Känslor och humör

​​​
Graviditetens första trimester

Graviditeten sammanhänger med många olika känslor, som är normala och inte hotar den gravida kvinnans hälsa. Illamående i början av graviditeten är vanligt hos de flesta kvinnor och andra typiska symtom under den tidiga graviditeten är stor trötthet, tätare behov att kissa, förstorade och ömma bröst samt underlivssmärtor. Regelbundna vanor, tillräcklig vila och motion hjälper den gravida kvinnan att orka och må bra, och skapar också de bästa möjliga omständigheterna för barnets utveckling och tillväxt.

Under graviditeten befinner sig kroppen i ständig förändring. Till en början syns förändringarna inte utåt, men många upplever förändringar i kroppen alldeles från början av graviditeten. Även om graviditeten inte ännu syns utåt, är den tidiga graviditeten ofta en tid av omvälvande känslostormar.

Medvetenheten om den enorma förändringen i ens liv, de ombytliga känslorna gentemot barnet, eventuella graviditetssymtom samt oron över om graviditeten fortsätter snurrar samtidigt i ens tankar. Om man å andra sidan inte ännu har graviditetssymtom kan graviditeten kännas overklig. Barnets behov skapar från början av graviditeten en press att anpassa sin livsstil: mat, motion, mediciner, nöjen, resor och arbete omvärderas – de flesta upplever ett starkt behov att skydda babyn.

Under graviditeten kan det egna psyket och den egna kroppen kännas främmande och förändringarna okontrollerbara. Förstföderskor är ofta mer överväldigade av graviditeten än omföderskor och upplever starkare ytterligheter av olika känslor: glädje eller oro över kroppens förändringar samt omgivningens uppmärksamhet. Ibland är det svårt att helt bli medveten om de motstridiga känslor som graviditeten ger upphov till och därför kan det kännas lättare att fokusera på vad som händer i kroppen. Då kan man till och med bli för fixerad vid kroppen och oroad över minsta lilla känning eller förändring. Vissa kvinnor njuter stort av förändringarna i sin kropp, och graviditeten och förlossningen upplevs som erfarenheter som förstärker den kvinnliga självkänslan. Graviditeten kan vara en kompletterade erfarenhet för den egna kvinnligheten, om utvecklingen till kvinna har varit konfliktfylld eller smärtsam.

De flesta är väldigt känsliga under den tidiga graviditeten, och förmågan att stå ut med besvikelser eller obehag försvagas. Sömnsvårigheter är vanliga och det kan vara svårt att koncentrera sig. Perceptionsförmågan ändras och sinnena blir känsligare, lukter känns starka och intensiteten hos alla upplevelser kan vara förvånande. Många kvinnor är psykologiskt mest sårbara i det här skedet av graviditeten; minnen som varit dolda kan dyka upp igen och man överraskas själv av hur känslosam och gråtmild man är.

Under den första tredjedelen av graviditeten upplevs barnet som en del av den egna kroppen och inte som en separat person. Rädslan för missfall präglar ofta början av graviditeten. Ju längre graviditeten framskrider och risken för missfall minskar, desto mer vågar man fästa sig vid barnet.

Under de tre första graviditetsmånaderna utvecklar fostret alla viktiga organ och strukturer. Under den här tiden är fostret känsligast för yttre faktorer, som droger och vissa läkemedel. Känsligheten för yttre faktorer minskar under den tredje månaden, men hjärnan utvecklas vidare under hela graviditeten och även under de första levnadsåren.

Graviditetens mittersta trimester

Fostrets rörelser börjar kännas ungefär i mitten av graviditeten och då lättar ofta oron över att babyn mår bra. Den blivande mamman känner sig säkrare på att babyn verkligen är på kommande. I det här skedet av graviditeten är kvinnan liksom mellan två världar: hon är inte ännu mamma till det blivande barnet, men har inte heller kvar sin tidigare identitet. Många grips av bobyggariver och gör om hemma för att ta emot den nya familjemedlemmen. Det här är också ofta en fas som ökar föräldrarnas känsla av samhörighet. Ibland kan dock rädslor hindra glädjen under den här fasen. Rädslan kan vara så stark att det blir svårt att sova och fokusera på det normala livet. Förlossningsrädslan kan i värsta fall tära så mycket på mammans krafter att det blir svårt för henne att skapa sig en bild av babyn. Ibland kan rädslan också leda till negativa tankar om babyn.

I den mittersta fasen av graviditeten växer babyn mycket och organsystemen mognar. Livmodern växer och mamman går upp i vikt. Den allt rundare magen är ett glädjeämne och en inspiration för många. Kroppens förändringar kan dock också kännas främmande och okontrollerbara. Vissa vill framhäva sin mage, medan andra vill dölja den längre.

Fysiskt är graviditetens andra trimester vanligen en relativt lätt tid. Den tidiga graviditetens illamående och trötthet har lättat och livmodern är ännu inte särskilt stor. Livmoderns snabba tillväxt kan ibland orsaka en molande smärta på sidan av höfterna, som beror på att livsmoderns fästen tänjs. Ryggen och höfterna utsätts för större belastning ju mer babyn växer och mammans vikt ökar.

Motion har inte någon negativ inverkan på fostrets tillväxt och utveckling. Under en normal graviditet kan och rekommenderas mamman att röra på sig enligt de allmänna motionsrekommendationerna. Med hjälp av motion kan man förebygga och lindra ryggbesvär och hålla viktökningen under kontroll. Motion förbättrar konditionen, humöret och sömnkvaliteten. En kvinna med bra kondition återhämtar sig också snabbare efter förlossningen.

I mittfasen av graviditeten är man ofta öppen till sinnes och vill gärna reflektera över sin egen identitet och historia. Det kan kännas viktigt att fundera över sin egen identitet: Hur har jag blivit sådan jag är? Hur kommer jag att vara som mamma? Hur kommer vi att bli som en familj? Vilka är mina föreställningar och förhoppningar om en familj? Samtidigt kan relationen till de egna föräldrarna ändra och också förväntningarna på och relationen till partnern kan väcka tankar. Under den här graviditetsfasen formas identiteten som mamma, vilket ofta också innebär funderingar över den egna modersrelationen. Man reflekterar över hur man vill utforma sin roll som mamma och partner.

Graviditetens sista trimester

Blivande mammor frågar ofta på rådgivningen från och med när babyn kan överleva, om den föds för tidigt. Fostret blir livsdugligt i slutet av den andra graviditetstrimestern, när organfunktionerna har mognat. Från de veckorna när man vet att babyn är livsduglig börjar en psykisk utvecklingsfas – frigöringsfasen.

Under den sista trimestern tredubblas fostrets vikt, vilket ofrånkomligen påverkar den blivande mammans mående i och med att de fysiska besvären och begränsningarna ökar. Moderskapsledigheten börjar ungefär en månad före den beräknade förlossningstiden och då kan man ordna sina dagar efter sin egen tidtabell. Besöken på rådgivningen är tätare och det arrangeras familjekurser.

Under graviditetens sista trimester förbereder man sig på förlossningen och på att möta det egna barnet. Bilden av babyn blir verklig. Tankarna kretsar redan allt oftare kring tiden efter förlossningen. Den gravida kroppen börjar nu vara klumpig och många olika smärtor och besvär är störande. Många väntar otåligt på att få se barnet och veckorna släpar sig fram. Spänningen inför förlossningen minskar, eftersom önskan att få vara tillsammans med babyn, lära känna barnet och sköta det känns viktigare. Känslan av att ha fått nog av graviditeten och längtan efter att igen få vara ensam i sin kropp visar att man mentalt är redo för förlossningen. Å andra sidan väcker separationen från babyn som växer inom en också en känsla av ensamhet, när man igen måste omdefiniera gränserna för sin kropp.

I graviditetens slutfas ändras den blivande mammans sömnrytm ofta så att den liknar rytmen hos en nyfödd: nattsömnen blir kortare och behovet av att sova på dagen ökar. Moderskapsledigheten är också avsedd för att vila och samla krafter inför förlossningen och i synnerhet för spädbarnstiden.

Vad är en anknytningsrelation och hur uppstår den?

Relationen mellan barn och förälder kallas anknytningsrelation och den är en central del av barnets psykiska utveckling. Anknytningsrelationen handlar inte om föräldrarnas kärlek till barnet. Man kan älska barnet väldigt mycket, men ändå inte klara av att hjälpa barnet att skapa en trygg och pålitlig upplevelsevärld. Med hjälp av anknytningsrelationen börjar babyn göra antaganden om sig själv och världen och om hurdan hen förväntas att vara.

En trygg anknytningsrelation uppstår när barnet lär sig att lita på att hens behov uppfylls och att man lyssnar till och förstår hens känslor. Barnet upplever att livet är kontrollerbart och att hen själv kan påverka sakernas gång. I en trygg anknytningsrelation uttrycker barnet sina behov och litar på att få hjälp. Barnet börjar anse sig vara värd kärlek och lär sig också att själv älska.

Anknytningsrelationen kan också utformas så att den blir undvikande. Då lär sig barnet att hen borde vara på ett visst sätt (snäll, flitig, lätt osv.) för att vara värd kärlek och att hen inte får orsaka besvär för sina föräldrar. Barnet lär sig att undvika att uttrycka negativa känslor. Senare kan hen ha svårt att ta emot eller ge kärlek, eftersom hen inte kan tro att någon skulle älska eller förstå ett barn som vuxit upp i en undvikande anknytningsrelation.

I en ambivalent anknytningsrelation handlar föräldrarna ofta inkonsekvent, kanske för att den egna livssituationen varierar mycket eller för att de inte vet hur man ska vara med ett barn. Förälderns känslor och reaktioner växlar från ytterlighet till ytterlighet. Barnet har svårt att förutse hur den vårande vuxna kommer att reagera på hens behov och lär sig inte hur man relaterar till andra. Barnet kan växa upp till en osäker och ängslig person med nyckfullt känsloliv och svag självkontroll. Den som vuxit upp i en ambivalent anknytningsrelation söker som vuxen överdrivet bekräftelse från andra och upplever sig ofta vara värdelös.

Om det inte uppstår någon stark anknytning alls, är barnets liv traumatiskt och hens grundbehov tillgodoses inte. Barnet får ingen modell för hur man relaterar till och kommunicerar med andra. Barnet lär sig inte att tala om sina behov för andra och inte heller att lita på vuxna.

Det går att främja en trygg anknytning genom att lära känna sin baby och var lyhörd för barnets signaler. Babyn har från första början en egen vilja och personlighet. Det är viktigt att fundera över vad babyn behöver och gillar och vad hen inte gillar. Närhet och lekfullhet förstärker en trygg anknytningsrelation, likaså förutsägbarhet och trygga rutiner, som vid behov kan ändras lite.

Hur sköta sitt eget välmående under graviditeten?

I dag kan vi välja om vi vill bli föräldrar. Det flesta både vill och vill inte det. Att acceptera den här ambivalensen är en viktig förutsättning för att må bra under graviditeten. Graviditeten är inte enbart en tid av lyckokänslor, utan också en tid av sorg och avsked. Fokus flyttas från en själv och att tillgodose sina egna behov till att vara förälder och alltid ta hänsyn till barnets behov och välmående. När man får barn förändras de flesta aspekter av livet: den egna identiteten och kroppen, parrelationen, det sociala livet och också ekonomin. Under graviditeten är det viktigt att få stöd för den här omvälvande livssituationen och uppleva att man inte är ensam i den.

En välfungerande parrelation hjälper de blivande föräldrarna att tillsammans växa in i föräldrarollen. Parrelationen ändras under den första graviditeten från ett förhållande mellan två vuxna till en relation mellan tre personer, och förändringen kan ofta medföra komplikationer. Det är viktigt att de blivande föräldrarna i förväg talar om sina förväntningar på familjelivet och varandra

Ofta blir en egna mamman en viktig vuxen på ett nytt sätt. Det går kanske att dela erfarenheten av moderskap med sin mamma och samtidigt få en möjlighet att på nytt analysera sin egen tidiga barndom. Ibland är det här inte möjligt med den egna mamman, men många hittar ersättande relationer till andra kvinnor och upplever dem som ”modersfigurer”. Förberedelser inför förlossningen och föräldraskapet hjälper till att ställa in sig på det nya livet. Att gå med i ett mammanätverk kan hjälp till att strukturera den kommande vardagen. Under mammaledigheten kan man träffa andra som är hemma med barn och delta i nya aktiviteter

Under graviditeten har kvinnan en ny motivation att sköta om sig själv och det är tillåtet att skämma bort sig själv. Att äta bra, motionera, röra sig ute och på alla sätt sköta om sig själv och sina grundläggande behov ökar det mentala välmåendet, förbättrar sömnkvaliteten och förebygger också depression. Under en normal graviditet kan och rekommenderas mamman att röra på sig enligt de allmänna motionsrekommendationerna. Med hjälp av motion kan man förebygga och lindra ryggbesvär och hålla viktökningen under kontroll

Övning

• Gör varje dag något som gör dig på gott humör.
• När du lägger dig, återkalla i minnet tre trevliga stunder under dagen. Det kan vara helt korta ögonblick, som en vacker utsikt genom bussfönstret, en god kopp te eller en leende grannes hälsning.