Livmoderkroppscancer delas in i två olika typer. De flesta patienter (85 %) tillhör typ I som är associerad med hyperöstrogenism och förekomst av hormonreceptorer i cancervävnaden, vilket betyder att cancern är hormonkänslig. Typ II innefattar seröst carcinom, klarcellscarcinom och carcinosarkom. Livmoderkroppscancer av typ I har en bättre prognos än livmoderkroppscancer av typ II.
Diagnostisering av livmoderkroppscancer
Avvikande blodiga flytningar föranleder ultraljudsundersökning via slidan och tagande av vävnadsprov från livmoderslemhinnan.
I ultraljudsundersökningen undersöker man tjockleken på slemhinnan, invasionsdjupet i muskelvävnaden och spridningen i livmoderhalsen. Vävnadsprovet från slemhinnan kan tas med en tunn plastslang eller genom skrapning i samband med hysteroskopi. Från vävnadsprovet bestäms cancervävnadens vävnadstyp och differentieringsgrad.
Utredning av livmoderkroppscancerns spridning
För att undersöka spridning görs gynekologisk ultraljudsundersökning, helkropps-datortomografi och eventuellt magnetröntgenundersökning av bäckenet.
Från den inre slemhinnan i livmodern börjar cancern vanligtvis spridas till livmoderns muskelskikt och därifrån till omgivningen, livmoderhalsen och slidan samt äggstockarna, äggledarna och bukhålans ytor. Livmoderkroppscancern sprids även via lymfkärlen till bäckenlymfkörtlarna, lymfkörtlarna vid sidan av aortan och i ljumskarna. Fjärrmetastaser kan förekomma i lungorna, levern och skelettet.
Med magnetröntgenundersökning av bäckenet undersöks cancerns spridning till livmoderns muskelskikt och livmoderhalsen. Med datortomografi av kroppen söker man efter eventuella metastaser i lymfkörtlarna, levern och lungorna. Tumörmarkören Ca 12-5 i blodprov stiger ofta vid utbredd livmoderkroppscancer.
Föregående sidaNästa sida