​Oftast härstammar vulvacancer från hudens skivepitel (85–95 %). Denna typ av skivepitelcancer förekommer i två sorter. Den ena är så kallad keratiniserande cancer som förekommer framför allt hos äldre kvinnor och den andra är den cancer som förekommer hos yngre kvinnor och som har ett samband med en HPV-infektion. De vanligaste HPV-typerna är 16, 18 och 33. Det har bevisats att det finns ett samband mellan hur cancern angriper vävnaden under (s.k. invasionsdjup) och sannolikheten för spridning via lymfkörtlarna och i cirka 30 procent av fallen konstateras metastaser i lymfkörtlarna när sjukdomen diagnostiseras.

Den näst vanligaste maligna tumören i de yttre könsorganen är melanom, som utgör cirka 5 procent av fallen. De yttre könsorganen bildar cirka 1–2 procent av den totala hudytan, men cirka 3–7 procent av samtliga melanom förekommer i de yttre könsorganens område. De flesta melanom i de yttre könsorganen är pigmenterade, men i cirka 25 procent av fallen saknas den för melanom typiska pigmenteringen.

Basalcellscancer som utgör cirka 2 procent av vulvacancerfallen förekommer oftast efter klimakterieåldern. Denna cancertyp är oftast lokal och ger inte fjärrmetastaser. En mer sällsynt cancerform i de yttre könsorganen är olika slags mjukvävnadssarkom som lätt recidiverar, framför allt om tumörerna är stora.

Cancer i de yttre könsorganens område som har sitt ursprung i körtlarna (adenocarcinom) kan härstamma från Bartholins körtlar. Hos patienter över 40 år är det viktigt att man i samband med behandling av en cysta eller böld i Bartholins körtlar kommer ihåg att ta ett vävnadsprov för att utesluta elakartade celler. Eftersom det finns mycket lymf- och blodkärl i Bartholins körtlar är metastaser vanliga. 

En sällsynt sjukdomsgrupp som förekommer även i de yttre könsorganen är Pagets sjukdom som inte metastaserar, men som på grund av sin multifokalitet kan orsaka återfall även efter mycket lång tid.