Att möta den egna barnlösheten

Ofrivillig barnlöshet berör människans allra mest privata angelägenheter och känslor. Det är inte nödvändigtvis lätt att tala om ett så känsligt ämne. I en parrelation innebär barnlöshet en kris såväl för individen som för relationen.

Ofrivillig barnlöshet är en kris både för individen och för parrelationen. Förväntningarna att skaffa barn som det omgivande samhället ställer på par kan ge dem en känsla av otillräcklighet, misslyckande och oduglighet. Ämnet är känsligt, för det berör såväl sexualiteten som fortplantningen, och det kan vara svårt att tala om det.

Både mannen och kvinnan upplever samma känslor i sitt sorgearbete, men ofta på olika sätt. Kvinnan kanske upplever skuldkänslor och hat på grund av barnlösheten. Hon kan också vara rädd för att bli lämnad ensam. Ibland kan sorgen och desperationen till och med ta sig uttryck i aggressivitet. Kvinnan kanske sluter sig inom sig själv, drar sig tillbaka från sitt sociala liv, för det kan kännas svårt att träffa familjer och barn.

Mannen kanske känner oduglighet och till och med underlägsenhet. Vanligen vill han inte belasta sin partner med sina problem, eftersom han kanske oroar sig så mycket för henne. Många män försöker bearbeta sina känslor ensam, för de upplever ofta att det är svårt att tala om det känsliga ämnet. Det är viktigt att komma ihåg att besvikelsen och sorgen är den samma hos båda. Båda behöver stöd, inte bara den ena.

Att diskutera barnlösheten och analysera de egna känslorna högt ger lättnad åt både kvinnan och mannen. Många får hjälp och stöd genom att dela med sig av sina erfarenheter med andra ofrivilligt barnlösa. Andra får stöd av sina närstående och vänner. När de egna krafterna inte räcker till är det bäst att söka professionell hjälp. Var och en borde hitta sitt eget sätt att analysera och ge utlopp för sina känslor.

Läs mer om ofrivillig barnlöshet och att möta den på föreningen Simpukkas webbplats


Föregående sidaNästa sida

 


 

REPRODUKTIV HÄLSA