Undersökning och behandling

Det finns ingen orsak att spänna sig inför undersökningen. Urininkontinens kan behandlas konservativt, med läkemedel eller operation. Alla urinläckage kan inte behandlas med operation.

​​​​​​​​​

Undersökning av urininkontinens

Den grundläggande undersökningen av urinläckage görs inom den öppna hälsovården. Kom till mottagningen med fylld blåsa, för annars är det inte möjligt att undersöka läckaget. Vid behov får patienten remiss till specialsjukvården.

Läkaren utreder typen av inkontinens med hjälp av intervju och enkät om graden av besvär. Hemma får du fylla i en urineringsdagbok som ger viktig information om blåsans lagringskapacitet, urineringsgånger och hur mycket vätska du dricker. Läkaren gör också en gynekologisk grundundersökning för att kontrollera bäckenbotten. Samtidigt görs ett hosttest, där patienten ska hosta med full blåsa så att eventuellt ansträngningsläckage kan konstateras. Eftersom urinvägsinfektion kan orsaka urinläckage, tas också ett urinprov. Om typen av inkontinens fortfarande blir oklar kan vid behov ytterligare undersökningar göras inom specialsjukvården.

Behandling av urininkontinens

Behandlingsformen beror på typen av inkontinens. I motsats till vad man allmänt tror kan all urininkontinens inte behandlas med operation. Urinläckaget kan inte alltid behandlas helt.

Konservativ behandling

Konservativ behandling betyder behandling utan läkemedel. Behandlingsmetoder är bland annat att ändra på dryckesvanor, påverka livsstilen, egen och handledd förstärkning av bäckenbotten och urinblåsan samt olika hjälpmedel.

Råd för träning av bäckenbottenmusklerna 

Inkontinensring

Inkontinensringen placeras i slidan och den tillsluter mekaniskt urinröret genom att trycka det mot slidväggen. Ringen hjälper vid ansträngningsläckage. Ringen avlägsnas varje dag. Hälsovårdspersonalen ger råd för användningen av inkontinensring.

Träning av urinblåsan

Syftet med träningen av urinblåsan är att förlänga tiden mellan urineringarna och minska på antalet urineringar.

Genom att förlänga urineringsintervallet, försöker man lära urinblåsan att vänta längre innan tömningsbehovet uppstår. Träning av urinblåsan kräver tålamod, för överaktiv blåsa har oftast utvecklats under en lång tid. Närmare information och råda 

Läkemedelsbehandling

Läkemedel används för att behandla trängnings- eller blandinkontinens. Syftet med medicineringen är att lugna blåsan och hindra blåsans ofrivilliga sammandragningar. Det är alltid en läkare som fattar beslut om att inleda läkemedelsbehandling.

Kirurgisk behandling

Vid ansträngningsinkontinens används också kirurgisk behandling, om träning av bäckenbottenmusklerna eller bantning hos överviktiga inte har avhjälpt urinläckaget tillräckligt väl. Operationen utförs alltid inom specialsjukvården.

TVT-/TVT-O-operation

Ansträngningsläckage kan behandlas effektivt med ett band som operaras in under urinröret. Trängningsläckage kan inte behandlas med den här metoden.

Operationen utförs vanligen under lokalbedövning på poliklinik. Ett litet snitt på cirka 1,5 cm görs i slidans framvägg och via det förs bandet på plats med ett specialinstrument och bandet förs ut antingen på blygdbenet (TVT) eller i ljumsken i höjd med klitoris (TVT-O). Under operationen fylls urinblåsan och patienten hostar för att rätt spänning på bandet ska kunna ställas in.

För att operation ska kunna göras måste urinblåsan vara tillräckligt rymlig (> 3 dl) och tömmas tillräckligt väl. För att behandlingen ska vara effektiv finns en viktbegränsning: patientens BMI måste vara under 35. Vid blandläckage är effekten sämre än vid ansträngningsläckage och operationen kan till och med försämra trängningsläckage.

Efter operationen är patienten sjukskriven i 5 dygn. Typiska komplikationer efter operationen är urinvägsinfektion och infektion i operationssåret. I sällsynta fall kan det krävas att en kateter sätts in tills den normala urineringen fungerar igen.


Föregående sidaNästa sida