Sen akut avstötning
När det har gått ungefär ett år sedan njurtransplantationen övergår man till underhållsfasen i behandlingen med immundämpande läkemedel och under den ändrar man inte längre på läkemedelsdoserna så ofta. Om läkemedelskoncentrationerna blir för låga finns det stor risk för att kroppen utvecklar akut avstötning. Om akut avstötning inträffar i ett sent skede brukar prognosen för njurtransplantatet försämras kraftigt.
Kronisk avstötning
Vid kronisk avstötning bildas det successivt ärr i njurvävnaden trots de immundämpande läkemedlen och njurtransplantatets funktion försämras därmed. Kreatininvärdena stiger långsamt och det kan förekomma protein i urinen. Diagnosen ställs med ett vävnadsprov från transplantatet. Orsakerna till kronisk avstötning är inte helt kända, men avstötningsreaktionen utvecklas oftast gradvis om intaget av immunhämmande läkemedel är oregelbundet. Det finns ännu ingen bra behandling mot kronisk avstötning. Effektiv behandling av riskfaktorer för kärlsjukdomar såsom högt blodtryck, övervikt och diabetes skyddar dock njurtransplantatet.
Återfall av njursjukdomen i transplantatet
Vissa njursjukdomar, till exempel njurinflammation (glomerulonefrit) eller diabetisk njursjukdom, kan komma tillbaka i njurtransplantatet. I enstaka fall kan detta ske redan en kort tid efter njurtransplantationen, men oftast försämras njurfunktionen långsamt under flera år eller rentav årtionden. Diagnosen ställs med ett vävnadsprov från transplantatet och behandlingsalternativen beror på vilken njursjukdom det är fråga om.
Förlorad funktion i njurtransplantatet
Om man förlorar funktionen i njurtransplantatet permanent måste man återgå till dialysbehandling. Då utreds också möjligheten till en ny njurtransplantation. Utredningen av en ny transplantation görs i stort sett enligt samma bedömningskriterier som vid den första transplantationen.