Läkemedelsbehandling av graviditetsdiabetes

Den primära behandlingsformen av graviditetsdiabetes är med hjälp av diet. Hos vissa kvinnor är insulinets effekt i vävnaderna ändå så kraftigt nedsatt (insulinresistens) att det inte räcker med att följa en viss diet (fastevärdet eller värdet före huvudmåltiderna kontinuerligt 5,5 mmol/l eller mer eller värdet en timme efter måltid 7,8 mmol/l eller mer), utan det behövs dessutom läkemedelsbehandling. 

Läkemedelsbehandlingen kan genomföras med tabletter eller insulin. I många fall måste insulin införas utöver tabletterna. Om läkemedelsbehandling inleds, fortsätter den till graviditetens slut.

Den huvudsakliga orsaken till läkemedelsbehandling är att trygga barnets välmående. Graviditetsdiabetiker har förhöjd risk för bland annat att fostret växer sig för stor och för komplikationer under förlossningen. Riskerna kan minskas genom att läkemedelsbehandling inleds i tid. Läkemedelsbehandlingen minskar inte vikten av diet och motion för att reglera blodsockernivån.

Metformin

Metformin är en diabetesmedicin som tas via munnen och som förbättrar cellernas insulinkänslighet. Den kontrollerar den blivande mammans viktökning bättre än insulin, men å andra sidan kan den hos vissa orsaka tarmsymtom. Läkemedelsbehandlingen ökas med några dagars mellanrum och indelas vanligen i två doser. Två gram anses vanligen vara den maximala dosen metformin. Kvinnor som har nedsatt lever- eller njurfunktion kan inte använda metformin.

Enligt olika studier behöver 12–46 procent av graviditetsdiabetiker som använder metformin också insulinbehandling. Tablettbehandlingen fortsätter även om man tar insulin.

Medicineringen med metformin ska avbrytas om den gravida utvecklar uppenbar vätskebrist till exempel i samband med magsjuka med feber. Medicineringen ska också avslutas om regelbundna sammandragningar tyder på att förlossningen sätter igång och kvällen före planerat kejsarsnitt.

Insulinbehandling

Insulin är ett hormon som minskar blodsockenivån i kroppen. Om bukspottkörtelns egen insulinproduktion inte räcker till för kroppens behov, måste tilläggsinsulin ges med injektioner. Insulindosen fastställs enligt vars och ens individuella behov. Insulinbehandlingen inleds med små engångsdoser och dosen utökas tills blodsockervärdena är på målnivån.

Insulindosen justeras utgående från den gravidas egen mätning av blodets glukoshalt. Insulinbehovet kan växa avsevärt under graviditeten på grund av att insulinresistensen ökar.

Effekten av långtidsverkande basinsulin börjar inom cirka 1–1,5 timmar. Effekten är störst cirka 4–8 timmar efter injektionen och håller i sig i ungefär 24 timmar. Insulinbehandling medför risk för lågt blodsocker (hypoglykemi), men doserna som används under graviditet är små, så risken är liten. Långtidsverkande insulin tas i en eller två injektioner. Insulin som injiceras på kvällen inverkar på blodsockervärdena på morgonen och morgoninjektionen på dagsvärdena.

Hypoglykemi

Symtom på hypoglykemi är att man svettas, är irriterad, darrar och känner sig svag. Om du har dessa symtom ska du allra först mäta blodsockret. Om sockervärdet är under 4,0 mmol/l, drick till exempel ett glas juice (innehåller 20 g kolhydrater).


Föregående sidaNästa sida