Alla patienter som ska genomgå en njurtransplantation ska vara skyddade mot sjukdomsalstrare i enlighet med det nationella vaccinationsprogrammet. Vaccinationsskyddet kompletteras vid behov redan innan man tas med på njurtransplantationslistan, eftersom alla vacciner inte kan tas på ett säkert sätt efter njurtransplantationen. Vaccinerna i det nationella vaccinationsprogrammet är kostnadsfria och ges på hälsovårdscentralen. Patienter som ska genomgå en njurtransplantation rekommenderas även pneumokockvaccination och årlig vaccination mot säsongsinfluensa. Utifrån det individuella behovet kan man överväga vaccination mot till exempel hepatit eller TBE. Personer under 25 år rekommenderas att vaccinera sig mot papillomvirus.

Om patienten sedan tidigare inte är immun mot vattkoppor eller mässling, ska vaccinationer mot dessa sjukdomar ges i god tid före transplantationen. Eventuellt kan immuniteten kontrolleras med antikroppstest.

Efter en njurtransplantation är det förbjudet att ta vaccin som innehåller levande försvagade sjukdomsalstrare. Exempel på sådana är vaccin mot tuberkulos (BCG-vaccin); mässling, påssjuka och röda hund (MPR-vaccin); gula febern; smittkoppor; rotavirus och oralt vaccin mot polio och tyfoidfeber.

Det rekommenderas att de tar influensavaccinationen varje år. Vattkoppsvaccination rekommenderas till de familjemedlemmar som ännu inte har haft vattkoppor. En organtransplantationspatient bör undvika nära kontakt med sällskapsdjur som har fått vaccin med levande virus i minst en vecka efter vaccinationen.

Efter en njurtransplantation lämnar man regelbundet urinprov och det kan hända att bakterietillväxt i urinen även hos en symtomfri person behandlas med antibiotika. Vid symtom som tyder på urinvägsinfektion, till exempel sveda, smärtor i underlivet och tätare urineringsbehov, är det viktigt att kontakta läkaren, Feber eller smärta i området kring njurtransplantatet kan vara tecken på en allvarligare infektion som kräver sjukhusvård.

Om du har hosta, andningssvårigheter och feber ska du genast kontakta läkaren. Svampen Pneumocystis jiroveci kan ge upphov till en sällsynt men allvarlig lunginflammation hos patienter som använder immundämpande läkemedel. Därför får patienter som genomgått en njurtransplantation förebyggande behandling med sulfa-trimetroprim de sex första månaderna efter transplantationen. Personer som är allergiska mot sulfa kan få förebyggande behandling med ett läkemedel som patienten inhalerar på sjukhuset en gång i månaden.

CMV-infektion beror oftast på att cytomegalovirus som redan finns i kroppen aktiveras när immunförsvaret blir nedsatt av läkemedelsbehandlingen. CMV-infektion kan ge upphov till många olika symtom, varav de vanligaste är feber och magbesvär. Njurtransplantationspatienter som löper risk att utveckla CMV-infektion får förebyggande behandling med valganciklovir de sex första månaderna efter transplantationen. Infektionen kan behandlas med läkemedel i tablettform eller ibland med intravenöst läkemedel på sjukhuset. CMV-infektioner ger vanligtvis lindriga symtom och kräver oftast inte sjukhusvård.

Herpesinfektion ger upphov till röda och ömmande blåsor oftast i området runt munnen eller könsorganet. Infektionen smittar mycket lätt via blåsorna. Efter en njurtransplantation behandlas infektionen i regel med virushämmande läkemedel.

Bältros orsakas av vattkoppsvirus. Sjukdomen uppträder som ett smärtsamt eksem av blåsor som ofta sitter som ett bälte på ena sidan av kroppen, men blåsor kan förekomma även i ansiktet. Efter en njurtransplantation bör bältros alltid behandlas med virushämmande läkemedel.

Polyomavirus som finns latent i kroppen aktiveras när kroppens försvarsmekanismer blir nedsatta, Infektionen är nästan alltid symtomfri, men polyomavirus av typen BK kan ge upphov till infektion i njurtransplantatet och försämra dess funktion. Den första tiden efter transplantationen följs polyomavirusproven upp regelbundet. Eventuella infektioner behandlas genom att man minskar de immundämpande läkemedlen.

Det är vanligt med svampinfektioner på huden och slemhinnorna efter antibiotikakurer och hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektionerna behandlas i första hand lokalt med svampmedel, men i svåra fall kan man behöva effektivare behandling.

Drygt ett år efter njurtransplantationen har njurtransplantationspatienter liknande infektioner som övriga befolkningen. De vanligaste är förkylning och magsjuka som orsakas av virus. Det är viktigt att man dricker ordentligt i ​samband med feber och infektion och ser till att ta de immunhämmande läkemedlen som vanligt. Kreatininnivån kan stiga tillfälligt under alla slags infektioner. Vanliga infektioner behandlas i första hand på hälsovårdscentralen.