Planering av graviditet
Det är bra att med sin reumaläkare diskutera planerna på att skaffa barn i god tid före graviditeten. Vissa reumaläkemedel kan innebära en risk för fostrets utveckling, så därför ska man diskutera medicineringen och eventuellt byte av läkemedel i god tid före graviditeten.
Vissa läkemedel har en karenstid på flera månader efter att man slutat ta dem och innan man blir gravid. Medicineringen planeras så att den är effektiv för mamman, men ofarlig för fostret och spädbarnet. Läkemedlens säkerhet kan kontrolleras hos den teratologiska informationstjänsten eller på Reumaförbundets webbplats via länken nedan.
Vissa läkemedel har en karenstid på flera månader efter att man slutat ta dem och innan man blir gravid. Medicineringen planeras så att den är effektiv för mamman, men ofarlig för fostret och spädbarnet. Läkemedlens säkerhet kan kontrolleras hos den teratologiska informationstjänsten eller på Reumaförbundets webbplats via länken nedan.
Läs mer:
Teratologiska informationstjänsten (HUS)
Reumasjukdomar och graviditet (Reumaförbundet)
Personer med en reumatisk sjukdom har en normal fertilitet och reuma är oftast inget hinder för graviditet. En mycket aktiv sjukdom kan orsaka tillfälliga rubbningar i menstruationscykeln och därför kan det ibland ta längre tid att bli gravid. Antiinflammatoriska läkemedel hindrar den befruktade äggcellen att fästa sig i livmodern, så dem bör man undvika att använda åtminstone före och efter ägglossningen. Graviditet rekommenderas inte om mamman har njursvikt på grund av amyloidos eller sjukdomsrelaterad blodkärlsinflammation.
Graviditet och reumasjukdomens aktivitet
I regel antingen lindras reumasymtomen och den inflammatoriska aktiviteten (seropositiv ledgångsreumatism) under graviditeten eller så påverkar graviditeten inte sjukdomsförloppet nämnvärt (SLE och Sjögrens syndrom). Vissa gravida kvinnor kan göra ett uppehåll i medicineringen. Hos en mycket liten del kan symtomen förvärras. Många reumasjukdomar, t.ex. ledgångsreumatism, kan dock förvärras efter graviditeten. Prognosen för riskgraviditeter förbättras av noggrann uppföljning av mammans och fostrets hälsa.
Ledgångsreumatism
Graviditeten hos kvinnor med ledgångsreumatism förlöper vanligen normalt och medför inga betydande risker. Risken för missfall, för tidig förlossning eller tillväxthämning hos fostret är inte större än hos andra gravida. Graviditet anses inte påverka långtidsprognosen för ledgångsreumatism, men tiden efter förlossningen innebär en stor risk för att ledgångsreumatism ska bryta ut.
Ryggradsreuma
Hos kvinnor med ryggradsreuma som främst haft symptom i lederna före graviditeten, lugnar sjukdomen ofta ner sig under graviditeten. Symptom i sakroiliakalederna dämpas däremot sällan under graviditeten. Problem med ländryggen är vanliga under graviditeten hos kvinnor med ryggradsreuma. De orsakas utöver fogsmärtor som är normala under graviditet också av aktiv inflammation i ryggområdet.
Psoriasisartrit:
Ledbesvären vid psoriasisartrit, reaktiv artrit och artriter i samband med kroniska tarmsjukdomar lugnar oftast ner sig under graviditeten, men kan förvärras efter förlossningen.
SLE
SLE innebär risker under graviditeten. Symptomen är oftast lindriga och kan hållas i styr med något ökad medicinering. Svåra försämringsperioder är ovanliga. SLE medför en 2–3 gånger större risk för missfall, för tidig förlossning samt tillväxthämning hos fostret. En ökad risk för tidigt missfall sammanhänger oftast med fosfolipidantikroppar, som förekommer oftare hos personer med SLE än hos övriga. Risken för komplikationer ökar om sjukdomen var aktiv när graviditeten började.
MCTD – blandad bindvävssjukdom
Riskerna under graviditeten hos kvinnor med MCTD är liknande som vid SLE, men de förekommer mer sällan och är lägre.
Sjögrens syndrom
Hos kvinnor med Sjögrens syndrom är den mest betydande risken under graviditeten att fostret drabbas av medfött atrioventrikulärt block som orsakas av SSA- och SSB-antikroppar. Vid atrioventrikulärt block är ledningen av hjärtats elektriska impulser rubbad, vilket tar sig uttryck i att hjärtslagen blir långsammare. Om mängden av de båda antikropparna är förhöjd, är risken cirka fyra procent och om bara den ena är förhöjd är risken cirka två procent. Därför följs fostrets hjärtljud hos kvinnor med Sjögrens syndrom upp på rådgivningen med 2–4 veckors mellanrum i graviditetsveckorna 15–25. Om det konstateras att fostrets hjärtslag har blivit långsammare, skickas mamman som jourfall till moderskapspolikliniken där fortsatta undersökningar görs i samarbete med läkare insatta i fosterdiagnostik och specialiserade på hjärtsjukdomar hos barn. Uppkomsten av atrioventrikulärt block kan förebyggas i övervägda fall genom behandling med kortikosteroider. Barnet behöver i regel få en pacemaker efter födseln.
Fibromyalgi
Fibromyalgi i sig ökar inte riskerna vid en graviditet. Och mamman använder andra smärtstillande läkemedel än paracetamol, exempelvis sådana som höjer smärttröskeln, är det bra att diskutera medicineringen med sin läkare. Under graviditeten kan det förekomma fogsmärtor som orsakas av att bäckenet och höfterna töjs ut och ändrar läge. Detta hör till vid en normal graviditet.
Reumatisk sjukdom och förlossning
En reumatisk sjukdom påverkar vanligen inte förlossningssättet, utan valet sker på obstetriska grunder. Normal vaginal förlossning är önskvärd. Det är bra att undersöka höftledernas rörlighet före förlossningen. Höftproteser utesluter inte vaginal förlossning. En svår rörelseinskränkning i höfterna eller tillståndet hos en höftledsprotes kan kräva kejsarsnitt. Återhämtningen efter kejsarsnitt sker vanligen långsammare än efter en vaginal förlossning. Amning är oftast tillåten. Vissa läkemedel är förbjudna så länge man ammar. Det är bäst att i förväg diskutera medicineringen med sin läkare.
Föregående sidaNästa sida