Skivepitelförändringar
Vävnadsförändringarna inledas i olika grader från lätta till svåra.
Lätt (LSIL dvs. low-grade squamous intraepithelial lesion)
Lätta vävnadsförändringar behandlas oftast inte, utan man följer upp dem, eftersom det är känt att de orsakas av HPV-infektion, vilken i sin tur läker av sig själv. Ofta visar biopsisvaret lätt vävnadsförändring orsakad av HP-virus, som beskrivs med termen LSIL. Dessa förändringar följs vanligen upp med papa- eller HPV-test eller kolposkopi, och om förändringen inte läks under en ungefär två års uppföljning, övervägs behandling.
Svår (HSIL dvs. high-grade squamous intraepithelial lesion)
Vanligen behandlas HSIL-förändringar, men också av dessa är så många som 40–70 procent övergående HPV-infektioner. HSIL-förändringarna indelas i mellansvåra och svåra förstadieförändringar. Spontan läkning är vanligare hos unga patienter, och därför kan förändringar hos under 30 åriga bara följas upp. Endast förändringar på nivå CIN3 behandlas alltid.
Cylinderepitelförändringar
Förändringar i cylinderepitelet som ligger djupare i livmoderhalskanalen indelas numera i lätt cylindercellförändring och AIS-förändring (adenocarcinoma in situ, dvs. svår förstadieförändring i cylinderepitelet).
Lätta förändringar följs upp, men AIS-förändringar behandlas alltid med elektrisk slinga. Ibland sitter förändringen högt upp i livmoderhalskanalen och då rekommenderas vanligen hysterektomi (avlägsnande av livmodern).
I vissa fall kan en trakelektomi utföras, det vill säga att livmoderhalsen opereras bort, om patienten önskar bli gravid i framtiden. I samband med operationen sys också en slags stödkrage (cerclage) fast i livmoderhalsen.
LOOP-behandling med elektrisk slinga
Det är viktigt att eventuella förstadieförändringar som hittas i cellprov behandlas, för utan behandling ökar risken för livmoderhalscancer med åren. Hela området med vävnadsförändringar avlägsnas med elektrisk slinga. Det avlägsnar dock inte själv viruset. LOOP-behandlingen görs inom ungefär en månad efter att vävnadsproverna tagits. Under väntetiden ändras vävnadsförändringen nästan inte alls, ibland kan förändringarna till och minska eller läka hos unga patienter.
LOOP-behandlingen påminner väldigt mycket om kolposkopiundersökningen. Läkaren använder ättikslösning eller jod för att på nytt exakt lokalisera de avvikande områdena. Ingreppet görs alltid under lokalbedövning. På de avvikande områdena injiceras med en liten spruta samma typ av bedövningsmedel som tandläkarna använder. Du måste absolut tala om ifall du har fått överkänslighetsreaktioner tidigare av bedövningsmedel.
Det finns olika storlekar av slingan, läkaren väljer den lämpligaste. Med slingan avlägsnas vanligen ett område stort som en sockerbit från livmodermunnen. Till slut stoppas små blödningar genom att blodkärlen bränns. Ingreppet är kort, vanligen tar det 15–30 minuter med förberedelser.
Vissa känner lätt smärta i underlivet dagarna efter ingreppet. Det är normalt och kan lindras med vanliga smärtstillande läkemedel, t.ex. ibuprofen. Men det går att fortsätta sin dag som vanligt efter ingreppet och ingen sjukskrivning behövs.
Efterblödningens längd och mängd är individuell, i genomsnitt har man lätta blödningar i 2–4 veckor. Efter de första dagarna minskar blödningen vanligtvis och blir klarbrun, som buljong. Så länge blödningen pågår finns en infektionsrisk, så därför ska du undvika att ha samlag, använda tampong, simma och bada i badkar. Om efterblödningen är rikligare än mens och innehåller koagulerade klumpar, ska du uppsöka jouren, där blödningsstället vid behov behandlas på nytt.
På det behandlade stället bildas en liten skorpa, som på alla sår. Sårskorpan lossnar i genomsnitt två veckor efter ingreppet, och då kan det komma en rikligare engångsblödning med klarrött blod. Blödningen i samband med att skorpan lossnar borde dock upphöra snabbt av sig själv.
Om du får infektionssymtom, dvs. illaluktande flytningar, kraftiga smärta i underlivet eller feber, kontakta polikliniken. Ibland behövs en antibiotikakur för att sköta infektionen.
Om ingreppet gjordes på grund av vävnadsförändringar, får du kallelse till kolposkopi för kontroll 6 månader efter behandlingen. Då tas ett cellprov, test för högriskpapillomvirus och vid behov vävnadsprover. Besöket är efterkontroll för att säkerställa att behandlingen var tillräcklig. Ibland måste en ny LOOP-behandling göras, ifall patologen i sin undersökning har bedömt att det avlägsnade området inte var tillräckligt stort.
De som ingår i sjukhusets uppföljning får efter LOOP-behandlingen och kontrollkolposkopin automatiskt kallelse till papa- eller HPV-test de följande tre åren. Ett separat meddelande skickas när uppföljningen slutar. Därefter ska man själv se till, att papa-prov tas regelbundet med 2–3 års mellanrum. I vilket fall som helst ska man alltid delta i screeningundersökningarna.
Ibland görs behandlingen med elektrisk slinga redan vid den första kolposkopin, om man exempelvis vill få en större biopsi, förändringen vid kolposkopin verkar svår eller patienten har konstaterats ha svår cellförändring, men inga förändringar syns vid livmodermunnen. Läkaren bedömer situationen individuellt för varje patient. Också patientens ålder och eventuella graviditetsönskemål påverkar besluten om behandling.
Laserbehandling
Laser används numera för behandling av vävnadsförändringar i slidan och de yttre könsorganen, mer sällan vid förändringar i livmoderhalsen. På 1980-talet användes fortfarande laser också för behandling av förändringar i livmodermunnen och en större del av livmoderhalsen avlägsnades. Vid ingreppet görs först en ättiksbehandling, därefter ges lokalbedövning och så förstörs de onormala vävnadsområdena med laserstråle. Lasern bränner bort den avvikande slemhinnan och därmed avlägsnas förändringen.
Föregående sidaNästa sida