Fastställande av graviditetens längd

Det går att fastställa hur långt graviditeten kommit enligt den senaste mensens startdatum, om menstruationen är regelbunden. Graviditetens längd fastställs i hela veckor och dagar.

En normal graviditet räcker i genomsnitt 280 dygn, alltså 40 veckor. Om menstruationen är regelbunden kan graviditetens längd och beräknat förlossningsdatum fastställas utgående från den sista mensens startdatum. Eftersom ovulationen, dvs. ägglossningen, i regel sker 14 dagar efter mensens början, är fostret i själva verket cirka två veckor yngre än vad graviditetens beräknade längd säger (i graviditetsvecka sex är fostrets ålder fyra veckor). Om menstruationen är mycket oregelbunden, kan beräknat förlossningsdatum inte fastställas med hjälp av mensen.

Ibland kan kvinnor i början av graviditeten ha blodiga flytningar, så det är bäst att i ett tidigt skede fastställa hur långt graviditeten kommit med en ultraljudsundersökning. Men det går inte alltid att fastställa beräknat datum exakt ens med ultraljud. Om skillnaden mellan längden fastställd med ultraljudsundersökning och längden utifrån mensen är fem dagar eller mer, antecknas resultaten från ultraljudsundersökningen som graviditetens sannolika längd.

Graviditetens längd anges i hela veckor och dagar, t.ex. 20+4, vilket betyder att graviditeten är i vecka 21. Det beräknade förlossningsdatumet är aldrig exakt, men vid de flesta graviditeter sker förlossningen inom två veckor före eller efter det beräknade datumet.

Ultraljuds- och screeningundersökningar under graviditeten

Under graviditeten görs undersökningar för att konstatera om graviditeten har framskridit normalt att få information om eventuella riskfaktorer.

Gravida erbjuds fosterscreening, men det är frivilligt att delta i den. Screeningundersökningarna är gratis för gravida kvinnor. Efter att ha fått tillräcklig information avgör den gravida själv om hon vill delta i undersökningarna. Det går att ändra sig om deltagandet när som helst under screeningen, utan att det påverkar graviditetens uppföljning eller behandling.

Fosterscreeningarna utgörs av ultraljudsundersökningar, analys av markörer i mammans blodprov samt en kombination av dessa. Avvikande screeningresultat innebär inte sjukdom hos fostret, utan visar på en förhöjd risk för fosteravvikelse. Å andra sidan garanterar ett normalt screeningresultat inte att barnet är friskt.


Föregående sidaNästa sida

 


 

Uppdaterad  19.9.2017 16.13