Kromosomundersökning i början av graviditeten

Under graviditeten kan fostrets kromosomer undersökas genom provtagning från moderkakan eller fostervattnet. Därtill kan de vanligaste kromosomrubbningarna hos fostret, dvs. de vanligaste trisomierna, screenas genom NIPT-undersökning av blodprov från mamman.

Människans arvsmassa finns i cellerna i 46 kromosomer ordnade i 23 kromosompar. I varje kromosompar har den ena kromosomen ärvts av mamman och den andra av pappan. Kvinnans könskromosompar utgör av två X-kromosomer (XX) och mannens av en X- och en Y-kromosom (XY). Om det finns för få eller för många kromosomer, kan det orsaka t.ex. utvecklingsstörningar och strukturavvikelser. Exempelvis Downs syndrom, eller trisomi 21, orsakas av en extra kromosom 21.

Moderkaks- och fostervattenprov i början av graviditeten

Om det har konstaterats en förhöjd risk för kromosomavvikelse eller genrubbning, kan man erbjudas möjligheten att undersöka fostrets kromosomer med hjälp av antingen moderkaks- eller fostervattenprov. Före beslut om provtagning ger Kvinnoklinikens Fosterdiagnosenhet individuell rådgivning om riskerna för graviditeten, undersökningens syfte och provtagningsmetoden. Båda provtagningsmetoderna innebär en 0,5–1 procents risk för missfall.

Val av metod beror på hur långt graviditeten har kommit, moderkakans placering och synlighet vid undersökningen. Moderkaksprov kan tas tidigast efter den 11:e graviditetsveckan och fostervattenprov efter den 15:e graviditetsveckan. För moderkaksbiopsi borde urinblåsan vara full.

Provtagningen börjar med en ultraljudsundersökning och provet tas sterilt med en tunn nål genom bukväggen med ultraljudsstyrning. Mamman måste vara orörlig under provtagningen som räcker några minuter. Efter provtagningen kan man röra sig normalt och t.ex. gå till jobbet.

Utgående från orsaken till undersökningen väljs en eller flera analyser enligt Fosterdiagnosenhetens praxis. Före provtagningen förklarar barnmorskan och/eller läkaren vad det går att undersöka ur provet. Undersökningarna är:

  • PCR-analys för trisomi: Konstaterande av Downs syndrom, dvs. trisomi 21, samt trisomi 18 och 13 med PCR-metoden.
  • kromosomundersökning (karyotypning)
  • molekyl karyotypning: exaktare kromosomundersökning exempelvis för att undersöka kromosomdeletion (förlust) 
  • mätning av alfa-fetoprotein (AFP) i fostervattenprovet
  • genundersökningar eller enzymmätningar på grund av ärftlig sjukdom i familjen eller släkten

Undersökningsresultaten är mycket tillförlitliga: risken för oriktigt normalt svar (resultatet är normalt, men barnet har kromosomavvikelser) är 0,3 procent vid PCR-analys och under 0,1 procent vid karyotypning. Tillförlitligheten hos avvikande svar är vid båda undersökningarna nästan 100 procent. Ibland kan det förekomma tolkningssvårigheter exempelvis på grund av mosaicism i moderkakan (1–2 procent), vilket innebär att det i samma prov finns både celler med kromosomavvikelser och normala celler. I så fall kan resultatet vid behov bekräftas med hjälp av fostervattenprov.

Resultatet blir klart i genomsnitt inom två veckor (1–4 veckor) beroende på undersökning. Svar om normalt resultat meddelas per brev. Om svaret är avvikande eller ger orsak till fortsatt undersökning, meddelas detta först per telefon, så att tid för ärftlighetsrådgivning kan arrangeras. På rådgivningen förklaras fyndets innebörd närmare och planer görs för fortsatt behandling.

NIPT, dvs. screening av fostrets kromosomer i blodprov från mamman

Med NIPT-undersökningen (non-invasive prenatal testing) kan man screena för de vanligaste trisomierna hos fostret, dvs. Downs syndrom (trisomi 21), Edwards syndrom (trisomi 18) och Pataus syndrom (trisomi 13). Därtill går det att ta reda på fostrets kön med undersökningen. Analysen görs av blodprov från mamman och den baserar sig på undersökning av DNA från fostret som finns i mammans blodomlopp.

NIPT är ett alternativ till moderkaks- och fostervattenprov vid tidig graviditet och när förhöjd risk för kromosomavvikelse hos fostret har konstaterats. NIPT kan erbjudas exempelvis när det vid kombinerad screeningundersökning har konstaterats att det finns förhöjd risk för Downs syndrom eller om det vid tidigare graviditeter har konstaterats att fostret har någon av de ovan nämnda trisomierna.

Undersökningen medför ingen risk för missfall, eftersom den görs från mammans blodprov. Det går inte att undersöka fostrets alla kromosomer med NIPT, och resultatet är inte lika tillförlitligt som vid analys av moderkaks- eller fostervattenprov. NIPT upptäcker 99 procent av trisomi 21-fall, cirka 95 procent av trisomi 18 och cirka 80 procent av trisomi 13.

Om NIPT-resultatet är normalt, är risken att fostret har trisomi liten och det finns inget behov av fortsatt undersökning. Om resultatet är avvikande, erbjuds alltid möjlighet att utföra en undersökning av fostervattenprov för att säkerställa resultatet.

Molekyl karyotypning vid fosterdiagnostik

Molekyl karyotypning (MK) av foster är en metod för att upptäcka små kromosomförändringar i arvsmassan, antingen förlust (deletion) eller fördubbling (duplikation), som inte kan identifieras med vanlig kromosomanalyser. MK kan göras från antingen moderkaks- eller fostervattenprov beroende på hur långt graviditeten kommit. Båda provtagningarna innebär en 0,5–1 procents risk för missfall.

Molekyl karyotypning kan erbjudas om det har gjorts ett fynd som kan tyda på att fostret har en förhöjd risk för kromosomavvikelse. Fyndet kan vara bred nackspalt (≥3,5 mm) hos fostret, strukturell avvikelse eller tillväxtstörning som konstaterats vid ultraljudsundersökning av fostret.

MK-undersökningen börjar med att moderkaks- eller fostervattenprovet analyseras för de vanligaste kromosomavvikelserna, dvs. trisomi (kromosomerna 13,18 och 21 samt könskromosomerna) med PCR-metoden. Om resultatet från PCR-analysen för trisomi är normalt, görs en MK-undersökning av samma moderkaks- eller fostervattenprov. Blodprov tas samtidigt av föräldrarna och de analyseras vid behov, om det upptäcks något avvikande i moderkaks- eller fostervattenprovet.

Fördelar med molekyl karyotypning

Den största fördelen med molekyl karyotypning är att den kan upptäcka mycket små kromosomförändringar som inte går att se i en vanlig kromosomundersökning. En sådan liten kromosomförändring kan förklara ultraljudsfynd hos fostret och gör det möjligt att ge närmare information om vad fyndet innebär för fostret. Därtill kan kromosomfynd ge information om eventuell ärftlighet och bidra till att bedöma risken för att avvikelsen återkommer.

Nackdelar och begränsningar med molekyl karyotypning

Molekyl karyotypning kan inte identifiera alla förändringar i arvsmassan, så ett normalt resultat från molekyl karyotypning utesluter inte möjligheten att fostret har en ärftlig sjukdom orsakad av enstaka kromosomavvikelser.

Ibland kan resultaten från molekyl karyotypning vara svåra att tolka. För att underlätta tolkningen undersöks samtidigt med fosterprovet också blodprov från båda föräldrarna. Betydelsen av vissa fynd kan trots det förbli oklar (variant of unknown significance). Det finns för närvarande alltför lite forskningsresultat om sådana förändringar och därför går det inte att med säkerhet bedöma om förändringen har betydelse för varför ultraljudsfyndet har uppkommit eller för barnets prognos.

Kunskaperna om olika kromosomavvikelsers betydelse för hälsan ökar kontinuerligt. Vissa små fynd med oklar betydelse rapporteras inte under graviditeten, men de kan bedömas på nytt om det hos barnet senare förekommer exempelvis problem med den neurologiska utvecklingen. 

Molekyl karyotypning kan också identifiera vissa förändringar i kromosomområden som man vet att kan öka risken för problem i utvecklingen, fastän alla bärare av kromosomavvikelsen inte nödvändigtvis får symtom. Därtill kan molekyl karyotypning ibland identifiera slumpmässiga fynd som inte har betydelse med tanke på fostrets ultraljudsfynd, men däremot eventuellt för barnets senare eller andra familjemedlemmars hälsa.

Arvsmassan kan också innehålla ofarliga variationer, det vill säga att man vet att vissa deletioner och duplikationer inte har någon nämnvärd inverkan på personens hälsa.

Om det i den molekyla karyotypningen framkommer något betydande fynd, kallas föräldrarna för att diskutera fyndet och dess innebörd med en genetikläkare.

Föregående sidaNästa sida

 


 

Uppdaterad  19.9.2017 17.47