Många beskriver perioden av barnlöshetsundersökningar och -behandlingar som en av de mest stressande perioderna i deras liv. Det är ett känsligt ämne som berör självbilden och sexualiteten, och det väcker många olika känslor. Upplevelser av hjälplöshet och av att det är något fel på en, sorg och ilska, rädsla för att misslyckas, biverkningar av behandlingar och av att bli lämnad ensam, besvikelse och frustration tynger ofta den drabbade. Att intimiteten utsätts för tester och tidtabeller har ofta en negativ inverkan på sexualiteten, och barnlöshetsbehandlingar kan vara svåra att passa in i resten av livet.
En barnlöshetskris påverkar både individen och förhållandet. Båda parterna i parförhållandet upplever samma känslor i sitt sorgearbete, men ofta på olika sätt. Krisen kan leda till undvikande beteende och att man drar sig undan. Det kan vara svårt att prata om de allra privataste känslorna. Det är viktigt att komma ihåg att båda två behöver stöd, inte bara den ena. Det är var och ens eget val om man vill prata om barnlösheten eller inte. Det känns ofta bra att analysera sina egna känslor. Många får hjälp och stöd genom att dela med sig av sina erfarenheter med andra ofrivilligt barnlösa. Andra får stöd av sina närstående och vänner. När de egna krafterna inte räcker till är det bäst att söka professionell hjälp. Var och en borde hitta sitt eget sätt att analysera och ge utlopp för sina känslor.
Läs mer om ofrivillig barnlöshet och att möta den på föreningen Simpukkas webbplats.