Hormonella faktorer är avgörande för att graviditetshepatos ska uppstå. I Finland förekommer graviditetshepatos hos ungefär en procent av alla föderskor och i hälften av fallen återkommer sjukdomen vid nästa graviditet. Risken för graviditetshepatos är större vid tvillinggraviditet än vid enkelbörd (ett foster). Graviditetshepatos är vanligare på vintern än under andra årstider, orsaken till det här är okänd. För mamman är graviditetshepatos ofarlig, men enligt litteraturen finns det en risk på cirka en procent för fosterdöd, i synnerhet vid graviditeter som gått över den beräknade tiden och vid svåra former av sjukdomen som kräver sjukhusvård.
Symtom och diagnos
Diagnos görs utgående från symtom och förhöjda värden av gallsyra samt leverenzymer i blodet. Vanligen börjar graviditetshepatos ge symtom i 30–36:e graviditetsveckan. Det huvudsakliga symtomet är klåda, som håller i sig till graviditetens slut. Huden kan klia över hela kroppen, men oftast är klådan starkast på magen, på händerna och under fötterna. Ofta blir klådan värre på natten och kan göra det svårt att sova. I ett fåtal fall (cirka 2–5 procent) blir huden lätt gul.
När kontakta läkare?
Om du upplever klåda på huden ska du nämna det på rådgivningen. Rådgivningen analyserar nivån av gallsyra och leverenzym med hjälp av laboratorieprov. Om nivåerna är förhöjda, får du remiss till antingen jouren eller moderskapspolikliniken på sjukhus. Om det har konstaterats att din gallsyranivå är förhöjd och du hemma känner babyns rörelser på normalt sätt, kan du vänta på din tid på mödrapolikliniken. Om fostrets rörelser har minskat, kontakta jouren på förlossningssjukhuset för att få närmare råd.
Uppföljning
Uppföljningen av graviditetshepatos sker alltid individuellt inom specialsjukvården på grund av riskerna som den innebär för fostret. Mamman tas in på sjukhus om gallsyrevärdena är höga. I lindriga fall räcker det med uppföljning på mödrapolikliniken. Vid sjukhusvård mäts gallsyre- och leverenzymvärdena i blodet 1–2 gånger i veckan. Mammans mående följs upp med frågor om klådan, var den förekommer och överlag om symtom som den väntande mamman upplever att avviker från det normala. Fostrets tillstånd följs upp med uppföljning av dess rörelser och med kardiotokografi (CTG) som registrerar hjärtfunktionen.
Behandling
I lindriga fall räcker det med att lindra klådan med antihistamin, som doseras enligt symtomen. Antihistamin ger också en dåsig känsla, vilket gör det lättare att sova om klådan är störande på natten. Man kan också försöka lindra klådan med svalkande mentolsalva. Om gallsyrevärdena är förhöjda, inleds medicinering med ursodeoxicholsyra (Adursal). Igångsättning av förlossningen övervägs individuellt senast vid det beräknade datumet med hänsyn till gallsyrenivån, klådans intensitet och livmodermunnens mognad.
Efter graviditeten
Graviditetshepatos har en god prognos. Efter förlossningen lättar klådan inom några dagar och levervärdena normaliseras snabbt på 2–8 veckor. Om huden har varit gul, försvinner gulheten inom några veckor. Om symtomen fortsätter efter förlossningen, måste undersökningar göras för att hitta en eventuell dold leversjukdom. Levervärdena analyseras inom bashälsovården eller på rådgivningen. Vid nästa graviditet görs uppföljningen på normalt sätt vid rådgivningen, fastän graviditetshepatos skulle ha diagnostiserats vid tidigare graviditet. Om klåda dyker upp, undersöks levervärdena och om de visar på avvikelser skrivs remiss till mödrapolikliniken.
Preventivmedel efter graviditetshepatos
Oftast kan dagens kombinationspiller med låg hormonmängd användas som preventivmedel. Efter att man börjat ta p-piller rekommenderas nya leverprov efter tre och sex månader. Minipiller med endast gulkroppshormon är säkra och inga nya leverprov behövs. Val av p-piller och när man ska börja med dem ska alltid diskuteras med rådgivningsläkaren eller gynekologen.
Föregående sidaNästa sida