Övervikt bland gravida kvinnor har blivit vanligare i västländerna
År 1990 var av alla gravida i Finland 18,8 procent överviktiga, det vill säga hade ett viktindex (BMI) på 25 eller över. Åren 2012–2013 var motsvarande andel över 30 procent, vilket alltså innebär att var tredje föderska var överviktig. 35 procent av alla kvinnor som födde barn var överviktiga och 31 procent av förstföderskorna.
År 1990 var 7,5 procent av alla kvinnor som födde barn kraftigt överviktiga (BMI ≥ 30). Åren 2012–2013 var siffran 13 procent.
Fetma orsakar avsevärda risker under graviditeten
Enligt en finsk studie är graviditetsriskerna större och prognosen något sämre också för kvinnor som hade lätt övervikt (BMI 25–30) före graviditeten.
Riskerna är avsevärt större för kraftigt överviktiga, det vill säga feta kvinnor. Utifrån dessa forskningsresultat är det är en fördel att före graviditeten går ner ens lite i vikt, så att man är under gränsen för fetma. Det har konstaterats att övervikt försämrar graviditetens prognos endast om kvinnan var överviktig redan före graviditeten.
Kraftig övervikt, eller fetma, har bevisats sammanhänga med förhöjd risk för graviditetsdiabetes, preeklampsi (havandeskapsförgiftning) samt för tidig förlossning. Det görs fler kejsarsnitt än vanligt på kraftigt överviktiga och överviktiga har mer problem med bedövningar och narkoser. År 2013 utfördes kejsarsnitt på knappt 16 procent av alla föderskor. Av feta föderskor födde var tredje förstföderska och var femte omföderska med kejsarsnitt. Övervikt ökar risken för livmoder , urinvägs och sårinfektioner, som gör återhämtningen från förlossningen långsammare.
Ultraljudsundersökningar av fostret måste ibland göras om, eftersom synligheten är bristfällig på grund av övervikt. Ofta förlängs förlossningen och smärtlindringen kan misslyckas på grund av mekaniska hinder som övervikten orsakar. Trots dessa risker ska vaginal förlossning föredras, eftersom kejsarsnitt också medför risker för överviktiga.
Övervikt ökar risken för att barnets födelsevikt är stor, fastän det inte har förekommit graviditetsdiabetes hos den väntande mamman. Hög födelsevikt ökar risken för en svårare förlossning. Barnen till kraftigt överviktiga föderskor behöver oftare än andra intensivvård eller intensiv övervakning och till och med risken för fosterdöd ökar. Dessutom är det mer sannolikt att barnet har dålig blodsockerbalans efter födseln, vilket kräver uppföljning och behandling. Det har inte hittats någon heltäckande orsak till överviktiga kvinnors högre risk än normalt för fosterdöd.
Varje kvinna borde var medveten om hur övervikt påverkar hälsan
Fetma borde förebyggas och behandlas redan för den första graviditeten. Många kvinnor kan uppleva den tätare övervakningen av graviditeten som skuldbeläggande. För de flesta är fetman en känslig sak och anses som en privat angelägenhet, och problemen under graviditeten och i samband med förlossningen som orsakas av övervikten kommer ofta som en överraskning för kvinnan.
Under graviditeten kan mödrarådgivningen hänvisa kvinnor till fetmabehandling före nästa graviditet, t.ex. i form av viktuppföljning efter förlossningen, besök hos näringsterapeut eller bantningsgrupper. Egenläkaren kan skriva remiss till specialsjukvården för evaluering om fetman är sjuklig. Det är en utmaning för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården att motivera patienten utan att hon ska uppleva skuldkänslor. Men efter en tryggt skött graviditet och förlossning kan motivationen att gå ner i vikt för att trygga flera graviditeter vara större än någonsin.
Vikthantering har långtgående effekter på hälsan hos kvinnor i barnafödande ålder. I den här åldern går det ofta att förebygga långtidskonsekvenser. Riskerna med fetma under graviditeten kan förebyggas genom livsstilsförändringar, vid behov med hjälp av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Varje kvinna önskar sig en trygg graviditet och ett friskt nyfött barn.