Kolposkopi är ett ingrepp som långt motsvarar en vanlig gynekologisk undersökning och cellprovstagning, men eventuella förändringsområden undersöks noggrannare med ett specialmikroskop och starkt ljus. Mikroskopet förs inte in i slidan, utan stannar utanför och genom det ser läkaren området mångfalt förstorat.
Grunder för remiss till kolposkopiundersökning
- Yttre kondylom
- Kvisslor eller knölar på yttre könsorganen
- Eksem på de yttre könsorganen och i slidan, t.ex. Lichen ruber planus eller Lichen Sclerosus (vitfläckssjuka)
- Blödning efter samlag, mellanblödningar, blödning efter klimakteriet
- Avvikande utseende på livmodermunnen, t.ex. polyp, dvs. vävnadstillväxt i livmoderhalsens slemhinna
Före undersökningen
På mottagningen finns alltid en läkare specialiserad på kolposkopi och en egenskötare som båda ger dig stöd och talar om vad som görs. HNS Kvinnosjukhus är ett undervisningssjukhus, så ibland kan det också finnas t.ex. en specialiserande läkare, en medicinekandidat eller en sjukskötarstuderande på plats. Personalen har lång erfarenhet av kolposkopi och förstår att de flesta patienter är oroade över situationen eller ängsliga inför undersökningen. Du kan när som helst under undersökningen be att få mera information eller tala om vad som oroar dig.
Före undersökningen är det bra att äta och dricka normalt, för lågt blodsocker i kombination med att du spänner dig kan göra att du känner dig svag. Om du är rädd för att undersökningen ska göra ont, kan du om du vill 1–2 timmar före undersökningen ta smärtstillande läkemedel (t.ex. 1 g paracetamol och/eller 600 mg ibuprofen), men det är inte nödvändigt.
Före undersökningen går läkaren igenom bakgrundsinformationen tillsammans med dig. Det är mycket viktigt att du själv vet vilka tidigare cellförändringar du eventuellt haft och vilka vävnadsförändringsbehandlingar du genomgått, för exempelvis tidigare papa-prov som tagits i en annan stad eller vid masscreeningar syns inte i HUCS datasystem. Det är också viktigt att veta vilka könssjukdomar du eventuellt har haft.
Vid undersökningen används svag ättikslösning som kan ge tillfällig, ofarlig sveda speciellt på irriterade slemhinnor. Därför lönar det sig att låta bli att raka underlivet i ungefär en vecka före undersökningen.
Videorna nedan visar mer om mottagningssituationen och kolposkopi
play video
|
Video - På mottagningen 1
|
play video
|
Video - På mottagningen 2
|
play video
|
Video - Kolposkopi
|
Undersökningens gång
Undersökningen tar i genomsnitt cirka 10–20 minuter och motsvarar långt en vanlig gynekologisk undersökning. För att se livmodermunnen bra förs slidväggarna isär med ett specialinstrument, spekulum. Vissa kvinnor kan uppleva att det känns obehagligt. Ju bättre du kan slappna av i bäckenbottenmusklerna, desto lättare känns undersökningen för dig.
Trots sitt namn omfattar kolposkopi, dvs. undersökning av livmodermunnen, också undersökning av de yttre könsorganen och slidväggarna. Läkaren tar också bilder som förvaras i patientjournalen och om du vill kan du själv följa undersökningen på en skärm i rummet.
Provtagning under kolposkopin
Efter att ha undersökt området besluter läkaren vilka vävnadsprov
(biopsier) ska tas. Därtill tas vanligen ett nytt cellprov och ibland också test för högriskpapillomvirus. Av patienter som deltar i pågående studier tas dessutom forskningsprover, som läkaren och sjukskötaren vid behov berättar mer om.
Biopsierna tas med en liten tång och i genomsnitt tas 1–3 prover stora som knappnålshuvuden. Ibland tas också prov från livmoderhalskanalen genom att skrapa med ett litet instrument eller genom att suga med ett litet rör från slemhinnan i livmodern.
Läkaren talar hela tiden om vad hen gör och varnar i förväg när provbitar ska tas. De flesta tycker att biopsitagningarna närmast känns som obehagliga eller små, snabbt övergående nypningar; vissa kvinnor känner ingen smärta alls. Vid behov kan du få lokalbedövning på ställena där biopsierna tas, men det behövs mycket sällan.
En eventuell bedövning ges med nål, men eftersom det inte finns särskilt mycket känselnerver vid livmodermunnen gör det i regel inte ont. Bedövningsmedlet motsvar det som används hos tandläkaren, så det är viktigt att du meddelar om du eventuellt har haft överkänslighetsreaktioner vid bedövning på tandläkarmottagning. Vid provtagning från de yttre könsorganen används alltid bedövning. Ibland kan man också använda bedövningsgel.
Ställena där biopsierna har tagits kan blöda lite. Blödningen stoppas vanligen med järnkloridlösning som gör att blödningen blir orangebrun. Ibland används också lapisstift (silvernitrat). Om blödningen är kraftigare måste den eventuellt stoppas genom att bränna blodkärlen. Det görs alltid under lokalbedövning.
Efter kolposkopiundersökningen
Ibland kan det förekomma sammandragningar i livmodern efter undersökningen. Det är normalt och lättar ofta när du kan röra dig igen efter undersökningen. Därtill kan du vid behov ta smärtstillande, t.ex. ibuprofen 600 mg. Du kan ha lätta blödningar i några dagar, använd i så fall trosskydd eller binda. För att undvika infektion ska du så länge du blöder undvika tampong, menskopp, samlag, att bada i badkar eller att simma. Om det inte togs biopsier vid undersökningen, finns inga begränsningar.
Såren vid biopsiställena är så små att det är ovanligt att en infektion utvecklas. Symtom på eventuell infektion är illaluktande flytningar och smärtor i nedre delen av magen. Om du misstänker att du har fått en infektion, ta kontakt med polikliniken.
Föregående sidaNästa sida