Behandling

För att undvika komplikationer planeras operationen individuellt utifrån tumörens storlek och spridning. I utvalda fall används undersökning av portvaktslymfkörteln.

​​​​

Grunden för behandlingen av vulvacancer är operation. Operationsmetoderna som användes tidigare ledde till märkbart försämrad livskvalite efter operationen. Numera planeras operationsbehandlingen mer individuellt, utan att för den skull kompromissa med behandlingsresultaten.  Mycket tidigt upptäckta tumörer kan behandlas genom att tumören avlägsnas lokalt, men eftersom vulvacancer sprids via lymfkörtlarna måste man i samband med operationen ofta även undersöka tillståndet i lymfkörtlarna i ljumsken/ljumskarna. Lymfkörtlarnas tillstånd utreds antingen genom att undersöka den så kallade portvaktslymfkörteln eller genom att avlägsna lymfkörtlarna i ljumskarna. Portvaktslymfkörtlarna lokaliseras antingen med isotopmetoden (Teknetium) där man injicerar isotop i tumören före operationen, varvid portvaktslymfkörteln kan ses med en gammadetektor, eller med blåfärg som injiceras i tumören under operationen och portvaktslymfkörteln avlägsnas utifrån färgningen.

Patologen undersöker portvaktslymfkörteln, alltså den första lymfkörteln som dränerar lymfa från tumörområdet, under operationen. Om det inte finns några cancerceller i portvaktslymfkörteln, behöver de andra lymfkörtlarna inte avlägsnas. På detta sätt kan man minska biverkningarna som mer omfattande borttagning av lymfkörtlar medför, till exempel svullnad på grund av att lymfcirkulationen rubbas.

Vid stora tumörer eller tumörer som ligger nära urinröret eller ändtarmsöppningen måste man ofta använda plastikkirurgiska transplantationer s.k. lambåer.  Vid mycket stora tumörer eller tumörer som växer in i närliggande organ måste man ibland operera bort urinröret, urinblåsan eller ändtarmen. Sådana operationer görs i samarbete mellan gynekolog, urolog, tarmkirurg och plastikkirurg.

Den vanligaste komplikationen i samband med operation av de yttre könsorganen är att operationssåren blir infekterade och öppnar sig. Denna risk kan minskas genom att tillfälligt använda stomi för avföring, framför allt om tumören ligger nära ändtarmsöppningen. En sådan så kallad skyddande stomi kan vanligtvis tas bort efter cirka tre månader.

Efter operationen återhämtar sig patienten vanligtvis några dagar vid enheten där operationen gjordes. Läkandet av operationssåren följs upp på poliklinikbesök med 1–2 veckors mellanrum. För att säkerställa läkningen av operationssår som går hela vägen till urinrörets mynning använder man ofta en urinkateter i 1–2 veckors tid. Om såren har behövt slutas med stora plastikkirurgiska lambåer, får patienten ”sittförbud” i upp till sex veckors tid.


Annan behandling av vulvacancer​

Strålbehandling och cytostatika kan användas både för sig och kombinerade. I det sistnämnda fallet talar man om kemostrålbehandling. Vid behandling av återfall bestäms behandlingsriktlinjerna från fall till fall.

Yttre strålbehandling eller numera allt oftare så kallad kemostrålbehandling, det vill säga strålbehandling som effektiveras med cytostatika, ges i de yttre könsorganens och ljumskarnas område efter operationen, om man upptäcker lymfkörtelmetastasering i ljumsken/ljumskarna eller om marginalen med frisk vävnad som åstadkommits vid operationen saknas eller är mycket liten. Strålbehandling används även i situationer där man anser att operationsbehandlingen inte är möjlig eller om tumören recidiverar och strålbehandling inte har använts efter operationsbehandlingen. 

En sällsynt form av kemostrålbehandling är en situation där man försöker minska en tumör med stor lokal spridning för att kunna operera den.

Cytostatika har bara liten effekt vid vulvacancer och kommer på fråga endast om sjukdomen recidiverar eller i en situation där andra behandlingsformer inte är gångbara på grund av en omfattande spridning (fjärrmetastasering).




Föregående sidaNästa sida

 



 

Uppdaterad  11.6.2019 10.25