Övervikten bland gravida kvinnor har blivit vanligare i västländerna: år 1990 var 18,8 procent av alla gravida i Finland överviktiga, det vill säga hade ett viktindex (BMI) på 25 eller över. Åren 2012–2013 var motsvarande andel över 30 procent, vilket alltså innebär att var tredje föderska var överviktig (av alla föderskor 35 procent och av förstföderskor 31 procent). Av alla föderskor 1990 var 7,5 procent kraftigt överviktiga, dvs. feta (BMI ≥ 30), medan andelen 2012–2013 hade ökat till 13 procent.
Fetma (BMI ≥ 30) orsakar avsevärda risker under graviditeten. Enligt en finsk studie är graviditetsriskerna större och prognosen något sämre också för kvinnor som hade lätt övervikt (BMI 25–30) före graviditeten.
Riskerna är betydligt större för kraftigt överviktiga, det vill säga feta kvinnor. Forskningsresultaten visar att det är en fördel att före graviditeten går ner ens lite i vikt, så att man är under gränsen för fetma. Det har konstaterats att övervikt försämrar graviditetens prognos endast om kvinnan var överviktig redan före graviditeten.
Kraftig övervikt, eller fetma, har bevisats sammanhänga med förhöjd risk för graviditetsdiabetes, preeklampsi (havandeskapsförgiftning) samt för tidig förlossning. Det görs fler kejsarsnitt än vanligt på kraftigt överviktiga och överviktiga har mer problem med bedövningar och narkoser. År 2013 utfördes kejsarsnitt på knappt 16 procent av alla föderskor. Av feta föderskor födde var tredje förstföderska och var femte omföderska med kejsarsnitt. Övervikt ökar risken för livmoder , urinvägs och sårinfektioner, vilket gör återhämtningen från förlossningen långsammare.
Ultraljudsundersökningar av fostret måste ibland göras om, eftersom synligheten är bristfällig på grund av övervikt. Ofta förlängs förlossningen och smärtlindringen kan misslyckas på grund av mekaniska hinder som övervikten orsakar. Trots dessa risker är vaginal förlossning att föredra, eftersom kejsarsnitt också medför risker för överviktiga.
Övervikt ökar risken för att barnets födelsevikt är stor, fastän mamman inte har haft graviditetsdiabetes. Det i sin tur ökar risken för en svårare förlossning. Barnen till kraftigt överviktiga föderskor behöver oftare än andra intensivvård eller intensiv övervakning, till och med risken för fosterdöd ökar. Barnen har bl.a. oftare än vanligt dålig blodsockerbalans efter födseln, vilket kräver uppföljning och vård. Det har inte hittats någon heltäckande orsak till överviktiga kvinnors högre risk än normalt för fosterdöd.
Varje kvinna borde var medveten om hur övervikt påverkar hälsan. Fetma borde förebyggas och behandlas redan före den första graviditeten. Många kvinnor kan uppleva det som skuldbeläggande med en noggrannare uppföljning än normalt av graviditeten. För de flesta är fetman en känslig sak och anses som en privat angelägenhet, och problemen under graviditeten och i samband med förlossningen som övervikten orsakar kommer ofta som en överraskning för kvinnan.
Under graviditeten kan moderskapsrådgivningen hänvisa kvinnor till fetmabehandling före nästa graviditet, t.ex. i form av viktuppföljning efter förlossningen, besök hos näringsterapeut eller bantningsgrupper. Egenläkaren kan skriva remiss till specialsjukvården för evaluering om fetman är sjuklig. Det är en utmaning för hälsovårdsproffsen att motivera patienten utan att hon ska uppleva skuldkänslor. Men efter en tryggt skött graviditet och förlossning kan motivationen att banta för att säkerställa flera graviditeter vara större än någonsin.
Viktkontroll har långtgående konsekvenser för hälsan hos kvinnor i fertil ålder. Det går ofta att förebygga långtidskonsekvenser. Riskerna som fetma medför för graviditeten kan förebyggas med livsstilsändringar, vid behov med hjälp av hälsovårdsproffs. Varje kvinna önskar sig en trygg graviditet och ett friskt nyfött barn.
Hälsovikthuset är en eHälsotjänst utvecklad av hälsovårdsproffs till stöd för hälsosam viktminskning och viktkontroll.
Föregående sidaNästa sida