Behandling

Livmoderkroppscancer behandlas i första hand genom operation.

​​​​​

Operationsbehandling

Utifrån de undersökningar som görs före operationen fastställs den preoperativa stadieindelningen för livmoderkroppscancern. Riskklasserna är låg, medelhög och hög risk. Behovet av att avlägsna lymfkörtlar bedöms utifrån riskklassen.  Bedömning kan göras även under operationen genom att skicka ett färskt vävnadsprov, ett så kallat fryssnitt, till patologen för undersökning. I provet undersöks direkt tumörens invasionsdjup in i muskelskiktet för att utreda högriskcancer och behovet av att avlägsna lymfkörtlar.  

Vid livmoderkroppscancer med låg risk räcker det med att avlägsna livmodern, äggstockarna och äggledarna, men vid cancer med medelhög och hög risk måste även bäcken- och lymfkörtlarna brevid aortan avlägsnas för att undersöka och behandla metastaseringen. Vid serös karcinom av typ II måste man även avlägsna bukhinnenätet på grund av dess höga metastasrisk.


Faktorer som påverkar prognosen

​Det är viktigt att bestämma de prognostiska faktorerna för livmoderkroppscancern i patologens prov när man fastställer livmoderkroppscancerns postoperativa stadieindelning och därmed behovet av kompletterande behandlingar.

Den postoperativa stadieindelningen innefattar riskklasserna låg, låg medelnivå, hög medelnivå, hög, lokal spridning och fjärrmetastaser. Prognostiska faktorer är bland annat tumörens storlek, vävnadstyp och differentieringsgrad. Dessutom fastställer man cancerns invasionsdjup i muskelskiktet och dess spridning i livmoderhalsen, äggstockarna eller lymfkörtlarna. En viktig prognostisk faktor är också cancercellernas förekomst i lymfkärlen och blodkärlen (= LVI, lymfovaskulär invasion).​


Behandlingar som kompletterar operationen

Behovet av behandlingar som kompletterar operationen bedöms utifrån den postoperativa stadieindelningen. Möjliga behandlingar är postoperativ cytostatikabehandling, strålbehandling och/eller hormonbehandling.


I cytostatikabehandlingen används taxan och platina. Den vanligaste kombinationsbehandlingen är paklitaxel + karboplatin var tredje vecka i sex omgångar. Biverkningarna inkluderar ofta håravfall, illamående, förstoppning och skador i det perifera nervsystemet som orsakar domnande och stickningar i fotsulorna och handflatorna.

Vid strålbehandling kan man ge strålbehandling i slidan för att förebygga lokalt återfall. Då ges strålbehandlingen till slidvalvet med en hylsa till exempel i tre omgångar med en veckas mellanrum. Lokal strålbehandling har mycket lite biverkningar. Besvären kan innefatta blödning eller flytningar från slidan, ökat urineringsbehov och diarré.

Om sjukdomens spridningsgrad är hög övervägs insättning av hormonbehandling om det finns hormonreceptorer i tumören. I första hand ges progesteron. Andra hormonalternativ är antiöstrogen och aromatasinhibitorer.


Fertilitetsbevarande behandling

För unga kvinnor med livmoderkroppscancer av typ I med låg risk, som inte har fött barn och som önskar bli gravida, kan man överväga fertilitetsbevarande behandling.

Beslut om behandling fattas alltid av den gynekologiska onkologen och en gynekolog specialiserad i fertilitetsbehandlingar. Diagnosen och sjukdomens lokala spridning verifieras med hysteroskopi, skrapning och magnetröntgenundersökning av bäckenet. I fertilitetsbevarande behandling används hormonspiral och progesteronpiller som tas oralt. Behandlingsresponsen bedöms efter tre respektive sex månader med hjälp av hysteroskopi och vävnadsprov. Vid fullständig behandlingsrespons rekommenderas graviditet inom sex månader. Om ingen behandlingsrespons uppnås behandlas cancern med standardkirurgiska metoder. Efter förlossningen rekommenderas borttagande av livmodern, äggledare och äggstockar.​




 

Uppdaterad  11.6.2019 10.28