Provrörsbefruktning (IVF/ICSI)

Vid en normal menstruationscykel hos kvinnan börjar först flera folliklar, dvs. äggblåsor, växa, och av dessa utvecklas den som växer snabbast till ledande follikel, från vilken den mogna äggcellen lossnar för en eventuell befruktning.

Vid in vitro-fertilisering (IVF), dvs. provrörsbefruktning, ges hormonbehandling för att få flera folliklar att mogna och därmed flera äggceller på en gång. Äggcellerna fås att mogna med injektion antingen av endast follikelstimulerande hormon (FSH) eller med tillsatt luteiniserande hormon (LH). Äggstockarnas reaktion på behandlingen följs upp med ultraljudsundersökning och vid behov med blodprov för att analysera hormonerna.

Vid så kallad lång metod, eller GnRH-agonistbehandling, föregås den egentliga mognaden av äggblåsorna av bromsning av kvinnans egen hormonfunktion som fortsätter under hela mognadstiden, ända till injektionen av moderkakshormon (hCG) som utlöser ägglossningen (den s.k. ägglossningssprutan).

Vid så kallad kort metod, eller GnRH-antagonistbehandling börjar mognaden av äggblåsor under de första mensdagarna. I regel på den sjätte injektionsdagen börjar man parallellt med FSH injicera antagonist som hindrar äggcellerna från att lossna för tidigt. Båda injektionerna fortsätter ända till ägglossningssprutan.

Varje äggblåsa töms med en ultraljudsstyrd nål genom slidan till ett provrör. För ingreppet får kvinnan effektiv lugnande och smärtstillande medicinering. Själva ingreppet tar cirka 5–10 minuter.

Uttagning av äggceller med ultraljudsstyrning. Nålens spets har först genom slidan till en vätskefylld äggblåsa. Vätskan sugs in i ett provrör och äggcellen följer med vätskan. Det går att tömma flera äggblåsor med samma stick genom slidan.

Befruktningsvägar​ IVF/ICSI

På IVF-laboratoriet befruktas äggcellerna genast på uttagningsdagen med färsk eller i vissa fall djupfryst sperma i en skål. Spermierna kan vid behov också tas från testikeln med en tunn nål under effektiv bedövning.

Om man vet att mannen har betydande avvikelser i sädesvätskan eller det vid tidigare IVF-behandling har förekommit problem med befruktningen, kan befruktningen istället för traditionell skålbefruktning genomföras med ICSI-teknik (intracytoplasmic sperm injection), dvs. mikroinjektion. Då väljer biologen en enskild spermie från spermaprovet, som förs in i äggcellen med en tunn nål med hjälp av apparatur och mikroskop utvecklade specifikt för detta ändamål.

Embryoåterföring och nedfrysning

Ett embryo förs in i livmodern genom livmoderhalskanalen 2–5 dagar efter uttagningen av äggceller. Ingreppet är vanligen helt smärtfritt. I mycket ovanliga fall måste ingreppet göras genom livmodermuskeln. I samband med återföringen eller ibland redan före den inleds medicinering som ska göra det lättare för embryot att fastna, så kallat lutealstöd, dvs. gulkroppshormon som doseras i slidan vanligen i 12 dagar.

Om det finns mer än ett bra embryo, fryses de ned för senare användning enligt avtal som paret har ingått. Det är parets ansvar att hålla förvaringsavtalet i kraft.

Graviditetsresultat

Ett graviditetstest görs cirka två veckor efter embryoåterföringen. Sannolikheten att bli gravid är cirka 30–40 procent per embyroåterföring, 25–30 procent leder till förlossning.

Behandlingens risker

Den största enskilda risken under behandlingen är en alltför stark, överraskande reaktion på injektionsmedicinen i äggstockarna, så kallat ovariellt hyperstimuleringssyndrom (OHSS). Därför följs behandlingen upp omsorgsfullt. Risken för OHSS är cirka 2–5 procent och det kan förekomma i tidig form inom en dryg vecka efter injektionen av moderkakshormon (hCG) eller i sen form efter att embryot har fäst (tidig produktion av moderkakshormon). Förstorade äggstockar är typiskt ömma, magen sväller upp och det samlas vätska i bukhålan, ibland också i lungsäcken – kvinnan mår klart dåligt. Vanligen lugnar sig läget med vila och vätskebehandling, men ibland behövs sjukhusvård. Vid en hotande allvarlig OHSS-situation fryses alla embryon ner, det vill säga inget färskt embryo förs in livmodern, sent OHSS förhindras och den tidigare formen får lugna sig. OHSS-tillståndet sammanhänger med ökad risk för blodpropp.

Övriga risker är blödning eller infektion i samband med uttagningen av äggceller, vridning av äggstocken och olika blodproppar. Sådana förekommer i under en procent av behandlingarna.