Fosterscreening och ultraljudsundersökning

I Finland har varje gravid kvinna rätt till två avgiftsfria ultraljudsundersökningar. Undersökningarna sammanhänger med fosterscreeningen. Den ena undersökningen görs i graviditetsvecka 11+0–13+6 och den andra i vecka 19–21.

Allmän ultraljudsundersökning under tidig graviditet, det s.k. första ultraljudet

Den första screeningultraljudsundersökningen utförs på moderskapspolikliniken av en specialutbildad barnmorska i graviditetsvecka 11+0–13+6. Undersökningen görs genom bukväggen eller via slidan. Undersökningen tar reda på hur många foster det finns och fastställer hur länge graviditeten pågått. Därtill kan undersökningen mäta nackspalten och undersöka fostrets anatomi i huvuddrag. Bred nacksplat kan innebära förhöjd risk för kromosomavvikelse eller strukturella avvikelser. Kromosomavvikelser kan undersökas med en kombinerad screeningundersökning.

Stora och svåra strukturella avvikelser syns redan vid den första ultraljudsundersökningen. Om fostret konstateras ha bred nackspalt eller misstänkt strukturella avvikelser, arrangeras fortsatta undersökningar.

Den slutliga beräknade förlossningstiden fastställs vid den första ultraljudsundersökningen enligt fostrets sitthöjd (CRL).

Ultraljudsbild, fostrets sitthöjd (CRL)

Kombinerad screeningundersökning

Kombinerad screening omfattar ultraljudsundersökning och blodprov av mamman. Blodprovet analyseras för halter av hormoner och proteiner från moderkakan och fostret. I ultraljudsundersökningen mäts fostrets nackspalt och sitthöjd. Riskbedömningen påverkas också av mammans ålder. Blodprov tas av mamman före ultraljudsundersökningen i graviditetsvecka 9+0–12+6 och ultraljudsundersökningen görs i graviditetsvecka 11+0–13+6. Den bästa tidpunkten för laboratoriebesök är när 10 graviditetsveckor har gått.

Ultraljudsbild av fostrets nacksplat

Vid kombinerad screening upptäcks över 80 procent av kromosomavvikelser.

Den vanligaste formen av kromosomrubbning är trisomi 21, eller Downs syndrom. Kombinerad Down-screening bedömer numera också risken för ovanligare trisomi 18, Edwards syndrom, och resultatet meddelas i screeningen.

Läs mer:

Downs syndrom (Terveyskirjasto) på finska


Serumscreening mitt i graviditeten

Serumscreening vid mitten av graviditeten kan göras om det inte går att utföra kombinerad screening. Orsaken kan vara att graviditeten har pågått längre än antaget vid den första ultraljudsundersökningen eller det inte har tagits screeningblodprov under den tidiga graviditeten. I graviditetsvecka 15+0–16+6 analyseras mammans blodprov för halter av hormoner och proteiner från moderkakan och fostret (TR2). Utifrån dessa resultat samt bland annat graviditetens längd och mammans ålder kan riskvärdet för trisomi 21, Downs syndrom, hos fostret beräknas.

Blodprov under tidig graviditet (TR1) är alltid primärt och ger ett mer tillförlitligt resultat än screening vid mitten av graviditeten.

Mer om undersökningsproverna (på finska):

TR1TR2

Andra ultraljudsundersökningen, dvs.strukturultraljud

Strukturundersökningen (”andra ultraljudet”) har som syfte att undersöka fostrets strukturer och konstatera eventuella avvikelser. I regel utförs undersökningen av en specialutbildad barnmorska, men vid vissa riskgraviditeter utförs undersökningen av en specialläkare. Undersökningen görs på moderskapspolikliniken i graviditetsvecka 19–21 genom bukväggen. Vid strukturundersökningen tittar man bland annat på strukturerna hos fostrets huvud, inälvor och extremiteter. Därtill kontrolleras fostrets tillväxt och moderkakans placering samt mängden fostervatten uppskattas. I det här skedet av graviditeten går det oftast också att se fostrets kön.

Ungefär tre av fyra betydande strukturavvikelser hos fostret konstateras vid strukturundersökningen. Ibland upptäcks avvikelser vilkas svårighetsgrad och innebörd inte går att bedöma utifrån endast en undersökning. I så fall utförs en kontrollultraljudsundersökning eller arrangeras fortsatta undersökningar vid enheten för fosterdiagnotik. Vid fortsatta undersökningar utreds avvikelsernas typ och möjliga orsaker samt bedöms graviditetens fortsatta gång och prognosen för barnet.

Avvikelserna undersöks och behandlas mångprofessionellt. Efter att familjen har informerats, får familjen och i sista hand den gravida besluta hur undersökningsresultaten påverkar den fortsatta graviditeten.

Strukturundersökningen kan också göras senare, i graviditetsvecka 24–26, men då är det inte längre möjligt enligt Finlands lag att avbryta graviditeten, även om en svår strukturavvikelse upptäcks hos fostret.

Läs mer:

Fostermedicinska centret (HNS)

Faktorer som påverkar ultraljudsundersökningen

Under graviditeten görs ultraljudsundersökningen antingen genom bukväggen eller vaginalt. Ibland måste man använda båda sätten för att får bästa möjliga synlighet. Vid tidig graviditet görs undersökningen nästan alltid vaginalt, men redan vid den första screeningundersökningen kan fostret oftast betraktas genom bukväggen. Vid tidig graviditet påverkas synligheten av livmoderns ställning och av hur full urinblåsan är. Också fostrets ställning kan ibland försvåra undersökningen. Om det finns två eller flera foster i livmodern, kräver ultraljudsundersökningen mer tid och är ofta svårare.

Övervikt försämrar synligheten, eftersom ultraljudsvågorna går sämre genom fettvävnad. Ju längre borta målet för undersökningen är, desto sämre är synligheten. Ett tjockt fettlager försvårar också utförandet av själva undersökningen och försämrar ultraljudets tillförlitlighet. Navelsmycken kan skymma delar av fostret vid undersökning i slutet av graviditeten.


Föregående sidaNästa sida