Funktionsstörningar i sköldkörteln förekommer hos fler, upp till 10 procent av alla gravida, om man räknar med också symtomfria blivande mammor vars sköldkörtelvärden avviker från referensvärdena.
Graviditetens inverkan på sköldkörtelns funktion
Under graviditeten växer sköldkörteln hos kvinnor med normal sköldkörtelfunktion. Helt i början av graviditeten sker det förändringar i halterna av sköldkörtelhormon på grund av inverkan från graviditetshormonerna (koriongonadotropin (HCG) och östrogen). Mängden hormon (TSH) som stimulerar utsöndring av sköldkörtelhormon minskar och ibland stiger mängden av sköldkörtelhormonerna T4 och T3 på motsvarande sätt.
I början av graviditeten är det vanligt att halterna av fritt T4 och T3 ökar, men mot slutet av graviditeten minskar de något. Behovet av jod stiger under graviditeten bland annat på grund av ökad njurutsöndring och sköldkörtelns ökade jodupptagning.
Överfunktion i sköldkörteln – hypertyreos
Illamående i början av graviditeten kan hänga ihop med övergående överfunktion i sköldkörteln, vilket orsakas av att graviditetshormonerna ökar. Det är vanligare vid tvillinggraviditeter. Ibland behövs medicinering, men oftast räcker det med behandling och uppföljning enligt symtomen. Ett symtom kan vara hjärtklappning som kan dämpas med så kallade betablockerare.
Egentlig överfunktion i sköldkörteln, dvs. hypertyreos, är ovanligare under graviditeten än underfunktion. Den förekommer hos cirka 0,1–0,2 procent av alla gravida. Obehandlad hypertyreos kan hos mamman leda till hjärtsvikt, tyreotoxisk kris, för tidig förlossning, havandeskapsförgiftning (preeklampsi), tillväxtstörningar hos fostret eller ökad risk för perinatal död och till och med för mödradödlighet. Lyckligtvis är dessa komplikationer ovanliga.
Den vanligaste orsaken till överfunktion i sköldkörteln är Basedows (Graves) sjukdom. Andra orsaker är överproducerande knölig struma samt en enskild överproducerande knöl i sköldkörteln. Också vid inflammation i sköldkörteln kan det förekomma en övergående fas av överfunktion.
Den som har Basedows (Graves) sjukdom känner vanligen till det redan före graviditeten. Den kan orsaka problem under graviditeten och kräver ofta medicinering som hämmar produktionen av sköldkörtelhormon. Sjukdomens aktivitet lugnar sig ofta under graviditeten, till och med så mycket att medicineringen kan avbrytas helt. Det rekommenderas att nivån av sköldkörtelhormon till en början följs upp med laboratorieprov med 4–6 veckors mellanrum.
Vid Basedows sjukdom kan det ibland förekomma antikroppar i blodet. Antikropparna går igenom moderkakan och kan i enstaka fall orsaka hypertyreos, det vill säga överfunktion i sköldkörteln, hos fostret eller den nyfödda. Hos kvinnor med aktiv Basedows sjukdom fastställs antikropparna under graviditeten. Om mängden är klart förhöjd, följer rådgivningen upp fostrets hjärtfrekvens enligt en individuell plan.
Underfunktion i sköldkörteln – hypotyreos
Hypotyreos, det vill säga underfunktion i sköldkörteln, som kräver medicinering förekommer hos 1–2 procent av gravida kvinnor. De vanligaste orsakerna är att sköldkörteln har avlägsnats eller att sköldkörtelns funktion har stoppats med radiojodbehandling på grund av Basedows sjukdom. Orsaken kan också vara kronisk autoimmun tyreoidit med antikroppar mot sköldkörtelns vävnader. Därtill lider 2–3 procent av mammorna av subklinisk hypotyreos, det vill säga att sköldkörtelvärdena avviker från referensvärdena, men man har inga symtom. Obehandlad eller bristfälligt behandlad hypotyreos ökar risken för missfall, preeklampsi, anemi, fostrets långsammare tillväxt, för tidig moderkaksavlossning samt för fostrets eller den nyföddas död. Sköldkörtelhormonet tyroxin från mamman överförs till fostret både före och efter det att fostrets egen tyroxinproduktion har kommit igång. Under graviditetens andra tredjedel när hjärnans arkitektur utvecklas kommer fostrets tyroxin nästan uteslutande från mamman. Då kan mammans hypotyreos leda till en irreparabel hjärnskada hos barnet.
De senaste årens forskning har visat att även en hypotyreos som ligger nära gränsvärdena utsätter fostret för störningar i den neuropsykologiska utvecklingen. Tyroxinbehovet hos den väntande mamman ökar redan fram till den femte graviditetsveckan, ökningen är i genomsnitt 30 procent fram till den 10:e graviditetsveckan och 50 procent fram till den 20:e veckan. Därför ska kvinnor som behandlas med tyroxintillägg öka sin läkemedelsdos med 30 procent (ca 25 µg) genast när graviditeten har konstaterats. Under graviditeten ska doseringen följas upp till en början med 4–6 veckors mellanrum och tyroxindosen anpassas enligt TSH-nivån. Efter förlossningen återgår man till samma läkemedelsdos som före graviditeten.
Efter graviditeten
Graviditet och förlossning kan ibland utlösa en så kallad postpartum tyreoidit (lymfocytär tyreoidit) 2–12 månader efter förlossningen. Typiskt är att den först tar sig uttryck i hypertyreos som följs av en hypotyreosfas och slutligen normaliseras sköldkörtelns funktion igen hos de flesta. Det är viktigt att veta att sköldkörtelmedicineringen inte blir bestående, utan den avslutas när hormonproduktionen har normaliserats.
Sköldkörtelcancer
Sköldkörtelcancer hör till de vanligaste cancerformerna hos kvinnor i fertil ålder. Sköldkörtelcancer är inget hinder för graviditet och graviditeten ökar inte risken för att cancern ska återkomma. Sköldkörtelcancer behandlas genom att sköldkörteln avlägsnas eller sköldkörtelns funktion stoppas med radiojodbehandling. Om sköldkörtelcancer diagnostiseras under graviditeten, planeras behandlingen i samarbete mellan kirurg, specialist på inre medicin och förlossningsläkare. Radiojodbehandling kan inte ges under graviditeten. Uppföljning av sköldkörtelcancer och ersättningsbehandling med sköldkörtelhormonet tyroxin under graviditeten genomförs på samma sätt som för icke-gravida. Det behövs ingen separat uppföljning på moderskapspoliklinik på grund av sköldkörtelcancer. Nivåerna av sköldkörtelhormon följs upp av enspecialist på inre medicin. Tyroxindoserna höjs i regel enligt samma princip som för övriga som får ersättningsbehandling.
Läs mer:
Basedows sjukdom (Sköldkörtelförbundet i Finland rf) på finska
Föregående sidaNästa sida