Prematurfamiljens psykiska välmående

Den här delen innehåller information om baby blues, förlossningsdepression och stöd av andra prematurfamiljer.

Krisen som föräldrarna upplever när deras barn föds för tidigt inverkar ofta på hur relationen mellan föräldern och babyn utvecklas. Målet är att stödja förhållandets utveckling från första början. Men oron för om barnet ska klara sig och vilka sjukdomar det eventuellt har belastar de flesta prematurföräldrar.

På rådgivningen, under rehabiliteringshandledarens hembesök eller i samband med poliklinikbesök kan man föra terapeutiska samtal om föräldrarnas erfarenheter, skingra rädslor och skapa tro på att de klarar sig som föräldrar. När babyvardagen börjar stabilisera sig börjar föräldrarna ofta fundera över rädslorna och de ångestfyllda upplevelserna från den första tiden. Vid behov skickas föräldrarna för att få vård av ett barnpsykiatrisk team, om den kontakten inte har etablerats redan under sjukhusvården. Också aspekter av den sociala tryggheten kan belasta familjen. Avsnitten nedan behandlar familjens välmående och socialskyddsfrågor.

Baby blues

Så många som 80 % av alla nyblivna mammor upplever tvära humörkast efter förlossningen. Symtomen dyker upp hos de flesta 3–10 dagar efter förlossningen. Baby blues håller i sig från några dagar till några veckor.

Den färska mamman kan vara gråtmild, känslig och irriterad. Hon kan tappa aptiten och ha svårt att sova. Humörsvängningarna beror ofta på förändringar i hormonbalansen, trötthet och att en långvarig spänning släpper. Det här tillståndet efter förlossningen kallas baby blues.

Det är helt naturligt och ändamålsenligt. Baby blues hjälper mamman att komma in i babyns värld, bli lyhörd för små och svaga signaler och för vad babyn behöver. Baby blues släpper småningom när mamman och babyn lär känna varandra. När man har hittat en gemensam rytm och samspelet fungerar planar baby blues ut.

Om mammans nedstämdhet fortsätter längre än några veckor och hon har svårt att uttrycka sina känslor eller babyn känns främmande, är det bäst att genast söka hjälp. Att vänta kan förvärra symtomen och en bra växelverkan mellan mamman och babyn fördröjs.

Förlossningsdepression

Förlossningsdepression, eller postpartumdepression, är en sjukdom som kräver behandling. Depressionen börjar vanligen inom ungefär fyra veckor efter förlossningen. Hos vissa kan den bryta ut också mycket senare, till och med flera månader efter förlossningen.

Symtom på förlossningsdepression:

  • Förlorar intresset för vanliga saker
  • Koncentrationssvårigheter
  • Svårighet att fatta beslut
  • Utmattning
  • Känslor av otillräcklighet och skuldkänslor
  • Självdestruktiva tankar
  • Betydande viktökning eller -minskning
  • Förändringar i aptiten
  • Sömnsvårigheter
  • Överdriven oro över hur barnet klarar sig

Identifiering av förlossningsdepression

Förlossningsdepression syftar vanligen på depression hos mamman, med under senare tid har man insett att också pappan kan lida av depression i samband med barnets födsel. EPDS-formuläret (Edinburgh Postnatal Depression Scale) har utvecklats för att upptäcka och bedöma den svarandes risker för depression efter förlossningen. Hälsovårdaren på rådgivningen gör en bedömning av förlossningsdepression med hjälp av EPDS-formuläret 6-8 veckor efter förlossningen.

Frågeformuläret är bara en del av helhetslägets bedömning och syftet med det är att fungera som utgångspunkt för samtal. Mamman ska inte tveka att vända sig till läkare eller personalen på rådgivningen om det normala känsliga läget med gråtmildhet efter förlossningen inte går om inom några veckor eller om symtomen utvecklas till en tydlig depression.

Stöd för psykiskt välmående

Om en förälder kämpar på sitt yttersta för att orka med vardagen, är det viktigt att hen omedelbart får samtalshjälp och stöd. Man får kontakt med barnpsykiatrisk sjukskötare genom sjukskötare på barnavdelningen, rehabiliteringshandledaren eller poliklinikerna för utvecklingsuppföljning. Den behandlande läkaren skriver en remiss åt föräldern.

Psykiatrisk sjukskötare:

  • Stöder familjens mentala anpassning till utmaningarna som en prematurbabys födsel innebär och hjälper till att hitta lösningar med hänsyn till babyns behov.
  • Bekantar sig med babyn tillsammans med föräldrarna och handleder föräldrarna i att avläsa babyns signaler.
  • Stöder föräldrarnas eget sätt att sköta babyn enligt dess behov.
  • Stöder växelverkan mellan babyn och föräldrarna i de dagliga sysslorna, med speciell vikt vid lekfullhet och stunder av glädje och belåtenhet.
  • Beaktar aspekter av förälderns eget välmående.
  • Diskuterar frågor kring föräldrarnas oro tillsammans med dem och föreslår vid behov fortsatt vård.
  • Samarbetar vid behov med familjens övriga nätverk och bedömer behovet av eventuellt fortsatt arbete.

Stöd av andra i samma situation

Prematurfamiljer kan få viktigt stöd av andra i samma situation exempelvis via föreningen Kevyt för prematurföräldrar, som officiellt heter MLL Meilahden yhdistys ry. Kevyt erbjuder prematurfamiljer ömsesidigt stöd och producerar information om prematurer. Vem som helst var som helst i Finland kan bli medlem i Kevyt.

Kevyt.net

Läs mer

Humörförändringar efter förlossningen

Bli frisk från förlossningsdepression (på finska)

Prematurbarnets syskon (på finska)

Föräldrarnas känslor och behov (på finska)


Föregående sidaNästa sida