.jpg?RenditionID=24)
Parets infertilitetsundersökning planeras med hänsyn till deras respektive hälso- och fortplantningshistoria. Undersökningarna av ett par inleds alltid av båda tillsammans, vanligen inom bashälsovården. Utgående från remiss genomförs fortsatta undersökningar inom specialsjukvården, och eventuella infertilitetsbehandlingar planeras enligt resultaten från dem.
Målet med infertilitetsundersökningarna inom bashälsovården är att kartlägga och behandla eventuella faktorer som påverkar möjligheten att bli gravid, riskerna under graviditeten samt föräldraskapet. Sådana faktorer är exempelvis livsstil, medicinering, operationer, anemi, sköldkörtelsjukdomar, grundsjukdomar, mentala problem och könssjukdomar. Detta kräver omsorgsfull utredning för både kvinnans och mannens del.
Infertilitetsundersökning av kvinnor
Den inledande undersökning av kvinnan inom bashälsovården omfattar ingående uppgifter om menstruationscykeln, dess längd, blödningsdagar, regelbundenhet och smärtor, samt om graviditeter, förlossningar och sexualliv, och därtill eventuella sjukdomar, operationer, medicinering och levnadsvanor. På mottagningen fastställs viktindex och en gynekologisk undersökning görs. Förutom blodprov (liten blodbild, sköldkörtelhormon) tas vid behov ett cellprov (papa-prov) från livmoderhalsen och könssjukdomstest.
Undersökningarna fortsätter inom specialsjukvården när remissen från bashälsovården har godkänts. Blodprov kan man be att tas redan före det första besöket. Vid det första besöket görs en kartläggning av situationen, som kompletteras av en ultraljudsundersökning genom slidan. Den ger exakt information om livmoderns och äggstockarnas struktur och det hormonella läget. Därtill bedöms antalet små äggblåsor (folliklar), det vill säga den så kallade äggcellsreserven både med ultraljudsundersökning och genom blodprov (för anti-müllerskt hormon, AMH). Senast i detta skede analyseras alla par för hepatit B- och C- samt hiv-antikroppar. Med nuvarande virusläkemedel är det i regel möjligt att få infertilitetsbehandling även om man är hepatit- eller hivpositiv.
Om menstruationscykeln är regelbunden kontrolleras ägglossningen, dvs. ovulationen, med blodprov (för gulkroppshormon, dvs. progesteron) om tas cirka sju dagar innan nästa mens ska börja.
Om menstruationscykeln är lång, oregelbunden eller mensen uteblir, kontrolleras hypofysens funktion med blodprov (för bl.a. follikelstimulerande hormon, FSH). En undersökning görs för att se om äggledarna är öppna antingen under parets andra besök på polikliniken med ultraljudsundersökning (HSSG) eller vid speciella lägen med laparoskopi av bukhålan under narkos.
Vid HSSG-undersökningen förs en tunn, böjlig kateter in i livmoderhalskanalen och genom den sprutas koksaltlösning som innehåller luftbubblor in i livmodern. Med ultraljudsundersökning följer man sedan luftbubblornas gång genom äggledarna och undersöker livmoderns inre struktur. Det rekommenderas att man tar smärtstillande före ingreppet, även om undersökningen vanligtvis är smärtfri.
Specialundersökningar
Vid koksaltsundersökning av livmodern spolas koksaltlösning in i livmoder genom en tunn kateter. Då syns livmoderhålans konturer bra vid ultraljudsundersökningen och förändringar i livmodern kan enklare observeras. Undersökningen är vanligen smärtfri.
Ett vävnadsprov från livmoderns slemhinna kan tas på mottagningen genom att föra en tunn specialkateter in i livmodern. Ett sug skapas i katetern så att ett prov kan tas från slemhinnan för närmare undersökning. Undersökningen gör vanligen lite ont.
Livmoderundersökning (hysteroskopi, undersökning av livmoderhålan) är ett ingrepp som vanligen utförs på poliklinik. Med ett tunt endoskop som förs in in livmodern genom slidan ser man förändringar i livmoderhålan exakt och de kan ofta samtidigt behandlas.
Laparoskopi, undersökning av bukhålan, är ett ingrepp under narkos där ett endoskop förs in i bukhålan och strukturerna i lilla bäckenet kan undersökas noggrant. Vid infertilitetsundersökning bedöms äggledarnas öppenhet och kvalitet, äggstockarna, livmoderns form samt eventuell endometrios eller sammanväxning. Eventuella fynd kan vanligen samtidigt behandlas.
Infertilitetsundersökning av man
Infertilitet hos en man undersöks först med hjälp av spermaprov och resultatet från det är tillgängligt redan under det första besöket. Vid behov görs ytterligare undersökningar.
play video
|
Video - Manlig infertilitet
Videon presenterar infertilitetsundersökningar och behandlingar. |
Mannens undersökningar utgår från hans allmänna hälsotillstånd, hans levnadsvanor och hans reproduktiva historia. Den viktigaste undersökningen är ändå den så kallade sperma-analysen. I underökningen används den internationella hälso-organisationen WHO:s tillämpade referensvärden och undersökningsmetoder.
Vid undersökning av sädescellsprovet är det viktigt att ta till vara hela provet. Provet ges genom masturbation enligt de givna anvisningarna i den provburk som fåtts av spermalaboratoriet eller sköterskan på mottagningen. Det skall ha gått 2-5 dygn sedan senaste ejakulation innan . Kortare eller längre abstinenstid kan påverka analysens resultat.
Sädescellsprovet kan ges hemma, eller i de specifika provgivningsrummen på infertilitetspolikliniken. Sädescellerna är känsliga för ändringar i temperatur. Ifall provet ges hemma, skall det hämtas till spermalaboratoriet inom en timme från provgivning. Ett bra sätt att transportera provet är att hålla provburken i bröstfickan nära huden, så stora temperatur variationer inte skadar sädescellerna.
Normala värden för sädesvätska (WHO 2010)
Normospermia – den totala spermiemängden och mängden spermier som rör sig framåt är normala.
- Spermaprovets volym ≥ 1,5 ml
- Provets pH ≥ 7,2
- Spermiemängden ≥ 15 milj./ml
- Den totala spermiemängden ≥ 39 milj./ml
- Mängden spermier som rör sig framåt ≥ 32 procent
- Mängden av alla rörliga spermier ≥ 40 procent
- Mängden levande spermier (vitalitet) ≥ 58 procent
Spermiemängden och mängden spermier som rör sig framåt förutspår bäst spermans befruktningsförmåga. Ett normalt prov innehåller minst 15 miljoner spermier per milliliter och spermierna som rör sig framåt utgör 32 procent eller mer. Studier har visat att spermans naturliga befruktningsförmåga försämras om det finns under 15 miljoner spermier per milliliter och spermierna som rör sig framåt utgör under 20 procent.
Om spermaprovet upprepade gånger är avvikande, undersöker läkaren mannens könsorgan och ljumskar. Blodprov tas för att analysera hormoner som styr testiklarna och spermaproduktionen (bl.a. FSH, LH, testosteron).
Avvikande spermaprov (WHO 2010)
Vid avvikande spermaprov tas alltid ett nytt prov om ungefär två månader, för spermaproduktionen kan variera beroende på tidpunkt, tiden från föregående ejakulation och provgivningsteknik. De tar ungefär tre månader för spermierna att utvecklas i testikeln och om mannen har haft en infektionssjukdom med hög feber kort före han ger spermaprov, kan den ha inverkat på spermiernas utvecklingsprocess och ge förändrade värden i spermaanalysen.
-
Aspermia – ingen sädesvätska
-
Asthenozoospermia – under 32 procent av spermierna rör sig framåt.
-
Azoospermia – inga spermier i sädesvätskan
-
Cryptozoospermia – spermier observeras endast i centrifugerat prov
-
Necrozoospermia – endast orörliga spermier, låg andel levande spermier vid vitalitetsfärgning.
-
Oligozoospermia – totala mängden spermier är under 39 miljoner per milliliter
Specialundersökningar
Vid behov görs
- kromosomanalys
- Specialundersökning av Y-kromosomen, så kallad Y-deletion
- Ultraljudsundersökning av pungen utförs för att utreda problem eller strukturavvikelser hos mannen samt vid mycket låg spermieproduktion.
- Om inga spermier observeras i upprepade spermaprov, går det att med en tunn nål ta vävnadsprov av testikeln för undersökning (testikelbiopsi). Ingreppet görs alltid under effektiv bedövning.
- I vissa situationer kan man vara tvungen att leta spermier mikroskopiskt direkt i testikelvävnaden. Ingreppet heter mikroTESE och det görs under narkos.
Föregående sidaNästa sida