Transplantatets funktion kan bli nedsatt när kroppens försvarssystem orsakar en inflammationsreaktion i njurtransplantatet. Detta kallas för akut avstötning, dvs. rejektion. Uttorkning och vissa läkemedel kan också höja kreatininvärdena.
| Akut avstötning av ett njurtransplantat, dvs. akut rejektion | Risken för akut avstötning är som störst under de tre första månaderna efter transplantationen, men avstötning kan förekomma även senare. Ungefär 10–20 procent av patienterna får en akut avstötning i något skede efter njurtransplantationen trots behandling med läkemedel som förhindrar avstötning. Akut avstötning kan nästan alltid behandlas effektivt om man kan påbörja behandlingen i tid. Förhöjt kreatininvärde är vanligtvis ett av de första tecknen på avstötning. Avstötning ger oftast inga symtom, men kan vara förknippad med minskad urinmängd, feber, svullnad eller ömhet i området runt njurtransplantatet. Avstötning konstateras genom ett vävnadsprov från njurtransplantatet som tas under ultraljudsstyrning. |
| Hur behandlas akut avstötning? | Akut avstötning behandlas i första hand med höga doser intravenöst kortison. Ibland effektiveras också den bestående behandlingen med läkemedel som förhindrar avstötning. Avstötningsreaktioner kan i regel stoppas och det är ytterst sällsynt att njurfunktionen helt förloras till följd av en akut avstötning. |
| Hinder i urinflödet efter njurtransplantationen | Hinder i urinflödet kan bero till exempel på förträngning i urinledaren, blödning eller ansamling av lymfvätska som trycker på urinledaren. Diagnosen ställs med hjälp av ultraljudsundersökning. Behandlingen kan innebära att en kateter läggs in i urinblåsan, njurtransplantatets urinledare eller njurbäckenet. Vid behov kan vätskeansamlingen tömmas. Ibland behövs kirurgisk behandling. |
| Läkemedel som förhindrar avstötning och försvagar njurtransplantatets funktion | De immundämpande läkemedlen ciklosporin och takrolimus kan försämra funktionen i transplantatet. Därför fastställer man regelbundet koncentrationen av dessa läkemedel i blodet så att dosen säkert är korrekt. |