Tvillingarna utgör 1,4 procent av alla barn som föds. Ungefär hälften av tvillingarna föds fullgångna (≥ 37 graviditetsveckor) och häften för tidigt före den 37:e graviditetsveckans början. De flesta (40 %) barnen som föds för tidigt föds något för tidigt i graviditetsvecka 32–26.
Indelning av tvillinggraviditeter
Tvillingar indelas i identiska, dvs. enäggstvillingar och icke-identiska, dvs. tvåäggstvillingar. Identiskheten beror på genuppsättningen. I uppföljningen av graviditeten indelas tvillinggraviditeter enligt om fostren har en gemensam moderkaka eller varsin separata moderkaka. Det här kan oftast undersökas vid den första ultraljudsundersökningen.
Fostren har varsin egen moderkaka
Dikoriotisk diamniotisk (DI), det vill säga att båda fostren har en egen yttre och inre fosterhinna. Det här är den vanligaste formen (70–80 %) av alla tvillinggraviditeter. Av dessa är 90 procent tvåäggstvillingar, det vill säga att två äggceller har befruktats av två olika spermier. Barnen är alltså inte identiska. Cirka 10 procent av alla DI-tvillingar är identiska, vilket beror på att den befruktade äggcellen har delat sig alldeles i början av graviditeten. När delningen sker inom 1–3 dagar efter befruktningen bildas två separata moderkakor. Det går att fastställa om barnen är identiska efter födseln.
Fostren har en gemensam moderkaka
Om moderkakan är gemensam är barnen som föds identiska tvillingar, det vill säga de kommer från samma befruktade äggcell. En befruktad äggcell delar sig i två embryon under de första dygnen. Vanligen sker delningen innan ägget fäster vid livmoderväggen. Barnen har alltså samma genuppsättning.
- Monokoriotisk diamniotisk (MO-DI), det vill säga att fostren har en gemensam yttre fosterhinna med egna inre hinnor. Det här är den näst vanligaste formen (20–30 %) av alla tvillinggraviditeter.
- Monokoriotisk monoamniotisk (MO-MO), det vill säga att båda fostren är inom samma yttre och inre fosterhinna.
Uppföljning av graviditeten
En flerbördsgraviditet är alltid en riskgraviditet. Rådgivningen och moderskapspolikliniken följer tillsammans upp dessa graviditeter. Det finns en mångdubbel risk för en för tidig förlossning och låg födelsevikt vid tvillinggraviditet. Också risken för fosterdöd är förhöjd. Riskerna är större vid monokoriotisk, dvs. enäggs-, tvillinggraviditet. Dessa graviditeter följs därför upp med tätare besök på moderskapspolikliniken. Rutinmässig sjukhusvård eller läkemedelsbehandling hjälper inte för att förebygga för tidig förlossning.
Monokoriotisk tvillinggraviditet (MO-DI och MO-MO)
Efter det första ultraljudsbesöket följs graviditeten upp med besök på moderskapspoliklinikens specialläkarmottagning varannan vecka. Fostrens tillväxt och rörelser och fostervattenmängden undersöks kontinuerligt för att upptäcka tecken på så kallad tvillingtransfusion (TTS, tähän linkki TTTS kappaleseen). Den egentliga strukturundersökningen görs i graviditetsvecka 20–21, men strukturerna undersöks i huvuddrag vid varje kontrollbesök. Läkarundersökningar görs med två-tre veckor mellanrum under hela graviditeten. Vid varje läkarbesök bedöms livmoderhalsens tillstånd och fostrens tillväxt. Tidpunkten för nästa besök besluts utifrån de undersökningarna. Rutinbesök hos rådgivningsläkaren behövs inte, eftersom läkare vid moderskapspolikliniken följer upp graviditeten. Besöken hos hälsovårdaren på rådgivningen är däremot viktiga.
Dikoriotisk tvillinggraviditet (DI)
Det första och andra, s.k. strukturultraljudet, utförs av en barnmorska. Den första tiden till läkarmottagningen vid moderskapspolikliniken ges till graviditetsvecka 23–24, om inget avvikande har upptäckts innan dess. Till en början besöker man läkaren med fyra veckors mellanrum och i slutet av graviditeten varannan vecka. Vid varje läkarbesök bedöms livmoderhalsens tillstånd och fostrens tillväxt. Tidpunkten för nästa besök besluts utifrån de undersökningarna. Rutinbesök hos rådgivningsläkaren behövs inte, eftersom läkare vid moderskapspolikliniken följer upp graviditeten. Besöken hos hälsovårdaren på rådgivningen är däremot viktiga.
Det är möjligt och det rekommenderas att man motionerar och rör sig utomhus, liksom under graviditet med ett foster, men mot slutet av graviditeten är det skäl att minska på andra tunga fysiska aktiviteter.
Föregående sidaNästa sida