Preeklampsi (havandeskapsförgiftning)

Preeklampsi, eller havandeskapsförgiftning, är ett syndrom med olika blodtryckssymtom under graviditeten. De vanligaste symtomen är förhöjt blodtryck, protein i urinen och svullnad.

​​

Orsaken till att preeklampsi med förhöjt blodtryck uppstår är tillsvidare okänd. Den vanligaste uppfattningen är att syndromet orsakas av genetiska immunologiska faktorer som påverkar moderkakan och genom den resten av kroppen. De immunologiska faktorerna är mekanismer som hjälper kroppen att identifiera främmande ämnen och försöka hindra deras skadliga inverkan, till exempel genom att bilda antikroppar.

Syndromet preeklampsi kallas också ofta havandeskapsförgiftning (på latin toxemi), men man vill överge det namnet, eftersom det missvisande låter som en förgiftning orsakad av graviditeten.

Symtom

Vanliga symtom vid preeklampsi är förhöjt blodtryck, protein i urinen och svullnad särskilt i ansiktet och överkroppen. Därtill kan det förekomma huvudvärk, smärta i övre delen av buken eller synstörningar, som grumlig syn eller svarta prickar i synfältet. De sistnämnda symtomen kan tyda på en allvarligare sjukdomsbild. Vid preeklampsi kan moderkakans blodcirkulation försvagas, vilket kan leda till att fostrets tillväxt blir långsammare.

Blodtrycket anses vara förhöjt om det övre trycket är över 140 mmHg och det undre trycket över 90 mmHg, eller om blodtrycket har stigit kraftigt från utgångsnivån. Om blodtrycket stiger över 160/110 mmHg, betraktas det som ett allvarligt tillstånd som kräver läkemedelsbehandling.

När kontakta läkare?

Om blodtrycket hemma trots vila hela tiden är över 150/110, ska du kontakta rådgivningen. Om du utöver förhöjt blodtryck också har huvudvärk, smärtor i övre delen av magen eller synstörningar, ska du ta kontakt direkt med förlossningssjukhusets jour. Du ska alltid ringa jouren innan du åker in till förlossningssjukhuset.

Behandling

Den viktigaste behandlingen är vila. Övriga behandlingar beror på vilka symtomen är. Det är viktigt att det hela tiden följs upp hur mamman och fostret mår. Mammans symtom följs upp antingen genom tätare besök på moderskapspolikliniken eller vård på sjukhus med regelbunden blodtrycksmätning minst två gånger i dygnet och laboratorieundersökningar. Fostrets tillväxt och läge följs upp med återkommande ultraljudsundersökningar och kardiotokografi (CTG) som mäter hjärtfunktionen.

Vård på sjukhus betyder att man inte får röra på sig mycket och att också andra oavbrutna aktiviteter (läsning, handarbete, TV-tittande) begränsas, att man får tillräckligt med nattsömn och vilar också på dagen. Miljön ska vara så lugn som möjligt för att mamman verkligen ska kunna vila. Vilobehandlingen sänker blodtrycket och förbättrar moderkakans blodomlopp. Mängden protein i urinen följs upp med den så kallade alb/krea-kvoten utifrån vilken det går att beräkna mängden protein som utsöndras per dygn. Ibland samlas hela dygnets urinmängd och proteinutsöndringen fastställs ur den. Gravida med preeklampsi ska undvika att äta mycket saltig och fet mat. Viktuppföljning är ett sätt att följa upp mammans hälsa.

Syftet med uppföljningen är att upptäcka förändringar i symtomen. Utgångspunkten och symtomen är individuella för varje patient och därför kan en kvinna få andra anvisningar än en annan. Också längden på sjukhusvistelsen varierar individuellt. Det går att få olika långa ”permissioner” hemma beroende på hur man mår och vilka fynd har gjorts. Om situationen trots vila och medicinering försämras, övervägs förlossning. I så fall tar man å ena sidan hänsyn till situationens risker för mamman och å den andra beaktar man vilka nackdelar en för tidig födsel innebär för fostret.

Efter förlossningen försvinner vanligen mammans symtom snabbt och väl. Det finns en större risk för preeklampsi under nästa graviditet, men då har sjukdomen oftast en lindrigare form.


Föregående sidaNästa sida

 


 

Uppdaterad  20.9.2017 16.11