Det förekommer blodtryckssjukdom före graviditeten hos 1–1,5 % av alla gravida. Förekomsten ökar med stigande genomsnittsålder bland föderskor och med större mängd överviktiga föderskor. Blodtryckssjukdom ökar risken för sjukdomar hos både mamman och fostret. Blodtryckssjukdom delas in i lindrig och svår form utgående från blodtrycksnivån och fynd av följdsjukdomar. Prognosen för graviditeten påverkas av blodtryckssjukdomens svårighetsgrad, tidigare graviditetshistoria, eventuellt utbrott av preeklampsi som följdsjukdom samt eventuella andra grundsjukdomar. Risken för preeklampsi är avsevärt större även bland gravida med lindrig blodtryckssjukdom än bland friska föderskor. Också andelen barn med låg födelsevikt är cirka tre gånger större jämfört med friska föderskor.
För kvinnor med lindrig blodtryckssjukdom är prognosen för graviditeten oftast god och jämförbar med andra föderskor om kvinnan inte har någon annan grundsjukdom. Eftersom det förekommer komplikationer under graviditeten hos en avsevärd del av kvinnor med blodtryckssjukdom, följs graviditeten ofta upp noggrant på rådgivningen och vid behov på moderskapspolikliniken. Syftet med uppföljningen av graviditeten är att upptäcka om blodtryckssjukdomen förvärras, om preeklampsi utvecklas eller om fostrets tillväxt har hämmats. Uppkomsten av dessa komplikationer försämrar graviditetens prognos.
Om behandlingsbalansen av blodtryckssjukdomen har varit god före graviditeten och en blodtrycksmedicin har använts, kan den behandlande läkaren ibland till och med avsluta medicineringen i början av graviditeten. Oftast sjunker blodtrycket i början och mitten av graviditeten av fysiologiska orsaker, vilket håller blodtrycket under kontroll. Alltför lågt blodtryck kan också utgöra en risk för blodcirkulationen i moderkakan och för fostrets tillväxt. Vid behov kan medicineringen införas på nytt senare. Medicinering av lindrig kronisk blodtryckssjukdom har inte bevistas ha någon positiv effekt om det undre trycket är under 100 mmHg. Gräns för att inleda medicinering under graviditeten är i regel ≥ 150/100 vid upprepade mätningar, om det inte förekommer andra problem utöver blodtrycket.
Problemen som sammanhänger med graviditeten ökar om föderskan förutom blodtryckssjukdom har någon annan allvarlig grundsjukdom (t.ex. diabetes eller njursjukdom). I de fall är riskerna under graviditeten stora och kräver noggrann uppföljning i samarbete mellan rådgivningen och moderskapspolikliniken. Medicineringen har då en större betydelse i behandlingen av blodtrycket och gränserna för när medicinering sätts in är lägre. I dessa fall rekommenderas läkemedelsbehandling redan när blodtrycket är över 140/90 mmHg och målet med behandlingen är att blodtrycket ska vara under 130/80 mmHg. Syftet med blodtrycksmedicineringen är att skydda föderskan mot högt blodtryck och hindra att eventuella organskador blir värre.
Om det inte uppkommer några graviditetskomplikationer är graviditetens prognos god och målet är förlossning vid fullgången graviditet. Förlossningssättet avgörs på obstetriska grunder. Kronisk blodtryckssjukdom är inget hinder för en vaginal förlossning. Om graviditetskomplikationer uppkommer avgörs förlossningssättet individuellt beroende på graviditetsvecka och på hur fostret samt mamman mår.
Blodtrycksmedicineringen som varit i bruk under graviditeten fortsätter oftast också efter förlossningen, eller om så kallad ACE-hämmare anses befogad med tanke på föderskans grundsjukdom (diabetes, njursjukdom, hjärtsjukdomar) kan man övergå till sådan efter graviditeten. Om det inte förekommit andra problem än förhöjt blodtryck under graviditeten, sjunker blodtrycket vanligen inom några dygn efter förlossningen. Efter svår preeklampsi kan det ta flera veckor innan blodtrycket jämnar ut sig igen. Efterkontrollen efter förlossningen görs vanligen på rådgivningen. Under efterkontrollen bedöms om blodtrycket eventuellt kräver medicinering och vidare uppföljning.
Blodtryckssjukdom och planering av graviditet
Patienter med en blodtryckssjukdom med låg risk kan diskutera sina planer att skaffa barn inom den öppna hälsovården. På planeringsbesöket går man igenom råden för blodtryckspatienters levnadsvanor. Eventuell övervikt ska gärna minskas före graviditeten, vid behov i en bantningsgrupp. I samråd med den behandlande läkaren väljs en säker blodtrycksmedicin som även kan tas under graviditeten. Ibland räcker det att byta blodtrycksmedicin först när graviditeten har börjat. Av blodtrycksläkemedel är det förbjudet att använda så kallade ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare under graviditeten. Man ska undvika att använda vätskedrivande mediciner under graviditeten. Om blodtryckssjukdomen har pågått länge, ska målorganskador, som vänsterkammarbelastning, näthinneskador och njursjukdom, uteslutas före graviditet.
Kvinnor som har svår blodtryckssjukdom eller någon allvarlig grundsjukdom (t.ex. diabetes typ 1, hjärtmuskelsjukdom, dvs. kardiomyopati, svår njursjukdom) utöver blodtryckssjukdomen, ska planera sin graviditet på besök inom specialsjukvården. Vid vissa svåra grundsjukdomar, som kranskärlssjukdom, svår njursvikt eller hög proteinutsöndring i urinen (flera gram per dygn) samt vid aktiv SLR, kan graviditeten förvärra grundsjukdomen avsevärt och graviditet rekommenderas inte. Vid dessa sjukdomar ska graviditetsplanerna tas upp till diskussion med den behandlande läkaren i god tid.
Läs mer:
Preeklampsi (havandeskapsförgiftning)
Föregående sidaNästa sida