Blodgrupperna är strukturer på ytan av de röda blodkropparna som barnet ärver av båda föräldrarna. De viktigaste med tanke på graviditet och blodtransfusion är ABO- och RhD-blodgrupperna.
Uppgifterna om den väntande mammans blodgrupp (A, B, O eller AB och RhD-positiv eller RhD-negativ) antecknas på moderskapskortet och i förlossningssjukhusets patientdatasystem.
Om mamman och fostret har olika blodgrupp, kan mammans immunsystem börja producera antikroppar mot fostrets röda blodkroppar, vilket leder till att mamman immuniseras. Vid nästa graviditet finns det risk att fostret utvecklar blodgruppsimmunisering, det vill säga att antikroppar som bildats i mammans blodomlopp överförs till fostret och börjar förstöra fostrets röda blodkroppar.
Den vanligaste situationen som utgör risk för immunisering är förlossningen, men redan under graviditeten kan små mängder av fostrets röda blodkroppar komma in i mammans blodomlopp genom moderkakan.
Ibland kan orsaken till immuniseringen vara en blodtransfusion som mamman fått tidigare. Mammans antikroppar går genom moderkakan, fastnar vid fostrets röda blodkroppar och kan leda till att fostrets röda blodkroppar förstörs och orsakar hemolytisk sjukdom hos fostret och den nyfödda.
Sjukdomens symtom är anemi, hög nivå av bilirubin i blodet (hyperbilirubinemi) och gul hud. I sin lindrigaste form är sjukdomen symtomfri, men i sin svåraste form kan sjukdomen, om den inte behandlas, leda till att fostret eller den nyfödda dör eller skadas.
Hemolytisk sjukdom hos foster och nyfödda orsakas av många olika antikroppar, av vilka den viktigaste är antikroppen anti-D i Rh-blodgruppssystemet. Av mammor i Finland är 13 procent RhD-negativa. RhD-negativa mammor kan immuniseras, om fostret av sin pappa ärver blodgruppen RhD-positiv.
Andra viktiga antikroppar är anti-C och anti-E i Rh-blodgruppssystemet och anti-K i Kells blodgruppssystem. Också inkompatibilitet mellan ABO-blodgrupper kan orsaka lätt gulhet hos den nyfödda, men det behövs inte undersökningar under graviditeten för att konstatera det. Graviditetsimmunisering orsakar vanligen inte problem för fostret under den första graviditeten.
Uppföljning, förebyggande och behandling under graviditeten
ABO- och RhD-blodgruppen samt blodgruppsantikroppar undersöks hos alla väntande mammor i början av graviditeten. Det görs för att man ska hitta de mammor vars barn riskerar att insjukna i hemolytisk sjukdom som foster eller nyfödd. Undersökningen görs på nytt vid varje graviditet, eftersom sannolikheten att mamman ska utveckla antikroppar ökar med varje graviditet.
Alla blodgrupps- och antikroppsundersökningar av gravida görs av Blodtjänst enligt rekommendationer från THL:s expertgrupp för mödravård.
Av RhD-negativa mammor tas prov också i graviditetsvecka 24–26 och 36, eftersom de har en större risk än normalt att utveckla blodgruppsantikroppar. Om en RhD-positiv mamma har fått blodtransfusioner eller hennes tidigare barn som nyfödd har behandlats mot gulhet, tas ett extra prov i graviditetsvecka 36. Därtill undersöks RhD-blodgruppen för att RhD-negativa mammors immunisering ska kunna förebyggas med anti-D-immunoglobulin som ges under graviditeten och efter förlossningen.
Om det finns antikroppar i blodet, undersöks vilken antikropp det är och hur mycket det finns av den i mammans blodomlopp. Halten följs upp regelbundet och informationen förmedlas till rådgivningen och också till universitetssjukhuset där graviditetens uppföljning och behandling planeras. De allra lindrigaste immuniseringarna kan följas upp vid den egna rådgivningen. Om mamman redan i början av graviditeten har en hög halt av antikroppar eller halten stiger avsevärt under graviditeten, kallas mamman till det egna förlossningssjukhuset eller universitetssjukhusets mödrapoliklinik, där fostrets hälsa och anemirisk bedöms enligt en individuell plan.
Den viktigaste undersökningen är att med ultraljud mäta hur snabbt blodet flödar i fostrets mellersta hjärnartär. Om det flödar kritiskt snabbt och/eller titrering visar brant stegring, finns det skäl att misstänka att fostret drabbats av anemi. I så fall kan fostret behöva behandlas med intrauterin (i livmodern) transfusion av röda blodkroppar via navelvenen.
Förebyggande av graviditetsimmunisering
RhD-immunisering är den enda blodsgruppsimmuniseringen som kan förebyggas. Utvecklingen av anti-D-antikroppar hos RhD-negativa mammor kan hindras med injektion av anti-D-immunoglobulin, det vill säga anti-D-skydd. Anti-D-immunoglobulinet hindrar att det bildas antikroppar hos mamman, genom att det avlägsnar fostrets röda blodkroppar från mammans blodomlopp innan mammans immunsystem hinner reagera på dem.
Skydd med anti-D-immunoglobulin ges
- Efter förlossningen alltid när den nyfödda är RhD-positiv – för att förhindra immunisering i samband med förlossningen. Mamman ges skyddet på förlossningssjukhuset inom 72 timmar efter förlossningen och innan hon åker hem.
- På rådgivningen i graviditetsvecka 28-30 alltid när fostret är RhD-positivt – för att hindra immunisering under slutet av graviditeten. Fostrets RhD-faktor undersöks i samma blodprov som tas av RhD-negativa mammor för den andra screeningen av antikroppar i graviditetsvecka 24–26.
- Åt alla RhD-negativa mammor när man inte vet vilken blodgrupp fostret har, i situationer där det finns förhöjd risk för blödning från fostret, som moderkaksprov, fostervattenprov, yttre vändning av sätesbjudning, skada eller blödning i magen under graviditeten, missfall efter åttonde graviditetsveckan, abort, utomkvedshavandeskap. Skyddet ges på sjukhuset eller hälsovårdscentralen beroende på var behandlingen sker.
Alla skydd ges oberoende av varandra, det vill säga att om mamman har fått skydd i början av graviditeten, t.ex. i samband med fostervattenprov, skyddas hon på nytt i graviditetsvecka 28–30 och i samband med förlossningen om barnet är RhD-positivt.
Läs mer:
Finlands screeningprogram för blodgruppsantikroppar under graviditeten (Röda Korset, Blodtjänst)
Uppföljning och behandling av graviditetsimmunisering (Röda Korset, Blodtjänst)
Föregående sidaNästa sida