Gå till sidans innehåll

Immundämpande läkemedel efter njurtransplantation

Efter en njurtransplantation är läkemedel som förhindrar avstötning viktiga för att transplantatet ska fungera.

Varje mottagare av en organtransplantation får en individuell plan för medicinering.

Kortison ges i tablettform och vid behov med intravenöst dropp, till exempel i samband med akut avstötning. De vanligaste biverkningarna av kortison är bland annat högt blodtryck, högt blodsocker, ökad aptit, skörare hud, nedsatt muskelstyrka och benskörhet. Höga kortisondoser kan också leda till sömnlöshet, humörsvängningar och vid långvarig användning till förändrat utseende (ansiktet blir rundare). Många av biverkningarna kan behandlas och avtar när läkemedelsdoserna minskar.

Ciklosporin tas som kapslar eller i flytande form två gånger per dag. Läkemedelsdoserna bestäms utifrån koncentrationerna i blodet, som fastställs med blodprov. Biverkningarna av ciklosporin är bland annat nedsatt njurfunktion, högt blodtryck, höga blodfettvärden, ökad kroppsbehåring, tandköttets förstoring och symtom i nervsystemet (darrningar, domningar, nervsmärtor). Några timmar efter läkemedelsintaget kan det uppstå en hettande känsla i ansiktet, händerna och benen.

Takrolimus finns i olika former, varav den vanligaste är orala kapslar. Medicineringen tas två gånger per dygn eller som långtidsverkande preparat en gång per dygn. Dosen bestäms utifrån koncentrationerna i blodet, som fastställs med blodprov. Läkemedlet tas på tom mage, mat kan störa absorptionen av takrolimus. Biverkningarna av takrolimus är till exempel nedsatt njurfunktion, höga blodsockervärden, högt blodtryck, symtom i nervsystemet (darrningar, domningar, nervsmärtor), diarré, förhöjda levervärden, håravfall och förhöjt kaliumvärde i blodet.

Mykofenolat tas två gånger om dagen. Eventuella biverkningar av läkemedlet är bland annat symtom i mag-tarmkanalen, t.ex. kräkningar, diarré, förstoppning och buksmärta samt förändringar i blodstatus och förhöjda levervärden.

Azatioprin är numera inte ett primärt läkemedel mot avstötning efter en njurtransplantation, men vid behov kan det användas i stället för mykofenolat. Medicineringen tas två gånger om dagen. Möjliga biverkningar är bland annat illamående, förändringar i blodstatus och förhöjda levervärden.

Sirolimus eller everolimus används endast i särskilda fall. Läkemedlet tas en gång (sirolimus) eller två gånger om dagen (everolimus) och dosen fastställs utifrån läkemedelskoncentrationen i blodet. Biverkningar som orsakas av detta läkemedel inkluderar förhöjda blodfettvärden, förändringar i blodstatus, högt blodtryck, sår i munnens slemhinnor och svullnad.

Basiliximab är en antikropp som används i särskilda fall som tilläggsbehandling i samband med organtransplantation. Läkemedlet ges som en intravenös infusion. Basiliximab tolereras i regel väl.

Thymoglobulin, dvs. ATG (Anti-thymocyte Globulin), används i särskilda fall, till exempel i samband med njurtransplantation på svårt immuniserade patienter och för behandling av svår avstötning. Det används också som tilläggsbehandling i samband bukspottkörteltransplantation. Eventuella biverkningar är bland annat feber, huvudvärk, illamående, förändringar i blodstatus och allergisk reaktion.

Uppdaterad 3.2.2023