Andningssvårigheter hos nyfödda

Den nyfödda kan ha svårigheter att andas efter förlossningen. De vanligaste problemen är övergående andningssvårighet hos fullgångna nyfödda och syndromet RDS (Respiratory Distress Syndrome) och andningsuppehåll hos för tidigt födda.

Övergående andningssvårigheter hos nyfödda

Övergående andningssvårigheter (takypné, adaptionsstörning) är ett vanligt fysiologiskt problem hos nyfödda. I fosterstadiet är lungorna fulla med fostervatten och under de första andetagen efter födseln försvinner fostervattnet från lungblåsorna och ersätts med luft. I vissa fall sker den här övergången bristfälligt och det blir kvar vätska i lungorna. Det kallas också adaptionsstörning. Det är ett tillfälligt problem som vanligen går över inom 2–3 dygn. Riskfaktorer för övergående takypné (ökad andningsfrekvens) är planerat kejsarsnitt innan förlossningen startar, stor baby, mammans diabetes och astma, tvillinggraviditet och pojkkön. Takypné behandlas med nasalt övertryck eller högflödesgrimma (Optiflow) och vid behov extra syre. I de svåraste fallen av andningssvårigheter måste barnet få respiratorbehandling.

RDS

Vanligen förekommer andningssvårigheten RDS (Respiratory Distress Syndrome) hos små prematurer, men ibland kan också ett något för tidigt fött eller fullgånget barn få detta andningsproblem. RDS beror på otillräcklig produktion av ämnet surfaktant som minskar lungornas ytspänning. Vanligen kan RDS hos något för tidigt födda behandlas med övertryck och vid behov extra syre. Om syrebehovet ökar kan surfaktant ges i luftstrupen antingen i övertryck med en tunn kateter eller vid respiratorbehandling genom andningsröret.

Andningsuppehåll – apné

Regleringen av andningen i hjärnans andningscentrum kan hos för tidigt födda barn till en början vara omogen, vilket kan leda till andningsuppehåll, apnéer, hos barnet. Vid behov inleds koffeinmedicinering för att stimulera andningscentrumet.


Föregående sidaNästa sida