt, speciellt om vikten finns samlad kring magen.
Man brukar tala om bukfetma hos män med ett midjemått över 100 centimeter och hos kvinnor över 90 centimeter.
Risken att få problem med ämnesomsättningen ökar hos män med ett midjemått på över 90 centimeter och hos kvinnor över 80 centimeter.
Också genom att granska kroppen och känna på sina fettvalkar kan man bedöma hur fettet fördelar sig i kroppen.
När lönar sig att väga sig regelbundet?
När man ställer sig på vågen varje dag, eller minst varje vecka, är det lätt att märka de naturliga variationerna (på några kilo) i vikten.
Regelbunden viktgranskning rekommenderas för den som bantar och för den som har gått ner i vikt, för att kunna följa med vikten under de närmaste månaderna efter bantningen. När vikten är stabil behöver man inte väga sig regelbundet.
Genom att antecknar sin vikt i ett häfte eller i en mobilapplikation är det lätta att följa med förändringarna och vid behov ändra på sitt ätande och motionerande.